Aftonbladet – 28 oktober 1848, sida 3

FF AVN Vt, om den der vanliga hajen, hvilken Rafaöl, som sogdt, ringa aktade), som en stormvädersnatt, lik den, i hvilken jag såg min vän omkomma. Ett klibhigt ämne, som tränger ut ur hålen på tntorsräns käft, utbreder sig öfver hela dess hudöch gör hebne lysande såsom en eldfluga, isynnerhet när det, blixtrar och dundrar. På detta sken Upptäcker. man henne i natten, och ju mörkare natten är, desto klarare skiner bon, Till all lycka,ser hon illa; och en simmare har de: uti fördelen öfver: henne. Dertill kan ni äfven räkna, att: bon. ej kan få tag i oss annorlunda, än ati hon vänder sig om på rygg, och ni skall finna, att en modig man och god simmare har någon utsigt att besegra e. a 2 ja Pa dök, som ni väl kan tänka, icke alltför djupt, för att ej förlora andedrägten, äfvensom föratt känna se öfver, under och omkring I mig, Vågorna brakade öfver mig, liksom bimlens åska, , men under mig var allt lugat. J djupet stötte en svart massa emot mig — det somvar qvar af Rafaöl; Jag skulle ändå till slut. möta. honom öfverallt ! Jag tänkte att djuret, som jag sökte, ej kunde vara långt borta; och verkligen. blef ett strimmigt eldsken: allt.störres och störie, Tintoreran.:och jag mäste: befinna oss på samma djup, men hajen steg högre, Andedrägten börs jade tryta mig, och jag ville ej lemna: ätbar jen fördelen att vara -ofvanom. mig, ty i det fallet behöfde han icke vända sig om, för att