Aftonbladet – 27 oktober 1848, sida 3

AE ne oo BODY FÅ MED SEM) ET DD kanske någonsin, haft under öfverläggning, skulle I denna lagstiftning bryta stafven öfver sig sjelf, om det icke redan vore gjordt. Den ådagalägger derigenom, att dess egen omskapning knappast vidare kan blifva resultatet af en lugn förbättring. Det finnes saker, som gå för långt och emot bvilka Lot mäste skaffas på något sätt, om icke allt objelpligen skall gå förloradt: menniskovärde och menniskoväl. Ett folk kan uthärda attlida så länge åtminstone något skäl derför finnes; men att lida för tomma sofismer och en omotiverad hals: starrighet för bibehållande af orättvisor, som icke ens bevisligen tillskynda den halsstarrige sjelf nå. gon fördel, det är mera, än hvad nigot tålamod förslår till. Slutligen instämmer jag med en föregående talare i tacksamhet emot Statsutskottet för dess bemödande att söka, så vidt på detsamma ankommit, bringa denna sak till ett godt slut, ehuru, ty värr, sådant misslyckats genom de tvenne ståndens grundIlagsvidriga vägran att deröfver i förstärkt Stats-utskott votera Hr Lagergren: Jag kan icke underlåta att säga nägra ord i anledning af hvad som härstädes föreföll, då Statsutekottets utlåtande JA 349 till bebandling förevar. Jeg yrkade då helt vördsamt och anspråkslöst just de rättelser, hvarom utskotlan, och föreslog en återremiss, i afsigt att närmare tet nu, med tvetydig rättighet, sjelft gjort hemstäl-! öfvervägas mätte, huruvida icke Presteståndets privilegier och åtskilliga grundlagsparagrafer lade hinder i vägen för de af utskottet då tillstyrkte förfoganden. Mitt yrkande lemnades dock utan afseende. Det är derföre med icke så liten grad af tillfredsställelse jag erfarit, att utskottet nu opåmindt gjort de ändringar, som jag föreslog, och jag liten erinran derom, då pluraliteten inom detta stånd var så betydlig. Hr Wern: Jag anser mig böra fästa den sista värde talarens uppmärksamhet derå, att Statsutskottet i detta sitt memorial! alldeles icke erkänt, alt någon grundlagsvidrighet blifvit begängen, eller att Presteständets privilegier velat för nära trädas. stånd godkändt. De ändringar utskottet nu föremen afse icke något stadgande i grundlagen, och lagens föreskrift, söka sammanjemka de olika meslut i frågan. Nu har denna välmenta afsigt förstånd emot all förändring, och sådant kan man nu endast beklaga. Hr Indebetou: Det kunde visst vara obehöfligt riksstånd redan afslagit detsamma; men för den händelse, som ganska trolig är, att denna fråga ånyo kommer under öfverläggning vid en kommande riksdag, kan det icke skada att hafva uttryckt sin opinion i saken; och får jag i sådan afsigt tillkännagifva, att detta memorial synes mig hafva så gen af Borgareständet afslagne inbjudning, att det svårligen skulle kunnat godkännas härstädes, äfven om det blifvit bifallet i de 2:ne första stånden, Utskottet har föreslagit, att de räntor och tiondeanslag borde undantagas, som blifvit anvisade åt presterskapet, kyrkor, akademier, gymnasier, skolor och hospitaler. Om icke till ordalagen lika, så är Presteståndets förslag hufvudsakligen dock af samma mening. Den enda märkbara skilnaden emellan dessa begge förslag är, att Presteståndet vill att jemväl stater och corpser skola bibehållas vid sin rätt att sjelfve uppbära sina räntor. Grunden är således ungefärligen densamma. Begge förslagen gå derpå ut, att somliga räntegifvare skola komma i åtnjutande af en lindring, som andra skola sakna. En sådan orättvisa kan jag icke gilla, utan vill att, om en skatteförenkling skall genomdrifvas, jemlikhet må beredas och ega rum, så att icke en räntegifvare må befrias från sitt opus och en annan dermed fortfarande betungas. Af detta skäl