Aftonbladet – 30 oktober 1848, sida 1

Öre Rn Kaxe får visa sig, slutade mamsell Pi nsten med en anstryknivg af ironi — 1y det finn: min sann ironi i den minsta köping. Fröken rodnade starkt och svarade vårdslöst: Gif gerna hvad som helst; jag kan troligen intet ändå vara med, ty jag skall ackompanjera min kusin, Axel Rosenau., Flera röster öfvertalade nu den stötta skönheten att efter tablån gifva en scen ur någon stor: opera. : Det valdes och valdes, och under tiden klädde sig sabiaskorna. Emedlertid var förmaket fullt ef fruar, och midt ibland dem Napoleons bröstbild, prydd med en yfvig lagerkrans af pepper på hatten, hvilket gaf honom mycket tycke med de andra gummorna i sina rika mösskrus. Man drack som bäst tå och pratade öfver qvällens tillämvade förlustelser. ,Hvad vore menniskan i denna prosaiska stoftverlden,, sade fru Kaxe till sin granne i högsätet, fru Pimstenv; ,hvad blef det af hennes intellektuella själ, om hon ej någon gång lyftade den öfver hvardagligheten i sådana små estetiska njutningar, som dem jag sökt förskaffa oss?n ,Åh jan, vidtog fru Pimsten, pnär man har råd att skaffa sig dem, så är det då ett lappri. Jag har så många gånger sagt till min Hulda, att hon skall göra sig nya och eleganta drägter till tablåerna; men den flickan har sina egna ider: när inte alla ha råd att ha det som hon, så vill hon inte väcka afund. De veta nog ändå, att jag kunde ha tillfälle att kläda upp både mig och dem och etl par tjog till, om. det ock vore i silfverskir tänker hon. Fru Kaxe gjorde en föraktlig sväng med hufvudet och sade med sitt förnämaste leende: Ja, det finns den också, som vet att det är