Aftonbladet – 30 oktober 1848, sida 1

FRANERA NATIONAL-FÖRSAMLINGENS ÖF VERLÄGGNING OM SÄTTET FÖR UTVAL JANDE AF REPUBLIKENS PRESIDENT, (Forts. från lördagsbl.) Lamartine (pekande åt venster). Jag hör er af dem, som på denna sidan afbryta mitt föredrag, yttra att jag genom denna definition gåt! för långt, måhända utan alt vilja det, och ställer presidentens befattning ofvanom det sammandrag af nationalsuveräniteten, som förestäl. les af nationalförsamlivgen, Men om någon: ting, som så kan tydas, har undfallit mig, sö har det endast skett uuder improvisationens brådska; ty jag har aldrig kunnat begripa nå gon sönderdelning af den myndighet, som na: tionalförsamlingen uttrycker; hvad jag yttrade åsyftade blott utskiftningen af myndigheten: förrättningar, men icke någon söndring i myndigheten sjelf. Jeg. fortsätter alltså, och upprepar, ait jag icke känner något mera verksamt medel att til det republikanska samhällsskickets förmån förena alla medborgares förstånd, samvete, krafi och vilja, än att påkalla deras gemensamms omröstning vid valet af verkställande maktens hufvudman. Jag ser häri den enda utvägen att återvinna det förtroende, som den till någön del förlorat. Och märken j ej sjelfva, att detta allmänna vel, vidtaget efter moget öfvervägande, skulle vara en verklig kröning (sacrement) för den republikanska myndigbeten, och den obestridligaste, hvarigenom denna myndighet kunde uppenbara sig ioför ett talrikt folk? Ty bördens myndighetsbefogenhet är ej annat än slumpens befogenhet, förstfödslorätten, företrädet för den individ, som först öppnat moderlifvet. — Eröfringens myndighetsbefogenhet, förnedrande dem som underkastas densamma, ir icke annat än styrkans, det råa våldets rätt. Den så kallade gudomliga rätten, åler, beror ej på anmät än ett bildspråk, som bland oss förlorat all tjusvingsförmåga. Men hvad vi föreslå, hvad innebär det annat, än alt hela folket inviger sin grundlag, afkläder sig sjelf frivilligt, man efter man, medborgare efter medborgare, sin sjelfherrskarerätt, för att dermed bekläda icke någon medborgare, högre inom medborgarekretsen än någon annan, men en styrelse, mera gemensam, mera allmänlig, mera folkisk — att jag så må säga — än folet sjelf? Detta är hvad vi föresla (Bravo! Ganska rätt !). er Aa I as an AT TA