Aftonbladet – 14 oktober 1848, sida 2

naste plenum visat en lofvärd fasthet emot sin talmans förundrensvärda företag alt, i motsägelse med den mening han sjelf byst angående formen för hulvudfrågans behandling, vägra proposition på ett förslag, som syftade på intet annat, än att brioga denna samma mening i utöfning. Men det vigtigaste momentet i hela detta drama blir måhända det, som förekommer i borgareståndets nästa plenum, och uppmärksamheten är derföre på det högsta spänd på den dagens resultat. Hvarje riksdagsmans votum blir der af en betydelse, som utan tvifvel också redan är tillräckligt insedd. Aftonposten för i går afton innebåller rörande detta ämne en artikel, som med skäl kan sägas tillhöra hvad man kallar fåglalåt. Den börjar bland annat dermed, att Aftonpostens redaktion fått åtskilliga förfrågningar från landsorten, om meningen verkligen vore att göra revolution. Derefter heter det, att borgareoch bondestånden gjort allt hvad som stått inom deras lagliga makt, för att förmå de två andra stånden att inträda inom laglighetens nområde, d. v. s. att medgifva votering i förstärkt utekott. Vidare säges: att grundlagen icke ens omtalar, att R. St. skola vid hvarje riksdag fastställa statens ordinarie inkomster. Vidare heter det, i anledning af hänskjutancet till konstitutionsutskottet af frågån om talmannens i borgareståndet vägran af proposition, att då utskottet lärer godkänt denna vägran med 44 röster mot 7, så befnner sig frågan nu på den punkt, att Borgarest., utan att eftergilva något af sina beslut i ämnet,, (än rikets ständers redan fattade beslut då, hvarpå hr Norins förslag stödde sig? Red:s anm.); endast cederar för den myndighet inom representationen, som är grundlagens högsta tolk och emot hvars utslag appel icke eger rump. Häraf drar sedan A. P, följande slutsats: vi förmoda således, att pbondeståndet likasom borgareståndet åtnöjer nsig med en allvarsam protest emot adeln och presleståndely — — Månne icke denna sakens utgång, menar Å. P., xär den, som mest hedrar borgareoch bondestånden, och som mest nedsätter de andra stånden? Slutligen fioner A. P. enda återstående medlet vid ett annat förfarande ligga i riksdagens upplösning, och frågar: ,nåväl, när detta är obestridligt, hvilket är då klokast af borgareoch bondestånden: att gifva efter för nödvändigheten och grundlagens oförtydbara mening, eller att, likasom för att hämnas, flytta sig i samma fiendtiliga ställning mot grundlagen, som adeln noch presteståndet,, 0. s. Vv. Alltså: Aftonposten råder Borgareoch Bondestånden att gifva efter. Det är i sanning intet annal som de två första stånden önska; den så kallade skammen taga de nog på sig, tänkande att det väl blir råd derför. Sådana konsiderationer hafva aldrig uppehållit en minoritet, om den kunnat få makten i händerna. Men grundlagen? AA. P. anför, att grundlagen icke ens omtalar att ständerna skola vid hvarje riksdag fastställa de ordinarie inkomsterna. Detta är att kringgå frågan. När Regering, Statsutskott och Ständer vid denna riksdag varit ense derom, att Ständerna skulle behandla frågan om räntorna, och Ständerna sagt, att denna frågas afslutande skulle afvaktas för statsregleripgens uppgörande, så är detta ett faktum, som finnes, utan att grundlagen bebehöfver specielt omtala det. Statens reglerande, utan uppgifvet undantsg för en eller annan del deraf, finnes dock i grundlagen uttryckligen omtalad. Konstitutionsutskottet, menar A, P., är här högsta myndigheten att afgöra frågan in casu. Detta är en irrig och farlig sats. Utskottet har blott att utlåta sig, om talmännen förfara grundlagsenligt i sin vägran. U:iskottets svar på Borgarståndets yrkande kunde med dess nuvarande sammansättning förutses; men det hindrar ej stånden att afslå Statsutskottets sednare förslag, N:o 354, och yrka på 69 Regeringsformens och 30 S RBiksdagsordningens efterföljd. ) Låt Borgareoch Bondestånden ) Ingenting kan tydligare utvisa falskheten af Aftonpostens räsonnemang i denna sak, än ett noggrannt betraktande af 30 Riksdagsordningen. Denna innehåller nemligen, i afseende på förevarande ämne, följande stadganden för Statsutskottets verksamhet vid hvarje riksdag: 4:0 att utskottet skall granska, utreda och till ig Rikets Ständer uppgifva Statsoch Riksgäldsverkens tillstånd, förvaltning och behof; 9:0 att Konungen för utskottet skall låta uppvisa statsverkets tillstånd i alla dess delar, till inkomster och utgifter, fordringar och skulder (hvilket således allt är föremål för statsregleringen, utan att någon skilnad göres mellan ena eller andra slaget inkomster); 3:0 att utskottet åligger, att utröna, pröfva och föreslå det, som till Statsoch Riksgäldsverkens behof erfordras, sedan nödiga indragningar och besparingar blifvit iakttagna; samt