KÄMNERSRÄTTENS UNDERSÖKNING OM UPPTRÄDENA DEN 48 OCH 419 MARS. (Forts. fr. J4 249.) Viktualiehandlanden Kihlman, åberopad till vittne af bankobokhällaren Almgren rörande dennes beeende å Stortorget lördagsaftonen, berättade, att Almgren derstädes tilltalat folket i ordalag, som sått ut på att lugna sinnena, samt bland annat ittrat: Skingra er, go vänner; så här kan inte något vinnas, det ska ske på lagligt sätt. Jag är mbetsman, men det är ej derför jeg talar till er, utan derföre att jag är utnämnd af folket. Jag ir Almgren i banken. Vi är alla arbetare och ha j råd att hålla kalaser, men vatten kunna vi bestå oss. Låt oss träffas om en liten tid på Adolf Fredriks torg. — Efter slutadt tal had2 Almgren skiljt sig från folket och åtföljd af tvenne personer, som gått en på hvar sin sida om honom, noedgått it Köpmabgatan, dit folkmassan velat följa efter; men då vittnet befarat att man velat göra honom något ondt, hade vittnet uppmanat massan att stadna och icke bry sig om Almgren, utan låta honom gå, då någon bland hopen svarat, att de ej ville göra honom något illa; hvarefter vittnet förlorat honom ar sigte och massan skingrat sig. Almgren bestred att det varit han, som först väckt frågan om att folket skulle samlas å Adolfly Fredriks torg, utan att folket sjelf begärt det; 1; hyarpå vittnet dock icke kunde lemna någon vidare upplysning. Skomakaremästaren Wallin: att han vid nyss omvittnade tillfälle hört Almgren å Stortorget blandl; annat yttra till folket, att det borde lugna sig och!, söka att på lagliga vägar, men icke genom stenkastning och andra våldsamheter vinna sitt mål: att bästa sättet dertill vore, att varmt älska sitt fädersesland och sin konung, hvarjemte Almgren tillagt: att han, som bevistat reformhbanketten, nogsamt hade sig bekant, att inom refrormvännernas ( sällskap nitiskt arbetades för folkets bästa.n — Somliga hade gillat, andra ogillat och gjort gyckel! af Almgrens tal. ! Kontorsskrifvaren Englund att han lördagsafto-!! pen varseblifvit en större folksamliog utanför rådbuset, och deribland sett Almgren samtala med stadsfiskalen de Berg, till hvilken ban yttrat, att! han bivistat den förut på dagen hållne reformmiddagen. — En halftimma derefter hade vivtnet äfven! ett ögonblick varseblifvit Almgren i hörnet af Stads-! smedjegatan och Kyrkobrinken, utan att vittnetl: hört det Almgren då talat till folket; men sednarel! på aftoren, omkring kl. 11—42, hade vittnet åler observerat Almgren på Myntgatan, hvarest banl! bultat på portarne till det hus, der gamla Malmens källare idkas, och då porten icke öppnats yttrat! till den honom -omgifvande folkmassan: Jag har l lofvat er punsch; men om jag icke kan få, bören j ändock hålla er stilla och gå hem. — Folketl! bade då börjat knota och uppenbarligen icke varit) i god sinnesstämning emot Almgren, till hvilken en karl, som burit förskinn, trotsigt yttrat: Vil ska ovilkorligen :ba, ty ni har lofvat oss, — Vitt-4 net, som då varit i sällskap med sadelmakarepi Arenius, hade derefter gått hem, utan att iakttaga något vidare. Skomakaregesällen Dahlin berättade, attlördags-: aftonen, efter det H. M. Konuogen återvändt till Kongl. slottet, hade Almgren i Storkyrkobrioken tilitalat folket och yttrat: God vänner, det är ej rätt; j ären förvillade. Vill ni ha reform eller eder!! rätt gällande, så skolen j icke gå till väga på detta : sätt: hvad tror ni att ni vinna med att våldföral enskilda ? samt, så vidt vittnet uppfattat, tillagt: patt ban tillbörde reformvännernas sällskap, och att ban om fjorton degar, sedan han fått underrättelser