Aftonbladet – 30 september 1848, sida 3

LITTERATUR. Före, under och efter Revolutionen i Paris 4848, utkast af Maria, Jönköping hos Sandvell 4848, 349 sidd. 8:o. Tankarne kunna vara delade om Frankrikes ställning, och bedömandet af :de kämpande partierna beror på den politiska öfvertygelse man har; ett står dock fest hos slla, att detta land, och dess bufvudstad framför allt, nu som alltid utgör en af de intressantaste punkter på jorden, och att Paris, om det ej sjelf är den framåtgående civilisationens centrum, dock bestrider hvarje annan stad att vara det mera, Detta skänker hvarje väl skrifven och utförligare framställning om Paris och de sista tilldragelserna inom dess krets en så beskaffad utmärkelse, att ingentiog mer behölves för att rekommendera den åt publiken. Den bok, som här ligger för oss, är både beskrifvande och tillika faktiskt berättande. I afdelningen före revolutionen, som upplager nära 100 sidor, erhåller läsaren en lefvande, sann och väl gjord skildrivg af Paris och lifvet der. Småningom kommer ock: en teckning af de utmärkta personligheter, som deltogo i 1830 års statshvälfning: Ludvig Filip sjelf, Lafitte, Lafayette o. s. v. Efter några korta drag ur mellantiden, t. ex. upploppet vid Lamarques begrafniovg den ö Juni 18532, går berättelsen snabbt öfver till de sednaste åren, hertigens af Orlans död, arbetar-mötena, och banketten i Chateau-rouge. Man ken säga, att med berättelsen om banketten i Chateau-rovge den 9 Juli 1847 börjar historien om den sist timade franska revolutionen, ehuru den ej kom till. utbrott förr än i Februari året derpå. Denna bankett bevistades af 4200 valmän och deputerade; samlingen utgjordes af Frankrikes utmärktaste män samt bildade och förmögnare medborgare ur medelklassen. Den politiska veteranen Lasteyrie, som varit ögonvittne vid både 4789 och 4830 årens revolutioner, förde ordet vid banketten i Chateau-rouge, och föreslog första skålen,. hvilken tömdes för nationel-souveraineteteny. Hen höll vid tillfället ett kort, kraftfullt tal. Efter honom talade Recurt, d. v. vice-president för central-kommitteen i Seinedepartementet; och sedermera brr Pagnerre, Sånard, Grisier, o. s. v. Man läser ett kort referat af dessa föredrag i boken. Det märkvärdiga i denna bankett och hvad dervid yttrades, ligger i den efterföljd den fick af mer än sextio andra reformbanketter, som höllos i nästan alla delar af Frankrike, och öfverallt bevistades af det utmärktaste, snillrikaste och ädlaste landet egde. Uppmärksamheten rikta des härpå till den grad, att auktoriteterna på flere ställen sökte hindra sammankomsterna gevom förbud. Detta var dock förgäfves. Förf. anmärker, alt banketterna egde rum i polis