Aftonbladet – 16 oktober 1848, sida 2

följaktligen alltid någon fruktan för ett återfall) måste qvarstå, hvilket emedlertid får lemnasl; åt de båda makarne sjelfva att jemka bäst del! kunna. . Publiken senterade lifligt den utmärkta skicklighet, sanning och precision, hvarmed mllel Morsiany återgaf den ganska svåra rollen afl den dubbla karakter hon här hade att framställa. Beklagligen var spektaklet i lördags litet besökt, men vi förmode att ett förnyande afl detta stycke skall förskaffa långt flere åskådare, l ty det lönar verkligen i hög grad mödsant alt se. Mile Morsisny är en bekantskap att göra; hon har en betydande styrka och omvexling i sitt spel, samt är fri från manår. Mr Voizel utförde mannens roll och förnekade deri ingalunda den mångsidiga förmåga, som han redan förut ådagalagt. Bland bipersonerna förekom-! mer äfven en rik men fadd busegare, hvars parti utföres af hr Auguste Lestenne på ett mycket roande sätt. — Efterpjesen, Lhomme blase är äfven ganska underhållande. REVY AF TIDNIEGARNA. Aftonbladet erhöll i förra veckan så många påhelsningar af de värda kollegerna, att det omöjligt medhann kontravisiter till alla innan veckans slut, för hvilket härmed anhålles om öfverseende. Å Postoch Inrikestidnigar för i fredags inne-! båller bland annat en spalt angående de anmärkningar, som förekommo i Aftonbladet, ett par dagar förut, i anledning af br riksarkivarien Nordströms utnämning till kanslerssekreterare för Lunds universitet, hvilket i Aftonbladet betraktades såsom ett nytt exempel på den besynnerliga tillfälligheten, attregeringen, i sina utnämningar till platser af betydenhet, så ofia råkar fästa sig vid personer tillhörande den konservativa fraktionen inom samhället. Posttidningen kallar Aftonbladets anmärkningar ett. hugg,, ett hån, smädelser och insinuvationer mot en hederlig man m. m. Emedlertid söker P. T. trösta den anfallne. Ett sådant sätt att affärda en man som hr N., hvars insigter och rykte är öfver hvarje Aftonbladsvomdöme, och hvars humanitet bordt kunna pförvissa honom om en smula urbanitet från publiciteten, bör, hoppas Posttidningen, icke på något säll oroa; det är ingenting annat, än en bespottelse af samma art som den, hvilken samma blad tillförene egnat Tegner och Franzån — ett hugg bakifrån, som man ppå förhand vet hvarken kan eller skall pareras. Hvilken tapperhet! Hvilket hedrande modl) O0. S. V. Dessa yttranden af Posttidningen lemna et nytt tillfälle att observera ett fenomen, som man ofta varseblifver hos de liberala och demokratiska iddgernas motståndare, nemligen att om någon annan kallar dem sjelfva eller deras vänner konservativa, så betrakta de detta såsom en förolämpning; och, eget nog, är förhållandet ungefär detsamma med de grå; ingenting sårar dem så djupt, som när man säger att de äro grå. Så bar Aftonposten flere gånger beklagat sig deröfver att vi kallat honom grå, och till och med kallat denna benämning infam, emedan den i Aftonpostens mening skulle innefatta betydelsen att vilja synas liberal utan att vara det. Men hvad i all verlden skall man då kalla sådana liberala som Aftonposten, hvilka oupphörligt beskärma sig öfver de radikala, och i sina uppbyggliga betraktelser öfver dessa, äfvensom öfver tidens stora händelser i andra länder, så ofta falla in i alldeles samma ton af politisk förskräckelse som de konservativas? Ar icke detta just hvad man förstår med ordet grå? För att ifrån denna parentbes återkomma till Posttidningens artikel, så bör det väl icke helt och hållet lemnas ur sigte, under hvilka förhållanden Aftonbladets anmärkning angående hr Nordström framträdde. Er Nordström är en man, som efter att hafva uppträdt såsom författare med ett arbete, vittnande om vacker forskningsförmåga och i flera afseenden berömdt såsom laghistoria, hitkallades ifrån Ryssland eller rättare från Finland, för att kort derefter få emottaga den maktpåliggande platsen af riksarkivarie. Oaktadt denna ovanligs händelse redan kunde utgöra en anledning för publiciteten att omnämna hr Nordströms person såsom en notabilitet, hade det likväl måhända varit onödigt och mindre påkalladt att sätta bans politiska tänkesätt i fråga, om ban varit och förblifvit riksarkivarie, en post, som, behörigen skött, förmodligen redan i och för sig skulle kunna upptaga en mans höfva. Men flera omständigheter bafva visat, eller åtminstone gjort det sannolikt, att riksarkivariesysslan icke för hr Nordström är nog, utan att han älven sträfvar efter politisk inflytelse. Sekreterare-befattningen i konstitutionsutskottet är i det afseendet af mycken betydelse, fastän blott temporärt; kenslerssekreterarebefattningen för ett universitet är viglig på en annan väg, fastän icke så i ögonen fallande. Nu förekommer bärjemte den särskilda omständigheten, att hr Nordsiröm hitkom med den temligt allmänt gällande opinion om sina åsigter, att han tillhörde de liberala och reformvännerna i politiken. Flera omständigbeter hafva sedan gjort det mer än sannolhkt, att detta var en illusion, och det kan då vara nyttigt för framtiden, alt denna BORSEAAEANSRESESSSTSERTSARAEEA gnat