Aftonbladet – 14 oktober 1848, sida 2

AE och hårdnackade varelser, som ingenting kunna glömma, emedan do ingenting hafva lärt af folkens historia, såsom menniskoslägtets b!storia. Baronen stod vid aktersäcksrelingen, på något afstånd ifrån Dolores, medan hon talade så förtroligt med den lille vänlige kapten White. Han tycktes jännu mycket illamående. Och ändå hade han under den sista månaden så undransvärdt snordnat allt, som kunde leda till hans mål. Af herr Thomsons egen mun kade han fått veta, att Robert stod i särskilda förhållsnden till fru Closting, och, såsora herr Thomson pstod, i berå att enlevera henne. I kraft af denna tidning från mor brodren hade ban anförtrots auktoriteterna, att ingen annan än Rob rt Walker vore upphofsmannen till mordförsöket på herr Closting, och skred pu långsamt till dess fullbordan. Han hade gifvit polisministern en vink, att den landsfyktiga från Buenos Åyres sysselsatte sig med utgifvandet af sina republikanska skaldestycken, och fick genom miss Susanna några ark. af hennes manuskript, som bon begagnade för sitt ändamål och sedan återställde, så att deras bortovaro icke bief bemärkt. Han hade skrifvit till kapten Tumble i Santos, vär La Caza låg der, för att taga under konvoj ett engelskt fartyg, som skulle föra vapen till Buenos Ayres. Han hads dervid underrättat kapten Tumble hvar de två fördömda Humenitariernas fartyg eu lågo. Och allt var nu omintetgjordt! Han hade just uppnått förräseriets hamn — och att icke få inlöpa i densamma, att nödgas åter i motvind begifva s!g ut på hafvet!... Nej! han stod på sin post och visste hvad han hade att göra. De båda kaparne närmade sig Bruden från AbsIdos. Han kunde vänta, att Hinango genast skulle komma ombord, afbemta Dolores och föra henne till Monte Video. Baronen måste skynda — han Var i tjensten — det höga förtroendet mårto motI 8Vares ig en apelsinp de I bJobn, var god och gif mig ropade Dolores till kajutpojken, då han kom upp från kajutan och tillredde frukosten. . Genast, sennorav, svarade John och tänkte gå tillbaka igen. . V.H ni afsätta mig från min tjenst, sennora? ropade baronen, som hvar morgon hade framräckt två apelsiner, en för friherrinnan och en för Polores, hvilka, eniigt brasilianska bruket; ordentligt hvar: morgon åto en ape!sin före. f:ukostens Basvära er icke, herr baronio ropade hon: efter honom, då kan skyndade ned-i sin enskilda hytt, der friherrinnan ännu låg 1 sin söta sömn — ty hon hade mycket sent gått till hvila. Bsronen utsåg två sköna apelsiner, stack, enligt brasilienskt bruk, hvardera på en gtffl, bortsker ett litet cirkelrundt stycke från hvardera, sönderskar