Aftonbladet – 16 oktober 1848, sida 2

illusion skingras. Vi hafve icke sökt lägga ringaste lack och lyte på hr Nordströms borgerliga namn och rykte eller anseende såsom vetenskapsman ; vi hafve uttryckligen tillagt honom den berömvärda egenskapen af humanitet i silt sätt; således återstår såsom ,smädelse och insinvation, endast det påståendet, att han tillhör de rent konservativa. Om nu br Nordström är verkligt liberal, och således äfven vill verka för den liberala saken, icke emot den, så föreställe vi oss att ingenting vore lättare, än alt låta publiken veta, att Aftonbladet helt och hållet misstagit sig och begått en orättvisa mot honom i hufvudsaken. Är br N. vän af enliberal representationsreform, ogillar han de konservativas beteende o, s. v., så kan det icke vara någon skam för honom att få detta bekantgjordt, och vi sjelfve skulle då skynda att bedja honom om ursäkt. Men detta har Posttidningen aktat sig att påstå, och således måtte vi ej hafva haft så orätt i anmärkningen, hvilket man äfven kan döma deraf, att Tegnårs och Franzens exempel blifvit framdragna till undsättning, hvilket utgör ett välbekant nödvärn att väcka medlidande, när de konservativa känna sig rätt i trångmål vid anmärkningar från den liberala pressen. Att åter br Nordströms ,insigter och rykte, skulle ställa honom öfver pressens omdöme, d. v. s. öfver granskniogen eller efterfrågan af hans politiska åsigter, är en grann fras, men som knappt lärer vinna ett allmännare erkänrande; hr Nordström skulle då stå högre än någon af rikets högsta embetsmän, ja på visst sätt högre än konungen sjelf, nemligen i detta hänseende, och det kan väl ändå icke antagas.