Aftonbladet – 16 oktober 1848, sida 2

Här skola vi icke mottaga något tullbesök, sade gamle hr Thomson med ett uttryck af rörelse; vi ärna icke nu ankra vid Santa Catharina. Så snart vi blifvit qvitt da båda pessogorarne, ställa vi vår kosa till kusten af Ri Grande. Der stiga viiland, och anförtro åt jorden den dödliga hyddan. Våra pepper äro väl ställda på Baenos Ayres, men denne officer vid Banda Orientals mariv, kapten Barigaldi, torde väl under sådana omständigheter hafva den god horen att förskaffa oss ankarpla:s derstädes. De båda provinserna äro i vänssapligt förhållens o hvarandra ; ingen fara visar sign hällendo med Kapten White samtyckte. En matroi framkrypende från bogsprötet med en Mete som han bade funnit på däck, och vinkade åt fiskarestupen att lägga till. Det var den af myrtenkransen igenkännliga flagga, fom baronen om natten bade framtagit och lagt under långbåten, för att bafva till hends, om Ia Ceza skulle visa sig. Fiskares!upen kom. Kapten White frågade föraren, om han skulle vilja landsätta en berre och ett fructimmer på den aogränsando ön Alvaredo, eller hvar de ville; hvartill mannen fanns beredvillig. Den älskvärda friherrinnan visade sig snart, tätt beslöjad, vid sin mans arm. De gingo med något ostadiga steg öfver däcket, och blefvo nedhissade i slupen. Hvarken han eller hon kastade en blick omkring sig. Efter dem följde hela bagaget af askar och koffertar, hvilket man förut lagat i beredskap. Kajutgossen John höll just på att bära baronens skrifbord och lilia medikamentschatul! öfver akterdäck. Stopp! ropade Hinango till honom. Han tog fram en bit papper och en blyertspenna ur sin plånbok, skref ett qvitio för dessa båda artiklar, och befallde styrmannen lemna baronen papperet, med tillkännagifvande, att de skulle blifva skickade till den preussiske eller ryske konsuln i Rio Janeiro, sedan man undersökt hvad de innehöllo.