Aftonbladet – 1 november 1848, sida 1

testera mot afskaffandet al: några prydnader som tillhört dess uniform. Samma dag had provisoriska styrelsen antagit en af mig upp: satt proklamation till Franska Folket. Denn: proklamation hade för afsigt att bestämma republikens sanna principer och att lugna sin. nera, som blifvit uppskrämda genom ett obe. tänkt språk, hvars merivg ogillades af alla. Jag sade uti denna proeklamation : Det böl icke räknas gårdag eller morgondag vid frågs om den af alla hyllade republikanismen; de gamla partierna hafva på trenne dagar åldrats ett århundrade; elektorerna böra icke slse parti, blott upplysning och fosterlandskärlek, samt bågkomma, att det icke utgör ett brott, at! Jicke hafva varit republikan innan vi hade repubbhik. Styrelser i sin belbet förenade sig om dessa principer, genom att underteckna desamma. Dagen derefter kommo omkring 100,000 man, Itydligen på befallning af de mest ytterhga paruerne, och underkastade en bemhg organisation, hvars ändamål de sjeltva icke kände, att innesluta stadsbuset. Till det yttre tredlig, var likväl denna manifestation till det inre fiendtlig. De mest djerfva klubbeheferne inträngde uti det rum, der vi höllo våra öfverläggningar. De förständigade oss i detta folks namn, hvars organer de sade sig vara, men hvilket förnekade dem, att uppskjuta valen och tiden ilför natiovslförsamiiogens sammanträde, förlänga diktaturen samt att på ögonblicket fatta beslut och utfärda förordningar om en mängd atgär der, hvilka skulle gjort klubbarnes chefer til herrar i Paris. Jag och mina embetsbröder utan undantag svarade genom en uttrycklig vägran att öfverlägga under tryckningen af detta hot. Klåbbarne, bestörta genom vårt motstånd och folkets lefve-rop för provisoriska regeringen, drogo sig tillbaka. Läsen våra tal och j skolen se, om man af oss erhöll fegs ,medgifvanden åt antalet och mänvgdens fora I dringar. Författaren omtalar härefter polska demo-kraternas första försök. De kommo, säger han, om natten till ministern för utrikes ärenderna. -IpHar icke uti morgon före kl. 12), sade mig en af deras talare, styrelsen förklarat sig förl Polen, så störta vi styrelsen, i spetsen för :160,000 arbetare, som vi uppbådat och medi hvilka vi marscbera på stadsbusetn. — Om IFrankriken, svarade jag dem, fördroge att dess! styrelse störtades genom ett upplopp af (rem-1 lingar, åt hvilka landet gifva gästfrihet, sål, stode Frarvkrike lägre än de nationer, hvilka f icke ega fädernesland. Efter dessa ord ogil-l1 lade deputstionen hvad deras egen talare yttrat. De kommo följande dag ensamme till stadshuset. Jag sade dem, hvad som kundel:sägas dem, till bevis att vi öppet omfat:ade de)t ras ssk, utan att likväl med samma ringa föro utseende, som de, vilja upptända ett allmänt o Europtiskt krig. Kan detta kallas en konces-. sion åt ett allmänt krig? : v På samma sätt var det med Ivländarne. Delhi kommo och bådo mig uti den demokratiska P principens namn om vapen och understöd förlfi inbördeskriget. Jag sade dem, att dettas upp-r väckande bland våra grannar aldrig skulle blifva ett vapen, hvars begagnande republiken tilläte sig. Jag erinrade dem om det biståndd i vapen och pesningar, som engelska styrelsen!o försträckt det bjeltemodiga, men beklagansvärda kriget i Vendee, ett sätt att intervenera, hvil-vs ket Frankrike aldrig skulle efterapa. VarM detta en koncession åt inbördeskriget? ar Man säger: Denna koncession bestod utilse försöken af den beväpnade propaganda, somlsc j försett med sold, understödt, kanske sjelflso rigtat emot Belgien, Tyskland, Savoyen, un-lat der det j taladen fredens ord till styrelserna. L: I detia hänseende svarar förf. genom att å-len beropa styrelsens uttryckliga befallningar tilllst dess kommissarier vid gränserna, att söka hin-de dra dylika tilltag, samt erinrar om styrelsens de dekreter och proklamationer ; den hade, öfverlde allt der den egde styrka dertill, upplöst dessa!Fc hopar af väpnadt folk, som beredde sig att!da söra anfall på grannstaternas område. För-ller fattaren åberopar vidare de fremmande kabinettens egen utsago. Republiken behöfde dessutom icke, för att utbreda sina principer, inöra inbördeskriget hos gtannarne, eller förlara dessa krig. Dess ideer skaffade sig sjelfva um. Uti Italien och Tyskland följde 47 särkilda revolutioner den franska i spåren. Jag begärde af styrelsen, fortsätter förf.,gei renne observationsarmåer, en af 4120,000 manlor id Rhen; en af 15,000 vid Pyreneerna och lutligen en af 60,000 man vid foten af Alperne, Hvad de tvenne första angår, skedde let blott, för att icke vara oförberedd; endast Uparmeen afsåg bandling. Italien reste sig för sitt rättmätiga oberoende. (onungen af Sardinien stridde derför uti Lomardiet. Vi hade hvarken uppväckt eller unerstödt detta krig mot Österrike. Frågan ar framför allt Italiensk. Jag borde icke fötandla den till Fransk. Det skulle sett ut som ade vår afsigt varit eröfring, då vi endast orde lemna understöd. Vi skulle injagat oro os tyska folket, mot oss återuppkallat koaliionen och föranledt ett allmänt krig. Se här en ställning jag uti mina instruktioner lät vår iplomati intaga och hvilken jag sedermera, ed nationalförsamlingens bifall, öppet bekäne från talarestolen. Jag sade: vi böra uti Itafien bereda oss på enne möjligheter: antingen segrar Carl Albert ensam ; eller kallar han oss till bistånd; eller röner han motgång. Be: RS säl