skulle jag tveka att bifalla detta memorial, äfven om det blifvit godkändt af de andra stånden. Hvad åter sjelfva formfrågan vidkommer, så kan jag icke neka att det förefaller mig, som skulle Statsutskottet i detta memorial hafva gått något längre än grundlsgen medgifver. Utskottet har stödt sig på 73 R. O. Denna består af 2:ne särskilda punkter. Enligt den första punkten åligger det utskottet att, derest Rikets Ständer stadna i sina beslut öfver nägon fråga uti hufvudsakligen eller till vissa delar skiljaktiga meningar, desamma, så nära möjligt är, sammanjemka och med förslag öfver denna jemkning inkomma till Rikets Ständers plena, som öfver den yppade frågan sedermera definitivt besluta. Ett sådant förslag har utskottet redan i dess utlåtande JM 312 afgifvit; men som det åsyftade ändamålet dermed icke vunnits, så har utskottet öfvergått till behandling af frågan, i enlighet med sednare punkten af nimnde grundlagsparagraf; i hvilket afseende utskottet, i dess memorial JA 349, uppställt propositioner till omröstning i förstärkt Statsutskott. När icke heller dessa blefvo antagne, så kan jag icke förstå hur utskottet kunnat ånyo försöka en sammanpjemkning i hufvudsaken. Inbjudningen bade, på sätt hr Valley i sin reservation föreslagit, endast bordt sträcka sig till formen, eller huruvida icke Ridd. och Adeln samt Presteståndet ville foga sig efter medstånden, samt tilllåta omröstning öfver frågan i förstärkt Statsutskott. Jag yrkar följaktligen att inbjudningen till Borgareståndet måtte ogillas, med förklarande, att ståndet vidblifver sitt en gång fattade beslut. Hr Schartau: Efter den utgång frågan redan rönt i de tvenne första ståuden kan ingen annan ätgärd, än den hr Brinck föreslagit, vara behöflig. Efter honom har en annan talare framhållit sin egen förmenta skarpsinnighet och i utskottets nu framlagda förslag velat finna ett bevis på verkligheten af densamma, Deruti har han dock begätt ett misstag. Om borgareståndet lyssnat till den talarens mening och återremitterat utlåtandet JM 519, på grund deraf att presteständets privilegier skulle blifvit för Dära trädde, så skulle denna åtgärd innefattat ett tankeuttryck ifrån borgareståndets sida, som nu torde uteblifva. Det är väl sannt att utskottet nu inkommit med en inbjudning till borgareoch bondestånden, i hvilken utskottet undantagit de räntor och tiondeanslag, som blifvit anvisade ät presterskapet, kyrkor, akademier m. m., men denna inbjudning är icke af ståndet antagen och bör detta mindre komma under pröfning. Som den helt och hållet är byggd på förutsättning af de båda främsta ståndens förutgångoa, men såsom bekant är, redan nekade, bifall dertill. Jag tror icke heller att hvad hr Indebetou anfört bör leda till det af bonom åsyftade mål, att formligen ogilla inbjudnincen, ty ett sådant beslut gagnar till intet och är obeböfligt. Emellertid kan jag icke underlåta att säga nägra ord, i anledning af den jemförelse, som Velat anställas emellan presteständets förut bär afslagna inbjudning och den som nu kommit från statsutskottet. Dervid tager jag mig friheten till en början fästa br Indebetous uppmärksamhet på 2:ne bar icke ansett det vara ur vägen att nu göra en. Utskottet har så mycket mindre kunnat göra det,! som dess utlåtande, JM 349, blifvit af 2:ne riks! slagit, gälla endast nämnde riksstånds privilegier, memorialet har aflåtits, blott för att, jemlikt grundningarne och tillvägabringa ett Rikets Ständers be-! l felats genom de 2:ne första ståndens ihärdiga motatt yttra sig angående detta memorial, sedan 2:nel mycket syskontycke med Presteståndets helt nyli-, mc m me —PMA VV AA RR MN PF mm I Hi ma Lr OA ATT mm Rh M rr per ESA mem PARA DA O — VM st Fr I MM Pr ms AA