Aftonbladet – 24 oktober 1848, sida 2

des nu af de rika invånarne från omgifnin3 garne. De flyktingar, som lemnade staden för att begifva sig till Baden, Mödling, Miedling och angränsande städer, hafva haft samma missöde som de, hvilka flyktade från Pesth för alt finna en fristad i Wien; de hafva kommit ur regnet och i takdroppet, ty hela nejden är redan kringsvärmad af kroathorder. Då natten inbröt antog rörelsen i staden en rent militärisk karakter. En stor mängd gevär utdelades i militäroch borgargardes-tygbusen till folkets beväpnande; på universitetet utdelades äfven vapen. Ehuru på vällärdsuiskottets och kommunalrådets föranstaltarde mer än en million patroner blifvit utdelade, var det ännu brist på ammunition, så talrika voro de beväpnade. Omkring kl. 44 hörde man, i riktning åt Mariahilfer linien, talrika skott lossas, hvarvid staden allarmerades. Från Stephanstornet, der man inrättat ett observatorium för att rekognosera fienden, och hvarifrån hvarje qvart rapport om hvad som förefaller afgifves till myndigheterna och de församlade kommittcerna, gifves oförmodedt larmtecken3 ropet till vspen!, genljuder, generslmarsch slås och inom några få minuter äro aila nationulgarderna under vapen; på vallarne samla sig kompanierna slagfärdiga; kanonerna riktas; vid universitetet hvimlar det af menniskor, som dels begära anförare, dels ammunition; så väl ifrån Stephanskyrkan, som alla de öfriga kyrktornen i staden, röras stormklockoira utan uppebåll. Gatorna äro snart uppfyllde af beväpnade; mean efterforskar oroligt avledningen till allarmet. Det heter att Jellachich tagit förstäderna i besittning. Sjelf är han i Praterns lusthus; afsigten skall vara att göra blindt anfall på staden från Matzleindorff och derpå taga den från en annan sida, nemligen från Pratern. Snart kommo dock fyra kurirer med underrättelser, att det varit ett blindt allarm och att ingen fara för ögonblicket vore för handens. Anledningen var en liten fäktning mellan fiendens förposter och naticnalgardet i förstäderna. Missnöjde öfver, att man icke kommit till något afgörande steg, gingo de beväpnade åter till sina hemvist eller på sina poster, och staden blef åter lugn. Kort före allarmet blef den ungerska ministerpresidenten, som konpirasignerat kejsarens bekanta manifest till ungrarne, öfverste Recsey v. Recse, tillika med sin adjutant, baron Denkstein, tillfångatagen och förd till universitetet. Samma öde rönte en som uvgersk officer klädd ung man, vid namn Jakobsson, hvilken blef ansedd för spion. Ögonvittnen påstå, att banens arme icke är så upplöst och demoraliserad som wan hberättat. Jellachich inqvarterar ej sina soidater uti busen, utan de lägra sig, oaktedt det svåra vädret, på fria fältets — Brist på lifsmedel synes han icke heller tänka på; så mycket mindre som ban afstått till soidaterna i lägret vid Belvedere en drift oxar. Men stadens beväpning och befästning är så stark, att Vi hvarken behöfva frukta ett anfall, eller att ens kroathären, äfven sedan den hunnit förena sig, skulle våga ett anfall. Dessutom väntar man hvarje timme, att den upgerska armeen från Bruck skall ankomma till Wien. Den 42. Staden är ännu i liflig rörelse och full af krigiskt lif. Måhända bar -— allt sedan medeltiden, då hela befolkningen under de förste Habsburgarne, under Rudolfs och Albrecht den förstes söner, ofta trädde under vapen, för att i blodigt inbördeskrig kämpa mot hvarandra, eller mot sina borgherrars anspråk — eldrig vårt gamla Vindabonas gator och omgifningar haft eu så krigiskt utscende, som i dessa dagar. I det inre af staden böljar en beväpnad folkmokt af mer än 80,000 stridslystna män, och i en vidsträckt krets omkring oss lägra sig i hotande ställning, under det Habsburska baneret, talrika t upper af den kejserliga bären, biokigt sammansatte af alla den stora kejsarstatens tiolkstaranar, för att i den trogna kejsarstaden, uti hvilken ännu en gång, till verldeas förvåning, revolutionens storm brusar mäktigare än någonsin tillförene, beskydda och betrygga deras kejsares thbron och rättigheter, äfven med vapenmakt om det skulle vara af röden! Piån den vördnadsbjudande Stephankyrkans torn öfverskådar man dessa talrika skaror, som i en vid krets lägrat sig omkiing kejsarstaden. Ruthener, massurer, rusniaker och polackar från Goalizien, tyskar och czecher från Böhmen, samt slutligen äkta gammal-österrikare, utgöra de trupper, som stodo i lägret vid Belvedere och som nu dels hafva dragit sig tillbaka emot byn Simmering, dels eniot sydbanan. Men i en vidare krets, från Klein-Neustadt öfver Himberg intill Mödling svärma banen Jellachicbs rörliga skaror, bestående af illyrier med deras röda mössor, sereschener eller s. k. ;rödkappor,, kroater, talrika gränsboer, bär och der späckede med cn trupp kejserligt kavalleri och artilleri. På avdra sidan Donau vid Sässenbrunn ligger eit Wallachiskt regemente; man vet ej hvarifrån det kommit och hvarthän det är bestämdt; bela nejden kvimlar at smärre pionieroch ryttarENSE PN ROSRTENENSNN RESET SATA TITLES