Aftonbladet – 9 oktober 1848, sida 2

-Ni måste göra er besvär att infinna er i pollskammaren kl. 8 i morgon bittida med de båda matroserna, som äro der nere i båten. Det är för muntliga upplysningars meddelande. Men begär ert vittnesmål, och sedan kan ni gå till sjös. Jag kännor denne hr Clostinga fam ij — en ganska aktningsvärd famtij. Som jag har hört, bor en ung engelsman 1 grenn:kapet, son afett mycket väl kändt hus. — Behagas en pris spus? Py!istjonstemannen, hvilken, såsom en bresiliansk (unktionär, icka kuace existsra utam en scusdosa, bjöd den såraie mannens båda landsmän sin dosa, och båda togo en pr!s, utan att, som han väntade, uppt ga den tråd af scmtalet, som ban försökt leda till hr Walker. 7 Hinango gick tilibaka till d:r Tbofia och sade honom, att han beslutit indirekt förbsreda den sårade mannens hustru på den upprörande tidningen, och frågade på samma gång, till hvilksa plats hen menade hr Closting borde föras. Doktorn anmärkte att den sårade borde genast föras dit, der han kunde stadsa, medan han åtpjöt läkarevård, emedan transporten framdeles skulle blifva ännu vådligare. Skynda fördenskull till hans hustru, tillade han, och försök, så varsamt som möjligt, gifva henne del af den tidniagen, att herr Closting blifvit kastad af en häst. Han måste, för sår.ts ytterligare undersökning, hafva en säng iberedskap för sig, i ett ljust rum. Om ni kan undvika, så nämn ingenting om angreppet och dolkstyngetn, Rinango samtyckte till dessa mått och steg, och hastade till närmaste stall, bvarest hästar och vagner stodo färdiga att hyras, besteg en häst, och skickade, för den sårades räkning, en vagn till d:r Thorfin. öppna värdshus, i hvilket man för tillfället hade fört herr Closting, Var stängdt, och hopen hade af sysslolöshet och nyfikenhet församlat sig utanföre. Man måste der åtnöja sig med sina egna anmärkningar och gissningar. Dolkstygnet hade träffat rakt under hjertat, men ändå icke skadat något större blodkärl. Den sårade mannen åter vann efterhand sitt fulla medvetande, och uttryckte nu en åstundan att få tala med d:r Thorfin alldeles ensam; hvilket skedde. Detta dolkstygn var icke ämnadt åt mig, utan