Aftonbladet – 14 oktober 1848, sida 2

vv NNE REN — Karantänskommissionen har i torsdags, d. 42 Okt., från Djurhamns karantänvsplats erhållit en så lydande telegrafrapport: xI går ankom skonerten . Niord, kapten Wickman, som afseglat från Liäbeck d. 3 och från Travemände d. 4, destinerad till Stockholm. Den 6 dennes insjuknade en man om bord i diarrhå och kräkningar; han blef i går e. m; flyttad till sjukhuset, och tillståndet i går afton kl. 8, hvilket ännu är oförändradt, var: matt, iskall om händer och fötter och betydligt öm i maggropen, hvadan läkaren förklarar det vara koleran. I går, d. 453, har följande telegrafrapport ingått från Djurhamn: Den å sjukhuset intagne karlen är i dag fri från alla magplågor och kramp; har under natten haft god sömn Kongl. kommissionens ledamöter hafva i dag på morgonen afrest till Djurhamn, för att besigtiga der uppförda byggnader. (P. T.) — Ju flere förvecklipgar omständigheterna och tillstötande händelser åstadkomma i skatteförenklingsfrågans afölgrande, hvaraf statsregleringens uppgörande riksdagens slut uppebålles, desto mera måste hela nationens upp: märksamhet vara riktad på Borgareoch Bondestånden, hvilkas handlivgssätt nu för ögonblicket har den största vigten i afseende på utgången af dessa frågor. Men man skulle mycket misstaga sig, om man betraktade denpa sak så, som gällde den endast undanrödjandet af en större eller mindre svårigbet för tillfället i afseende på budgetens afslutande och bevillningens bestämmande för 4848 års riksdag. Det behöfves blott det mest vanliga mått af skarpsinnighet för att inse, att det willfälliga bryderiet för denna gång är af en jemnförelsevis riovga vigt emot sjelfva principfrågans betydelse för framtiden. Ty ingen kan vara blind för den påföljden, att om Borgareoch Bondestånden, fastän understödda af Statsutskottets mening i hufvudsaken, och af de klara ordalydelserna af 69 Reg.formen samt 530 S Riksd.ordningen, likväl skulle, i strid mot ett af tre stånd redan fattadt beslut, gifva a!lt detta på båten för att böja sig undan för den tolkning, som den konservativa majoriteten inom Riddarhuset och Presteståndet dikterat, så skulle denna eftergifvenhet oåterkalleligt skapa ett prejudikat, mot hvilket alla protester sedermera blefve förgäfves. Man kan derföre utan misstag säga, att allt hvad som tillgöres i det förevarande ämnet på det stadium, hvari det nu befinner sig, och in ill slutet, skall få ett märkligt rum i framtidens historia, och att 1348 års representanters yttranden skola af häfdatecknarne upphemtas och begagnas för skildringen både af deras egen, deres stånds och riksdagens i det hela, politiska karakter. Några al bondeståndets ledamöter hilva redan, då frågan der sednast förevar, uttalat allvarliga ord, hvilka i det hänseendet icke skola gå förlorade såsom bevis på ett manligt och fosterländskt bemödande att häfda formernas helgd och folkombudens rättigheter emot försök till inkräktning, och nationen skall med erkänsla ihågkomma deras namn, Borgareståndet har likaledes i sitt sedm—A————SO— NSX