Aftonbladet – 30 oktober 1848, sida 3

och slutligen, 1 det de springande aflägsnat si kastat några stenarefter inde hade hav, i är delse han ytterligare skulle blifva öfverfallen och för att använda till sjelfförsvar, då upptagit. och stoppat hos sig 5:ne stenar. Framkommen till-Mynttorget på väg hem, hade han derifrån bemärkt Gu; staf Adolfs torg besatt med vakt, hvarföre han, i händelse man påträffade honom med stenarne och af farhåga att i sådant fall blifva ansedd för en af våldsverkarne, ämnat att bortkasta dem och äfven lagt en af stenarne på balustraden till Norrbro, dervid och dä stenen halkat ned på sjelfva trottoi-ren och sålunda åstadkommit något buller, dåva-rande hr underståtbållaren Ungberg samt exekutions-betjenterne Råström och Appelberg skyndat fram samt arresterat Åberg, som ännu icke hunnit att kasta bort de begge andra stenarne. — Då Abergsuppmärksamhet fästades derå, att han vid arresteringstillfallet. nekat att uppgifva sitt namn, medgaf berg detta förhållande, under uppgift att han, som vid tillfället varit särdeles rusig, såväl häraf som af räddhåga låtit komma sig till last en så beskaffad förseelse. Då Åberg på framställd fråga sade sig icke bafve något jäf emot exekutionsbetjenten Råström, upplästes nu Råströms förut i protokollet intagna vitt nesmål, hvilket dock Åberg bestred i hvad det skiljde sig från Åbergs egna uppgifter. Aktor anhöll härefter om ytterligare uppskof med målet, samt åtog sig att till nästa rättegångsdag föranstalta om inställelse af dem bland befälet och manskapet vid andra kongl. lifgardet, hvilkas hörande han då åstundade. Gesällen Öbergsson, bagargesällen Widegren, tunn bindarlärlingen M.urling och plåtslagarlärlingen Kleberg anhöllo nu att blifva på frifot försatte; Öbergsson med erbjudande af borgen af såväl skräddarmästaren Zinns, som skomakaremästaren Pettersson, hvilken sednare, nu närvarande, äfven förklarade sig villig att för Öbergsson ikläda sig en så beskaffad förbindelse. I anledning häraf förklarade aktor, att han, ianseende till den ringare bevisning, som emot Kleberg vore att tillgå, icke ville bestrida Klebergs frigifvande, men att han deremot på förut anförda grunder, icke kunde medgifva Meurlings och Widegrens försättande i frihet; och öfver Öbergsson ville aktor, sedan skräddaren Zinns blifvit hörd, yttrande meddela. Rätten beslöt i anledning deraf, att lärlingen Kleberg skulle försättas på fri fot, med förständigande att vid hemtningsäfventyr under förhören sig inställa; hvaremot rätten icke fann skäl att lemna bifall till Meurlings och Widegrens begäran. Angående Öbergssons anhållan, ville -rätten afvakta skräddarmästaren Zinns hörande. Målet uppsköts till den 3 Oktober. (Forts.)