Aftonbladet – 27 oktober 1848, sida 2

to 12 Me PRveAe ARERTSA TIUvi, SVA vj FIA BIE Mv5 skall upptaga det nämnda betydelsefulla ordet till lösen. Det är numera hela vår samtids lösen, och bvarföre skulle det icke vara det? Det är, rätt förstädt, icke något härskri till ändlös och betydelselös strid, utan sjelfva fridens och försoningens eviga ande har uttalat det i naturens rike, i verldens gång och mensklighetens öden, och vi böra icke tvifla på visdemen af Hans förfoganden, till det godas och rättas seger. Honom vare emedlertid ära för hvad vårt kära fädernesland utan blod hittills vunnit, och genom Hans nåd och hjelp säkerligen ännu vidare skall vinna! Med dessa tänkesätt säger jag nu eder, mine bröder! mitt farväl. Och du, min högaktade vän Nils Persson, som vid lika mänga riksmöten som jag arbetat vid min sida för de ändamål vi ansett vara goda och nyttiga, — emottag min hjertliga tacksamhet för din mig alltid visade vänskap och förtroende. Troligen är det nu sista gången våra händer räckas till afsked, vi åtskiljas: — men inga afstånd kunna utplåna den vänskap vi hysa för hvarandra. — Och dig, ståndets högaktade sekreterare, som medförde från din redbara och flärdfria fådernebygd, och från den ort, der du nu skipar lag och rätt, vittnesbördet om din kärlek för Sveriges allmoge, samt din vilja och förmåga att verka för dess bästa, — dig hembär jag äfven min varma tacksambet för den rena vänskap, hvarmed du hedrat mig, och för det biträde du lemnat mig under utöfningen af mina, stundom nog brydsamma och bekymnmerfulla pligter. Ja, ännuen gång farväl mine bröder! Guds frid, nåd och välsignelse blifve öfver oss alla! Vice talmannen Nils Persson: Mine Bröder! Då jag intog den plats jag under detta riksmöte innehaft såsom v. talman i detta Ständ, yttrade jag den önskan, att jag icke måtte behöfva såsom ordförande leda Ståndets öfverläggningar. Denna min önskan hade sin grund dels i misströstan om min förmåga att sköta ett så magtpåliggande kall vid min framskridna ålder åtföljd afen vacklande helsa, dels i öfvertygelsen att vår talman genom pröfvad erfarenhet och lyckligare naturgåfvor var kallet mera vuxeop. Hvad jag i detta afseende önskat, har nästan fullkomligt blifvit uppfyldt och jag prisar derföre våra ödens allsmägtige styresman. Eder tackar jag ock, aktade och ärade talman och sekreterare samt hedervärda Ständsbröder, för all vänskap och välvilja j mig visat. Minnet deraf blir mig alltid en kär erinran om detta mitt sista uppträdande på riksdagsmannabanan, från hvilken bana jag medför, om icke lagrar för uträttade storverk, ett lugnt medvetande, att efter min ringa förmåga hafva velat och sökt iakktaga det rätta och tör fäderneslandet nyttiga. Under varma önskningar för vårt älskade fosterlands väl, innesluter jag mig i brödernes vänskap och bugkomst samt bjuder eder ett bjertligt farväl. Sekreteraren hr häradshöfding Ros: Aktade ledamöter af hedervärda Bondeståndet! Den befattning, jag nu nedlägger, emottog jag icke utan farhäåga, att ej kunna svara till edra rättmätiga fordringar, och då jag nu skiljes från eder, vågar jag icke smickra mig med den förhoppning, att jag misstagit mig i denna min farhåga; men det förtroliga och välvilliga bemötande, som jag vid så många tillfällen rönt från eder sida, tröstar mig emedlertid, att åtminstone mänga, ja de flesta bland eder icke misskänt min rediighet och goda vilja. Med glädje och tacksamhet skall jag derföre städse ihågkomma den del af min lefnad, som jag tillbragt bland eder. Af eder erfarenhet har jag dessutom hemtat mången lärdom, och j hafven under behandlingen