Aftonbladet – 28 oktober 1848, sida 3

Hvar finnes makten inom republiker? Hvarlifrån härstammar den? Hvar qvarstadnar den? IHos folket; annars ingenstädes; så länge detär len verklig republik. Så länge pationalförsamlingen, hvilken utgör landets lefvande populaIritet, bevarar denna moraliska öfvervigt inom landet, så länge är hon makten, makten hel och hållen. Antagom att denna popularitet aflägsnar sig, förirrar sig; men att hon aflägsnar sig på samma gång ifrån nationalförsamIlingen cch från verkställande myndigheten, månne icke allt går under med detsamma? Men detta skulle hända, om presidenten vore nämnd af nationalförsamlingen, han vore då Iblott ett parlaments gunstling... Flera röster. Nej, nej! Nyttja icke det ordet! ) Lamartine. Jag återtager det, om det anIses opassande. Talrika röster. Nej, nej! Fortsätt! Tala! Lamartine, Jag har tänkt mig en nationalförsamling, icke blott sjelf förlorande populariteten, utan äfven en president, utgången från densamma, ett parlaments gunstling, — jag upprepar ordet, då det icke stött er — en president, som också förlorar populariteten hvilken förlänats honom af församlingen; och jag har insett att allt dåskulle vara förbi: att allt skulle gå under i denna brist på kraft, popularitet och makt. ,Vi-skulle då nödgas tillstå för hvarandra, men för sent; att i hvar konstitution finnas nödvändiga och nödvändigt skiljaktiga prerogativer. J ägen ert prerogatif genom folkets val, som bekläder er med denna talrika nations personlighet; men den verkställande myndighet, som j viljen och bören inrätta, måsten j låta, lika med er sjelfva, hemta sin verkliga styrka, sitt prerogatif, från samma håll — från folkets val. Utgår den blott ifrån er, så är den icke mer en borg, icke den befästning, hvarvid denna myndighet har blifvit förliknad; den blir då blott er timvisare, som utmärker stunderna för edra infall, edra nycker. (Blandade rörelser). : ;Men hvar finnes väl den sanna orsaken till denna sjukliga tvehågsenhet, som i några månader, och ännu mera sedan några dagar fått makt med allmänna tänkesättet? Mr Parieu yttrade sig i går, med en öppenhet, för hvilken jag tackar honom, derföre alt jag derigenom har lätt att inför er vidröra en krets af föreställningar, som annars är kinkig att nalkas. Han sade: J kommen att bålla mönstring med de stora partier, som för nögonblicket kunna söndra tänkesätten inom aFrankrike; j kommen att hålla vapensyn — rekrytera tror jag nästan han sade — bland alla de anti-republikanska, alla de föråldrade partier, som, enligt min öfvertygelse, spelat ut sin roll i detta lands politik. J kommen alt förena legitimisterna kring namnet Henrik VY, och likaså anhängarne af den landsflyktiga Julimonarkien; landsflyktig — man får väl tillstå det, — mera genom olycksöden än fel, ty ,man bör vara rättvis mot den besegrade. (Buller.) Bäfven j ej vid den tanken, att någon medlem af dessa dynastier skulle kunna vinna en öfvervägande mängd ibland de röster, som medborgarnes hela skara afgifver efter sitt pgodtfinnande?) — Jag svarar den hedervärda mr Parieu, att Frankrike och jag besitta, jag vill icke säga mera oförskräckthet, men mera lugn, än han; och att det vore löjligt att ängslas på förhand för några röster, hvilka kunde förirra sig till personer, som förlorat egenskapen af franska medborgare. Emedlertid förnekar jag icke möjligheten af dessa namns framträdande på de allmänna vallistorna; men representanterna af dessa utslocknade dynvastier, kringirrande nu på utländsk mark, skulle icke anse som en triumf, utan som en förnyad afsägelse af sina anspråk, i fall de äflades om att vinna — hvad? en begränsad, inskränkt, förminskad myndighet, för två eller tre års tid! (Olika rörelser. Långvarigt afbrott.) — Jag tror att hvad ert sunda förnuft måste förklara omöjligt i afseende på legitimitetens representanter, det måste det förklara ännu mer omöjligt för Julidynastiens illegitima dynasti. Huru? Denna monarkiska myndighet, som föll för sex månader sedan, undergräfd af sig sjelf, midt bland sin konsti tutioöella styrka, midt ibland sin byråkrati — denna; myndighet, som smygt sig ur Frankrike, skulle sex månader efteråt försöka komma in igen, insmuglad i en valurha! Nej, det är omöjligt! (Afbrott.) Men om det är omöjligt för de två redan vämnda dynastierna, skulle det väl vara möjligare för en annan? (Sorl.) Talrika röster: Tyst! tyst! Lamarline. Om j måste förklara händelsen otänkbar i afseende på dynastierna Bourbon och Orleans, tänken j kanske på en annan, en tredje? — Dertill skulle då finnas ett särskildt skäl, eller någon fördom, Jag vill lyfta den slöja, som här betäcker allas tankar. Vid ett föregående tillfälle, M. H., då vi sagö ombjligheten af republikens samvaro bredvid vissa namn, hvilkas hela vanfrejd består i deras ärofulla frejd . .. (Nytt och bullersamt afbrott) . .. i sjelfva den återglans af;ära, som lett sådant namn spridde kring vårt land — Ida framlade vi för er här en lagbestämmelse, icke: strävg eller bitter, men omtänksam: — ett uppskof, för: några månader, i medborgarerät