om reformfrägornas framskridande i landsorten, skulle låta dem derom få kännedom. — Underl: det Almgren sålunda talat, hade någon bland folk-! massan yttrat: att han vore en spion, och andra: l vatt han vore tjenstemanv, samt en spyggt klädd! karl, hvilken varit lång till växten, gifvit Almgren: ett slag i nacken, -så att hatten fallit af. — Sedan! Almgren ytterligare ordat: batt folket hade att hoppas allt, emedan det hade Konungen på sin sidaa,l: samt uppmanat dem satt gå hvar och en till sittj:! hade Almgren förfogat sig till Stortorget, efterföljd: af folkskaran. Der hade han tilltalat dem i dylika ! ordelag och slutligen begifvit sig till ett hus vidj: Köpmantorget, dit omkring 30 personer medföljt.!t En karl, som var klädd såsom murare, hade der, . då Almgren ytterligare uppmanat dem att skiljas, invändt: han vill ej låta folket få sin vilja fram;l; han är falsk, slå ned shonom! Men A!mgren badel! lervid svarat: Gif eder tid; jag ska sjelf för ederr kull gå till Konungen, och j skolen sen få se oms ag är falskp, samt uppmanat den förstnämnde kar-k en att besöka Almgren, då han skulle föra honomjt på andra tankar. Vittnet erinrade sig äfven attlt Almgren, då han föreställt folket att icke gå tilllt väga med våld, om de önskade reformer, yttrat: hvad tror ni att ni vinner med att våldföra en-lt kilde personer? äfvensom att Almgren sagt: nattju illmänheten genom tidningarna skulle unaerrrättas om reformfrågans framskridande i landsorten.o Vittnet upplyste derjemte, att under det stenkastningen -emot fönsterrutorna hos br v. Hartmanslorff som bäst fortgått, bade 3:ne välklädda herrark sällskap gått brinken utföre, derunder någon afit lem, i det de passerat förbi folkbopen, högt yttrat: kona den beskedliga grosshandlaren Smerling; menl ;å på utaf tusan djeflar hos Hartmansdorff! Docklt ntygade vittnet bestämdt, att ingendera af dessalo ör vittDet okända personer varit Almgren. Sedan förhöret nu var slutadt, begärde dels Lenolm, Engström och Bergman eller Flubr, dels fyerström och Södergren att varda på fri fot föratta, åberopande Södergren den borgen hans hus-t onde, snickarmästaren Wahlgren, förut inför rätten a ör honom iklädt sig; äfvensom Öfverström i sådant s fseende erbjöd borgen för sin person af skomakaemästaren Pebr Pettersson, hvilken, nu has rätteöb illstädes, förklarade sig villig att, i händelse Öfver-b tröm ställdes på fri fot, ansvara ej mindre för hansii dentliga inställelse hos domstolen, utan äfven förs le böter Öfverström kunde i målet ädömas. g Aktor förklarade sig för sin del ej kunna med-ls sifva Lenbolms, Engströms och Bergmans eller Fiuhrst: rigifvande, helst, hvad den sistnämnde angick,la lenne vore tilltalad för det han under de åtaladele ippträdena sårat annor person med knif; och fastänt fkusken Blomdahls egentligen i afseende på Sö-)l ergren i dag afgifna vittnesmål vore föga upply-Id ende. sade sig aktor väl nu likasom förut varajs öranlåten bestrida Södergrens entledigande ur bäk-1i et; men yttrade för öfrigt, att aktor icke åtog sig Not Södergren bevisa anvat, än att han för enskildei ersoner erkänt och skrutit öfver sitt deltagande ils åldsamheterna mot utrikes ministerns hotell. —ld edan rätten härom öfverlagt, afsades det beslut,d tt Södergren och Öfverström hädanefter under ranakningen skulle få vistas på fri fot, med förelägande att vid hemtningsäfventyr vid förhören sig inälla; hvaremot rätten emot aktors påstående icke Il Lenholms, Engströms och Fluhrs begäran kunde mna bifall. Målet uppsköts till den 28 September. rr a MM BM cr Cr OC HH -— Pr We Ls OO