af de mångsidiga ämnen, som varit föremål för pröfning, visat eder ega den kunskap om fäderneslandet, dess lagar i allmänhet och särskildt de vigtiga lagar, som omfatta statsmakternas förhållande till hvarandra, att den tid nu mera obestridligen synes vara inne, då det stöd, som fordom för svenska allmogens representanter bordt vara att påräkna från deras sekreterare, är öfverflödigt. Jag lyckönskar eder således till denna och all annan förändring uti edra politiska rättigheter, som kunna vara nyttiga för eder och Sveriges öfriga l, samhällsklasser. Lycka och framgång uti alla edra enskilda företag tillönskar jag eder äfven och säger eder härmed mitt sista hjertliga farväl! Afven dig, aktningsvärde talman, gäller detta farväl. Din erfarenhet och vana vid allmänna ärenders behandling hafva för det mesta gjort öfverflödigt allt biträde från min sida. Måtte Försynen förunna dig ännu många dagar och fortfarande kraft, att med din varma fosterlandskänsla verka för vårt älskade fosterlands väl! . Emottag också du, ståndets aktningsvärde vice talman, min bjertliga tacksawhet för den redbara tillgifvenhet, som jag rönt af dig. Lef väl! Lycka och sällhet följe dig på din återstående lefnadsbana! . . Samtlige de, hvilka med mig arbetat vid ståndets kansli och hvilka alla gjort sig förtjente af min aktning samt det vitsord, att noggrannt hafva uppfyllt deras åligganden, hembär jag också min tacksamhet och betygar äfven å deras vägnar försäkran om deras tillfredsställelse, om ståndet delar det vitsord, jag dem nu tilldelat. Pchr Sahlström: Mine bröder! Erkännande min rioga behörighet och förmåga att i denna afskodets och skiljsmessens stund uttsla de känslor, hvilka liksom tränga sig på oss vid besinnandet af den ställ-! Bing, hvaruti fosterlandet och dess allmoge sig nul befinna önskar jag mig edert välvilliga tålamod vid några ord derom. Men har ota påstått och frambållit att vår nuvarande statsörfattning är lika gynnsam och rätt-lj vis för alla folkklasser, och att hon innebär ett med omtanka och försigtighet nedlagdt frö till ytterligare förbältringar, i den mån tidens förändrade ställniog och folkets behof skulle sådant påkalla. Om så verkligen är, måste man beklaga. den ute-l blifna verkställigheten af denva sköna ide, ty mig synes det temligen klart att de egentliga fördelarne af denna vår statsförfattning stadnat på några tå klassers sida, och att det egentliga folket, kärnan af nationen, alla bemödanden oaktadt, högst sällan, om någonsin, kunnat göra sia rätt gällande i omförmälda afseende. Bevisen härföre ligga oss så nära till hands, att jeg vågar vädja till hvarje opartisk och redl!igt tänkande svensk man, om icke erfarenheten från alla föregående och äfven denna riksdeg fullkomligt bekräftar denna sorgliga erfarenhet. Vid sådant förhållande, och för att göra grundlagens anda till en lefvande sanning, synfel efter mitt förmenande ingen annan utväg återstå, än att svenska folket hädanefter, och särdeles bonde-l. såndet, med yttersta omsorg tillser, att dess blifvande riksdagsombud befinnas till fullo bekanta icke allenast med våra grundlagars ordelydelse,l utan ock med deras inneboende anda och mening, samt tillika ega den insigt och fosterlandskärlek, som icke låter någon förvillelse om det rätta och sanna, utan i styllet förmår dem att hålla stånd så väl mot alla de försök till inverkniogar i annan riktving, som till bearbetningar af Jokala och underordnade ictressen och fördomar, hvilka vid våra venligen ega rum, och som beklagligtvis enn set afhöia På sådant sätt skulla en-— om — om -m— mm I -— -— ta mm mm mono a LL Rn Ra