Aftonbladet – 5 oktober 1848, sida 2

— rr — NV med en ung man, som förbindligt bistod honom med att förskaffa bonom underrättelser om hans feder. Denne unge man var herr Bankoff, (eller Banko, såsom Brasilianerna uttalade hans namn) anställd derstädes i ett magasin des beaux arts Han fick en veckas permission af sin principal, för att följa den olycklige gamle grimpeirons sonson till bergstrakten, och herr Doajly inträdde omsider i sin mördade faders boning, och fann sin farfader sysselsatt med guldvaskning. Den mördade mannens fyra bustrurtackade herr Banko med välmenta negrinnors alla larmande känsloutgjutelser, att han hade fört till dem deras fyrfaldige styfson, och gladde sig öfvermåttan att finna honom så välväxt och manhbaftig, starkare och redan nästan större än hans aflidna fader. Genom stadens auktoriteter hade Dujour inhemtat, hvar hans fader blifvit mördad och begrafven, och att efterspanings-, begrafniogsoch avdra omkostnader hade stigit till så och så mycket, hvilken summa en viss berr Closting, såsom den mördade mannens vän, hade punktligt betalt. Herr Banko höll sin mun och höll god min i hvarje samtal med herr Dujour om mördaren — om hyilken han ensam kunde lemna underrättelse; men gick honom tjensiak!igt tilihanda i allt, som rörde den försummade förvaltningen af fazendan, hvilken innefattade den mördade mannens hela fasta och rörliga förmögenhet, och nu hade fallit i berr Dujours ägo såsom arfvinge, Men så noga berr Banko sökte bevaka blick, tal och uppförande under det dagliga samtalsämnet om mördaren, undgick det likväl icke den sluge Dujour att Banko visste mer än han omtalat. Han hade dessutom af sina fyra styfmödrar fått höra att er dyrbar diamant, tillhörande deras man, måste vara gömd någorstädes: den värderades till omkring tju go contos. Denna summa var intet lappri, och öf. verensstämde med allt hvad berr Dujour efterband inhemtade om sin faders värden, som det hetor på engelska, d. v. s, hans tillgångar. Herr Closting hade, såsom den mördade men. pens intime vän, några dagar före och efter ben begrafning, ordnat hans böcker och papper, oc öfverlemnat dem till de fyra qvinnorna, af: hvilke ingen hvarken kunde läsa eller skrifva,