Aftonbladet – 24 oktober 1848, sida 2

kopparfärg och hans indianska ansigtsbildning antydde ingenting utmärkande, Hen var af medelstorlek och hade nästan qvinligt veka händer, men hans breda skuldror, hans smala höfter och seniga magerhet 1öjde en stor kroppskraft, hvaruppå kanhända hans själsstyrka hvilade. När jag hann fram till hyddan, var den unga qvinnan, om hvilken jag förr nämnt, sysselsalt med tillredelsen af en måltid utaf äkta itdianskt slag. En sköldpadda, hvars bukbetäckning var bortryckt, stektes uti sin ryggsköld på glödande kol. Efter alla de mål jag spisat med kapten Don Ramon och till följd af de kryddor, hvarmed maten rikligen försattes, fann jag denna rätt förträfflig. En flaska mescal ifrån Tequila, för hvilken jag dragit försorg och som tycktes smoka Jose Juan bra, ökade den förtrolighet, som en tillsammans intagen god måltid alltid medför. Flaskan var häliten tömd af min värd och en af sköldpaddstran osande lampa utbredde elt ostadigt sken. Jose Juans unga fru satt jemte oss på golfvet uti den bos indianskor vanliga otvungna ställningen och hörde på vårt samtal. Genom den öppna dörren såg man hafvet rulla sina skimrande vågor mot stranden och i fjerran hbopsmälta med stjernhimmelen derofvanom 3; tid och ställe voro särdeles pessande för skakande jagteller skepparhistorier, och jag beslöt mig raskt, Jag tillstår, Don Jose Juanp, begynte jeg, patl om någonsin någon retat min pyfikenhe, så är det ni, och det i en obeskriflig grad.n Jose Juan såg på mig förvånad. i De båda sällsamma förhållanden, hvarunder jag första gångerna haft nöjet se er, äfvensom hvad man berättat mig om er, rättfärdiga åtminstone denna nyfikenhet och jag hoppas, at! jag dermed icke förolämpar er.,