Aftonbladet – 1 november 1848, sida 1

r,jskola förena sig med OSS, för att grunda Itadelliens oberoende på en tillräcklig, efter de inp-träffade facte, lämpad basis. nal Jag lemnade affärerne, medan Carl Albert e-lännu var segrare, Jag är okunnig om hvilka n-beslut mina efterträdare fattat. Tvenne af de emöjligheter, hvilka Jag förutsåg, hafva inträffat; a.lmen var styrelses ställning var uti inre hänörlseende förändrad, och gjorde måhända större gal försigtighet nödvändig. Ansvarigheten för den del politik vi följt uti Italien, hvilar efter den 94 tsJuni icke längre på mig; likväl hyser jag förr-Itroende till styrelsens blick och klokbeten hos nt Europas tvenne stora kabinetter. Jag tror att ttlunderhandlingarne skola ersätta segern. Att e-förmå Europa i samråd med den nya franska republiken behandla den Italienska frågan, har salalltid synts mig rättast, och mest betryggande a. för freden. ) Jag skulle hafva fördröjt valen för att pror-Ilongera styrelsens och dermed min egen dika Italur, . tel Läsen, till svar på denna beskyllning, beg rättelsen i Moniteuren om de fem eller sex i-lattentater, bvilka de anarkiska Pariserklubbarlejnes diktatoriska faktion anställt emot provisoIriska styrelsen, för att förmå oss att uppskjuta pl valen; de facta, hvilka der förekomma, vederPtllägga denna orimliga anklagelse. Jag har unvider hela trenne månader hyst blott en enda altanka i Nationalförsamlingen: att omedelbarlitlgen lemna väldet i händerne på republikens representation. Hvad var, den 47 Mars, mitt Il svar till nationalgardets klubb? (Jag blott afriskrifver): Medborgare! Af alla de läror, hvilelka qvarstå efter tronens eller styrelsens fall, flfinres det uti våra ögon blott en enda ofört 1 gänglig, den om folkets suveränitet. (Bravo! Bravo!) Det är denna lära om folkets suveränvitet, hvilken vi aldrig skola förgripa oss på, och mot hvilken vi icke skola tåla att någon Iörgripelse sker hvarken uti vårt eller edert namn. Hvilka voro den 47 Mars mina ord uti den Iproklamation, vi utgåtvo för att jälva före-Iställningen om hvarje ingrepp af denna art? Jag fortsätter blott afskrifningen: Medelst acklamation kallade till makten under folkets Jinterregnum, hafva vi icke velat och vilje ej vågon annan diktatur, än den nödtvånget för Jögonblicket kräfver. Hade vi vägrat den post, jdit faran kallade, så hade vi varit fega; bibehölle vi den en timma längre än nöden kräfIver, så vore vi våldskräktare. Vi räkna daIs8erne tills vi lemnat republiken i nationens bänderp, .Ännu flera bevis af samma art anföras. Det är likväl sannt, att vi sedermera 44 Idagar uppsköto nationalförsamlingens sammanträde, Men hvarföre? Jo, emedan valen till officerare vid nationalgardet ännn icke egt rum och vi ville uppskjuta representationens sammanträde tills denna medborgerliga srmå blifvit organiserad, och församlingen kunde t äv villssmman under skyddet från det väpnade Paris! Var detta förräderi mot, eller omtanka för, nationalförsamlingen? Den 45 Möj har redan besvarat frågan! — Hvad hade då inträffat, om vi icke baft nationalgardet ? Jag skulle varit medbrottslig uti de hundratusendes demonstration den 17 Mars, svag och obeslutsam den 46 April. Jag bar förut talat om den 47 Mars. Den var framför allt rigtad emot mig. Öppnen Moniteuren och läsen klubbcehefernes hotande anmaning. Det är till mig den är ställd. Läsen mitt svar; läsen det samtal, som efter denna scen egde rum emellan några mera ssnsade, som deltagit uti manifestationen, och mig. En af dessa medborgare närmade sig och sade till Lamartine: Var öfvertygad att folket är här endast för att lemna provisoriska styrelsen sitt stödn, Lamartine svarade: Jag är öfvertygad derom, men nationen kunde i detta hänseende irra sig. Akten eder för församlingar af denna art, äfven under vackra förevändningar. Folkets 48 Brumaire kunde framkalla en sålan från despotismens sida, och hvarken j eler vi vilja detta. Vittnar detta språk, detta ätt, om medbrottslighet? . Jag skulle varit orolig, obeslutsam, icke vidtagit några åtgärder under den beryktade 16 Åpril. Detta är något, hvilket allmänheten icke kulle misstänkt, men det följer såsom slutsats f et vittnesmål, hvars uppgifter man tilläger en aktad general, en lysande, men underrdnad, deltagare uti händelserna denna dag. Se här historien om denna 46 April, timna efter timma. Hvarje timma har sin belysing; hvarje omständighet sina vittnen, Valen nalkades. Den faktion, som hade för fsigt att störta den moderata republikens styelse och underkasta samhället diktaturen af ågra män, som skulle blifvit verktyg i klubarnes händer, var sedan några dagar betänkt å ett förtvifladt försök. De ville hopkalla undra tasen man på Marsfältet och i spetsen ör dem marschera på stadshuset, med våld rån provisoriska regeringen skilja de ledarmöer deraf, hvilka motsatte sig klubbarnes välde, roklamera ett välfärdsutskott, en diktatorisk yrelse i samma anda som konventet; kortgen: planen var att tillställa en ny 34 Maj. i voro underrättade derom och hade gjort It, för att afstyra detta försök mot folksuveiniteten, i det ögonblick, då den inom få daar skulle uttrycka sig genom de allmänna van. Vi hade ieke lyckats. Klubbarnes statsapp var beslutad. Vi vero blott okunniga n dagen derför, ; i 4 Klockan 6 om morgonen kommo några pålit