Aftonbladet – 5 oktober 1848, sida 2

r så stor, att dess machiner sammanräknadt afva 28,000 hästkrafter. En af Englands utmärktaste representanter. r Richard Cobden, framställde också den norma utgiften för ångflottan uti en tydlig lager, då han i underhuset visade, att den kotar mera, än värdet af alla öfriga åvgfartyg; om finnas i Storbrittanien, både för kustfaren och trafiken med andra länder. Daily News gör äfven en anmärkning öfer det oförsvarliga af det nuvarande systenet, på den grund, att de stora linieskeppen ro olämpliga för den tjevstgöring, som ut krigsskepp egentligen har att besörja i redstid. De måste derföre, säger den, aningen ligga i hamn 6 eller 7 månader i senler, för att aflossa en salut den ena dagen och lagga någon af manskapet dåeu andra dagen, ler ock mäste de hållas i sjön, icke för nåson reel nytta, utan på det manskapet ej må . å skörbjugg. Den stora tillökvingen af vår lotta och byggandet af linieskepp är blott em del af vårt aristokratiska system. Hvarje sådant nytt skepp lemnar tillfälle till några befälsplatser, värdiga män af stånd och inflytelsen; som skulle känna sig förnärmade af ait instufvas i en brigg eller skonert, och vara beroende af en redare, men som äro villiga nog attligga 6 månader på Tajo-floden eller vid Malta, och låta hemta dit sina damer, för att gifva baler ombord åt det sällskap, som kan för tillfället sammanplockas, Som nu dessutom underbuset är uppfylldt af yngre och mivdre rika slägtingar till den högre adeln, hvilka icke se någonting heldre, än om de för sina söner, nevöer, svågrar och kusiner kunz: tillskapa sysslor, af hvilka dessa kunna med litet arbete lefva på de skattdragandes bekostnad, så inser man snart hvarföre så många skepp byggas. Om sedermera, när flottan en gång blivit ökad; fråga uppstår att ånyo reducera skeppens antal, så kan man vara säker, att siora och vigtiga hicder alltid skola läggas i vägen derför af den högre politiken,. Och hvad är slutliga följden häraf? När vi engelsmän öka vår flotta, så måste äfven fran soserne bygga stora skepp, och ryssarne skola likaledes öka sin flowa, för at kunna hålla stånd mot oss, och de smärre staterna Danmark och Sverge skola svettas för samma ändamål — och slutligen skall äfven Tyskland för all del hafva en flotta. Ty hv2rföre skulle: Tysken vara sämre än någon anvan? — Och på det viset sprider vår aristokrati förbannelsen af sin inflytelse till slöseri, om :cke till krig, blodtörst och elände, öfver hela verldsdelen. NRRERnER Nee e RE — Det stadium, hvaruti den mycket omtalta skatteförenklingsfrågan slutligen kommit genom Adelns och Presteståndets 2 såväl å voterings-propositionerna som Statsuiskottets jemkningsförslag, och hvarigenom sakerna nu äro ställda på spetsen mera än nsin, ger en ökad anledning at fästa up ksamhet vid den motion, som riksdagsmannen Bengt Gudmundsson i förrgår väckte i Bondeståndet, och som i dag diskuteras i samma stånd, nemligen att behandla frågan enl. 69 S regeringsformen, såsom enda medlet ait löra en knut, hvil;en annars måhända måsie sönderhuggas. Bondeståndets ledamöter hafva i vår tanka handlat såsom rättskaffens representanvier och medborgare, då de icke velat lemna äfven den na sista utväg oförsökt. Vi omnämnde i gårdagsbladet i korthet innehållet af Bengt Gudmundsons motion, men den öppnar ett så intressant uppslag för frågans behandling, att vi anse oss böra till läsarens uppmärksamhet här in extenso införa 69 S regeringsformen; så lydande: Uppstå, antingen hos Riksens Ständers plenäa gemensamt, eller uti något af Riksstånden, betänkligheter att antaga hvad Statsutskottet ti!lstyrkt uti det, som rörer antingen Statens reglerande, eller bevillningens derefter lämpade hela belopp, eller hvad till Riksgäldskontorets utgifter och inkomster hörer, eller grunderna för Riksgäldskontorets styrelse och förvaltnipg, då böra de skäl anföras på hvilka sådana betänkligheter sig stödja, sam meddelas Statsutskottet, som derefter tage ärendet under ytterligare öfvervägande. Anser Statsutskottet sig icke kunna afvika från dess redan afgifna yttrande, eller instämma uti Riksens Ständers eller ett serskildt stånds tankar, utnämne då Utskottes deputerade, som uti det eller de stånd, der hetänkligheter uppkommit, företräda och närmare upplysa förhållandet. Förblifver något stånd ändock vid den mening, det förut fattat, afgöres saken efter tre stånds beslut. Stadna två stånd emot två, då skall Statsutskottet förökas med så många ledamöter af Riksstånden, i vanlig ordning valde, att de blifva trettio af hvarje stånd. Detta särskilda utskotts ledamöter röste sedermera samfal!dt, med slutna sedlar, till ovilkorligt antagande elier förkastande af hvad Statsutskottet tillstyrkt, blott i de frågor, hvarom Riksstånden varit af skiljaktiga tankar; kommande de fleste sålunda röstandes mening att gälla såsom Riksens Ständers beslut. Tillundvikande af paria vota skall, vid omröstningen, förr än sedlarne uppräknas, en ibland dem uttagas och förseglad afläggas. Befionas, vid de öfrigas uppsummerande, rösterna lika delade, må denna sedel öppnas och gifva utslaget. År plura!iieten redan vunnen, bör den aflagda sedeln ouppbruien genast förstöras. Den som behåller detta lagbud i minnet, kan icke tveka om tillämpningen deraf. Att dem frågan, huruvida indelta embetsmannalöner skola ur