Aftonbladet – 27 oktober 1848, sida 2

Da talmannen slutligen framställde den sa ofta gjorda slutfrågan: Behagar ståndet åtskiljasn, hördes ett ljudeligt och enstämmigt Jal OM TULLEN PÅ BOMULLSGARN. Den inträffade eldsvådan vid Rosendahl!s bomullsspinneri i Bohuslän, som för ett par veckor sedan blef lågornas rof, återför tankan å nyo på det absurda förhållandet med tullen på bomullsgarn, hvars nuvarande orimligt höga belopp det lyckades spinneriegarne att dels få bibehålla, genom användande af en lika skicklig som ihärdig taktik i sakens bearbetande på: riksdagen och genom förespeglingar till ochmed inför konungathronen) öfver hvilka framtiden skall förvåna sig, i förening med den mest ovanliga slumplycka, hvarom förut är berättadt, och hvarigenom den högre tullafgiften segrade med en röst. Med det låga pris som i år gällt på råvaran bomullen har den nuvarande tullen på gröfre bomullsgarn, som hufvudsakligen spinnes i Sverge, när man tillägger öfriga kostna-der, uppgått till omkring femtio procent af varans pris vid fabrikerna i England, och detta för en af de första nödvändighetsvaror. Hvad blir nu effekten bäraf? jo! att sådana större fabrikers anläggande, hvilka finnas blott i några få men rikare personers händer, som förstå att med tjenliga medel bevaka sina monopolier, i sjelfva verket motverkar, i stäl let att befordra utvecklingen af den vigtigaste manufakturindustrien, nemligen väfnader, framförallt — tillverkningen 3f kulörta sådana, Man måste vara mer än vanligt, ja ytterligt ogenerad, för att, såsom det likväl skett å bomullsspinnarnes vägnar, försöka advocera bort den klara sanningen, att ett fördyradt pris på garnet äfven måste göra väfnaden dyrare än den skulle blifva med ett lägre garopris. Hvad betyder i sjelfva verket det anförda skälet af den arbetsförtjenst, som kan lemnas 42 å 1500 personer. vid bomul!sspinnerierna i hela riket; hvilka få arbeta likaväl nattetid som om dagen. och stå under några få husbönder, emot vinsten af den stora utveckling, som väfnadsindustrien hos oss kunde taga, om tullen på bomullsgarnet nedsattes? Det är kändt att qvinnorna på landet i Sverge hafva serdeles goda: anlag och i allmänhet skicklighet att väfva, synnerligen i vissa orter; och det är knappt något tvifvel, med deras sparsamma lefnadssätt, att de: skulle kunna täfla med de tyska väfverierna,, hvarigenom en exportartikel för Sverge i denna brånch kunde uppstå, om ej garnet vore så dyrt. Redan nu ser man att ej obetydligt af väfnader från Marks härad utföres till Norge, men det sker med yttersta svårighet; emedan arbetslönen nu måste nedtryckas på ett obilligt sätt för väfvaren, medan spinneriegarne genom en olämplig tullsgstiftning skörda hela den egentliga viosten. Meningen härmed är ingalunda, att spin— nerierna ej borde finnas; tvärtom: i fall de kunna berga sig utan eller med en måttlig tull, bör man önska dem all framgång. Vi påstå endast, att det ej bör ske på den andra näringens bekostnad, och då ingen föreslagit större nedsättning, än att garnetlikväl skulle: erhålla ett nära dubbelt högre skydd än de tyska spionerierna hafva i tyska tullföreningens taxa; så skulle de dermed vara fullkomligt be-låtne. Det är endast den monopoliserande tullen, som bör fördömas. Då Aftonbladet förut behandlat denna fråga under riksdagen, anse vi oss icke böra släppa den ur sigte, och hafva derföre nyligen sökt förskaffa oss och jemväl erhållit upplysningar, som tillförlitligt skola visa, att alla de förespeglingar, som blifvit gjorda derom; att icke bomullsgarn här skulle med 23535 skillipgars tull kunna spinvas med god förtjenst i konkurrens med det engelska garnet, äro alldeles falska. Men för ögonblicket föranledas vi återkomma på detta ämne, dels, såsom ofvan yttrades, med anledning af den vid Rosendal inträffade eldsvådan, som förstört ett stort spinneri och derigenom minskat den förhoppningen, att ät minstone en ökad inhemsk konkurrens skulle verka till nedsättning i garnpriserva, dels också på grund af en annan särskild omständighet, som förtjenar anmärkas och ibågkommas. Vi hafva oss nemligen bekant, att här nyligen varit i fråga att anlägga ett större tryckeri inom landet, för tillverkning af shirting och andra tryckta tyger, hvilka mu betalas med dubbla priset här i Stockbolm mot hvad de kosta i Evgland och Tyskland. Anledningen till detta projekt är, att personer, som i egenskap af kolorister — den vigtigaste befattningen vid tryckerierna — varit anställda vid utländska ) Det skell t. ex. för en framtid komma att synas en lika fintlig, som dristig operation, att e. garnfabrikant i Götbeborg medtog trenne väfvare från Marks härad, åt hvika han är förläggare, til Stockholm, skaffade sig och dem audiens hos KOnungen personligen, och lät dem stölle sig fram att tala såscm å alla väfvares vägner, samt, försäkra, att det vore väfvarnes intresse att få bibehålla den höga tullen på engelskt bomullsgarn!!! Vi lemna här åsido ala andra manieH EE tarrespondent till Nacliot Al