Aftonbladet – 27 oktober 1848, sida 3

ner jag i det af hr Berg yttrade omdöme och beslegar den förvillelse och blindhet, som förapledt itgången af skatteforenklingsfrågan hos de två främta stånden. Hr Hörnstein: För min del skulle jag omöjligen (upnat antaga inbjudningen, äfven om de tvenne örsta stånden gjort det. Hela frågan har derigeiom blifvit sönderbruten, i stället för att den, efer min åsigt, bör eförryckt sammanhbållas. Uti lenna inbjudning har man undantagit ecklesiastik-taten och uti en kommande skulle man kunna tilägga militiestaten, fer att få bifall af de första stånlen; men hvad återstode sedan? Frågan bör endast sin helhet bebandlas och är såsom sådan framtälld och yrkad af svenska folket. Emellertid kan let nu vara likgiltigt om de:ta memorial lägges tilk andlivgarne eller ståndet vill ytterligare uttala näon opinion, sedan ståndet redsn bifallit sjelfva saen, när den i sin belhet föredrogs. Hr Indebetou: Sedan jag hade ordet, har hr Scharau sökt visa olikheten emellan presteståndets injudning och den i statsutskottets förevarande menorial gjorde, samt att någon fullständig öfverenstämmelse emellan dessa begge inbjudningar icke eer rum. I anledning deraf får jag erinra, det ag endast sade dem hafva syskontycke med hvarIndra samt att, derest en fullkumilig öfverenstämmelse existerat, det varit oformligt af utkottet att föreslå borgareståndet antagande af en nbjudning, som ståndet, efter framställning från ;resteståndet, redan afslagit. Emellertid och då jag nedgifver de af hr Schartau anförde olikheter, qvartå deck åtskillige likheter, och det är på grund leraf, som jag fortfar i mitt yrkande att ifrågavaande inbjudning icke måtte viona gehör. Jag önkar lika mycket som någon annan framgång åt jelfva saken, men jag kan icke vara nöjd med det illa steg, som nu vill tegas, För öfrigt hyser jag n annan mening än hr Schartau om de till läroferken ech fromma stiftelser anslagna räntor. De to visserligen icke af någon serdeles stor betyden-et, men de skamliga prejerier, hvaröfver nu klaas, hafva sitt egentliga upphof ifrån de till dessa: erk skeende levereringar och dessa prejerier skulle omma att i hela deras vidd oförminskade qvarstå, bändelse detta memorial blefve bifallet. Jag medifver visst att det är utan resultat hvad härstädes uu beslutes, men i protokollet vill jag dock hafva örvarad den mening att jag för min del icke är illfredsställd med den gjorde inbjudringen. He: Wern: Någon egentlig likhet emellan preteståndets och statsutskottets inbjudningar kan så nycket mindre förefinnas, som den ena går ut på n underdånig skrifvelse, med begäran att Kongl. Maj:t täcktes till rikets näst sammanträdande stänler aflåta nådig proposition i ämnet, men den anIra att saken måtte på föreslaget sätt och genast fgöras, För min del är jag tacksam emot pluraiteten inom utskottet derföre a:t den bjudit till att smmanjemka de olika meningarne och åvägabrina ett rikets ständers beslut i frågan. Hr Wedberg: För min del, anbäller jag blott få illkänpnagifva det jag djupt beklagar att ridderskaet och adeln samt presteståndet genom sina beeenden lyckats motverka framgången af denna riksigtiga angelägenhet, skatteförenklingsfrågan, äfvenom att regeringen icke haft tillfälle att med den: ippmärksamhet och kraft, som ämnets vigt kräft, ölja ärendet under dess mångfaldiga och olika beandling under denna riksdag. Memorialet M 319 blef uti sina serskilda delar sgdt till bandlingarne.