Aftonbladet – 1 november 1848, sida 1

MATJARET Vol TUSTPSURRATe Åbo At — —— ———— — ——LAMARTINES BREF TILL SINA KOMMI TENTER. Aftonbladet har uti sistlidne September m nad under tvenne särskilda rubriker meddel utdrag, hemtade ur franska och engelska tid ningar, af detta märkvärdiga bref. Sedan nu varit i tillfälle att erhålla originalet i de: helhet, skynda vi att intaga ännu några utdra deraf. Detta bref äger den märkvärdigheten att detsamma, i förening med ett par af La martine uti konstituerande församlingen hålln tal, åter icke blott gjort honom möjlig), uta till den grad återställt hans fordna anseende att den utmärkte mannen för närvarande ä en af dem, hvilka hafva den största utsigte att blifva valde till franska republikens Presi dent. Det synes icke möjligt, att på ett mer: tillfredsställande sätt, än här sker, gendrifv de beskyllningar och dikter, hvilka afanden oc int:igen under de sistförflutna månaderna fram kastat mot ett af historiens vackraste namn och Lamartine visar i detta bref med oveder söghga bevis rigtigheten af den politik han följ under hela den tid franska republikens rodei bvilade uti hans hend. — De, hvilka icke tål: öfverlägsenheten och redan från dess mångsidighet vilja hemta bevis emot densamma, hafvs uppbjudit allt för att visa, att L:martine, om än mäktig i ord, likväl icke vore en handlingens man, Moan bör likväl ihågkomma, att provisoriska regeringen, bväruti Lamartine erkändt var själen, icke blott afböjde anarkien, utan äfven inbördes kriget, tills detta utbröt, till följe sf den af nationalförsamlingen beslutade brådstörtade indragningen af nationalverkstäderna; vidare att då krisen i Juni inträffade, egde republiken, genom de af styrelsen vidtagna åtgärderna, såsom mobilgardets upprättande m. fl., den styrka, som erfordras för att genomgå en så förfärlig brytving. Af detta bref ser man också, att Lamartine varnat för nationalverkstädernas omedelbara upplösning och bestäm: sagt, att sådant skulle alstra inbördes krig. — Men vi låta förf. sjelf tala. Som läsaren torde erinra sig från de utdrag vi förut meddelat, har Lamartine uti sitt bref först uppräknat alla de honom gjorda beskyllningar, och öfvergår sedermera till vederläggning af hvar och en särskild bland dem. Vi följa här samma ordning. — — — Jag skulle dagtingat med komnunismen och insöft folket uti en dåraktig nbillning, genom att lofva detsamma arbeels organisation. Dagen efter sedan regeringen vägrat antaga en röda fanan, infunno sig de arbetare, som ekände socialismen, i massa på stadshuset. De nklagade styrelsen för långsamhet uti uppyllandet af den sociala revolutionens löften, och ppfordrade oss att underteckna en proklamaion till folket, med löfte om arbetets organiation. De fordrade detta med väpnad hand ch buro ännu qvar de röda tecknen på hufudbonad och kläder. Styrelsens medlemmar fslogo deras begäran. De upproriske påyrade densamma; de hotade; jag går i min) rdning emot dem, och börjar mitt svar till em med följande ord (se Monitören): Med-l! orgarel J skolen icke kunna förmå mig att nderteckna dessa tvenne ord förenade: aretels organisation; och jag skall säga eder varföre. För det första tilltror jag mig hvaren mer eller mindre förstånd än någon af vin tids eller mitt lands män; men jag har ock tillbragt 45 år af mitt lif med att stuera denna fråga om arbetets organisation i en mening. j hafven fattat denna; uten att anna förstå den. För det andra är jag en ederlig man och vill icke teckna under löften folket, hvilka jag icke kan hålla. Hvad er angår rättigheten till broderligt bistånd nom arbete på de vilkor, att härigenom icke omkallas någon undergräfvande täflan med et fria arbetet, det enda arbete, som kan nära illioner menniskor; hvad amgår de broderliga rättningar, hvilka republiken efterhand bör dna, för att söka utbyta proletärens ställning ot den af välmåga, undervisning och egenom: i dessa afseenden vill jag gerna underckna löften, ty jag bar gjort mig sådana nan jag gaf dem åt revolutionen.n . Var detta en politisk smickrares språk, hviln för ögonblicket undgår en svårighet, genom t uppskjuta dess lösnivg till dess den utien nu mera hotande skepnad återkommer ? Lamartine omtalar härefter huru han och ns kolleger, liksom fattade af samma ingifIse, öfverenskommo om afskaffande af dödsaffet för politiska förbrytelser. Två dagar derefterp, fortsatte han, ledde ig en annan förkänsla, att föreslå organisamn af tjugufyra bataljoner af detta mobilråa anodamen 3 Duos Boo Josssnlt uUnnravat ee mm mm A ÅA pr BA 3 ACA