Aftonbladet – 27 oktober 1848, sida 3

RIESDAGEN. Diskussion hos Borgareståndet öfver Stats-utskottets memorial. N:o 329, i anledning af Riksståndens skiljaktiga beslut rörande de uti memorialet N:o 349 föreslagna voteringspropositioner. Hr Brinck: Jemte det jag får betyga Statsutskottet min tacksamhet för dess i detta memorial gjorda försök att sammanjemka Riksståndens skiljaktiga meningar, och sålunda tillvägabringa ett Rikets Ständers beslut i frågan, ser jag mig föranlåten, med afseende å den beklagliga utgång samma fråga i de tvenne första Riksständen i dag på f. m, rönt, hemställa att den till Borgareståndet i denna punkt gjorda inbjudning må läggas till handlingarne. Hr Berg, skriftligen: Den utgång, som frågan om skatteförenkling fått hos tvenne Riksständ, har förvånat och nedstämt alla, hvilka äga begrepp om och hjerta för svenska jordbrukets förtryckande och i många fall förnedrande bördor, och då jag är motionär i ämnet, har det orimliga och upprörande slutet på denna angelägenhet särskildt på det obehegligaste sätt inverkat på mig, så att jag icke kan underlåta att i välloflige Ståndets protokoll nedlägga en protest deremot. Genom seklers långa missbruk och ofta laglösa tilltag har på vårt jordbruk hopat sig en massa af skatter, tunga gerom sitt belopp och ännu mera förtyngda genom ett: pästån outredbart debiteringsoch uppbördssätt, genom möjligheten af vexationer och trakasserier. Länge hafva röster höjt sig för återförande af ett rationelt beskattningssystem; till och med för grundskatternas jemna fördelning på all jord, och upphäfvande af den orimliga olikheten i jordnaturer; och sjelfva den frågan skall utan tvifvel en dag lösas. Emedlertid var nu icke frågan så vidsträckt; den angick endast nu en förenkling, ett ledigare och lättare debiteringsoch uppbördssätt ; hvarken i något onus eller i någon inkomst yrkades ändring. Det var sålunda icke gerna tänkbart, att något allvarsamt motstånd skulle visa sig. Ingen hade ju numera tntresse vid bibehållandei af vexationerna, då ingen förlorade på deras upphörande, och det var så motbjudande att föreställa sig en opposition endast för nöjet att se foll.et plågas., . a Ls a Emeskerriabafva tvenne stånd ställt sig så, att denna tanke icte ser lika orimlig som revolterande ut. Icke må man söka försköna saken med den sofismen, alt om man än nödgades erkänna ett förslag för nyttigt och rättvist, bör man dock sätta sig deren ot, medan beviljandet af en lättnad endest leder vill anspråk på flera. Denna äsigt är i hög grad Obcetänkt, buu lärde och kloke än de män må (ro sig vara, hviska uttala densamma; den utgår från illusionen, att bistorien kan tillintetgöras. Denna lärer, att det endast är till en tid, som det kan tyckas alt hindra hvad som i sig sjelft är rättvist och nywigt, Den eviga naturlagen för mensklighetens utveckling vill inga språng; men man kan (tvinga fram dylika genom oförnuftiga försök att hindra förbättringar att försiggå enkelt och naturligt och så fort deras nödvändighet gör