Aftonbladet – 14 oktober 1848, sida 2

OO skalet på längden sålunda, att det bildade en b!omma, hvars kalx apelsinen utgjorde, och öppnande sedan, icke alldeles uian en liteo darrning, sin medikaments!åda, tog fram två små flaskor, och slog några droppar och ett ämne, som liknade saltk rn, i en inskärning på midten af den ena apelsinen. Sedan deita var gjordt, trädde han med båda apelei: nerna upp på däck, och gick med synnerlig artighet och med lyckligt skämtsamma manår, som vore han vid särdel s godt lynne, till Dolores. Hvilkendera behagar ni2? frågade han, vändande sig med ryggen mot relingen och hållande båda händerna bakom sig; behagar Di Orangen i den högra eller i den venstra banden? NI är alltför god, herr baroax, sade Dolores 0s tvunget och utan all misstanka; gif mig dep, som är ert bjerta närmast, den venstra, om friherrinnan icke protesterar deremot.n Baronen ombytte frukterna, emedan han hade åt henne tillsgat den i sin högra hand, och framräckte den med utsökt artighet. Kap:en Whit-, styrmannen och mannen vid rodret sågo Dolores fria val och ansågo alltsammans för ett skämt. Dolores insög med synbart välbehag den ymniga saften; men ryste, ty frukten vsr mycket sval och frisk. Baronen fann sig åter il!amående. Hen stödde sig mot relingen, hållande i sin hard den andra apelsinen, som var ämnad åt hans hustru.: Får jag gliva er en till, sennora?, frågade han stammande. Nej tack, herr baron; en frukt före kaffet är nog. Jag förtär aldrig mer än en om morgnarne; jag är er mycket förbunden. Hon vände sig åter: till kapten White och talade med honom om kapten Hinango, samt kapten Finngren, som hade fört henne från Buenos Ayres till Rio. — Kajutpojken frågade, om baronen ville vicka sin fru för frukosten; bordet var dukadt och kaffet fär4tgt; eller om han sjelf fick knacka, Baronen gal härtill sitt samtycke och John knzer aode på dörren, för att väcka friherrinnan ur smekmånadens ljufva drömmar. Huru skönt de både fartygen glida bredvid hvarandra! utlät sig Dolores; en bild af broderlig endrägt 1 alla lifvets stormart Jag finner så mycket nöje, herr kepten, uti betraktandet af båda dessa fartyg. Jag nästan sörjer, stt jeg ej är karl, så att jag kunde föra: ett tredje bredvid dessa två. Det skulle heta Ei Desterradon och vara em skräck för Gerpotfra språkade sålunda glädtigt, tills gamle Gzorge infann sig och förde heane ned till frukosten. j (Forts. g PA