Aftonbladet – 27 oktober 1848, sida 2

efter vår bortgång från den offentliga plats vi innehaft, hvar och en efter bästa förmåga bidraga, så vida det allmännas väl och dess kugna utveckling ligger oss allvarligt om hjertat. Efter dessa från mitt inversta utgående önsknin-gar för en lyckligare framtid åt vårt stånd och åt: hvarje dess medlems ärliga och fosterländska bemö-danden, återstår mig att hembära vår aktade tal-man min och som jag hoppas hela ståndets syn-nerliga och hjertliga tacksamhet för det vänskapliga tänkeoch handlicgssätt vi alla af honom fått röna, för den karaktersfasthet och rätta uppfattning af sin pligt, han vid många brydssmma tillfällen åda-galagt, och för det nit han städse viset för yttranderättens och grundlagarnas helgd. Med denna tack-samhet förbinda vi ock den önskan, att en kommande tid må finna honom lika stark och beredvillig att egna sig åt den sak hen så länge tjent, likasom hitinills. — Vice talmannens redbarhet och: städse visade omtanka för det allmännas och för ståndets lagliga rätt och bästa är af oss alla för väl vitsordad, att den annorlunda än med en enkek tacksamhetsgärd här kan behöfva styrkas. — Det: lyckliga val, som förskaffat ståndet fördelarne af en: sekreterare med de förtjenstar, det ordningssinneoch den kraft i handling, som utmärker hr häradshöfdiogen Ros, skall alltid med största tacksamhet erkännas och i troget minne förvaras. Slutligen och då min framskridna ålder, mina försvagade krafter, samt min enskilda ställning gemensamt ålägga mig att afträda frin det offentliga lifvet, är det med de lifligaste känslor af tacksambet både för det förtroende och den välvilja, hvar-med jeg öfver min förtjenst ofta af bröderna känt mig omfattad och hedrad, som ock för den öfver-seende godhet, hvarmed mina brister blifvit badömde, som jag härmed bjuder dem mi:t bjertliga farväl, tillörskande dem alla hälsa, lycka och välgång, äfvensom belöningen af det mest önskvärda medvetande, som en offentlig man kan ernå, nemligen det, att efter sorgfällig pröfniog och trogen: öfvertygelse bafva sökt verka för samhällets bästa, för det kära fosterlandets ära och framtida välgång.Då talmannen slutligen framställde den så ofta gjorda slutfrågan: Behagar ståndet åtskiljas,, hördes ett ljudeligt och enstämmigt Jar