Aftonbladet – 30 september 1848, sida 3

vårt konstitutionella system (representationen) fel aktigt, utan följden af en bristfällig ekonomisk re gime var fattigdomens ökande bland massan; sta tens utgifter voro öfverdrifna; beskattningssysteme var orimligt, och ett allmänt missnöje förspordes : anledning af rTegeringens motvilja att bättra del onda, och under känslan deraf att hufvudorsaken till de financiella missförhållanderna låg i vära in stitutioner och förnämligast i representationens sam: mansättning. Sådan var ställningen i det allmänna tänkesätte då Februarihändelserna inträffade. Att landet dä frälsades från utbrottet af en revolution härledde sig från tvenne skäl: det första, som vi nu kunne nämna, var fruktan för en invasion från Frankrike; tankan på denna fara tog öfverhand öfver alla andra känslor; det andra var konungens klokhet. som lofvade en total revision af statens grundlagar. och för detta ändamål utnämnde en kommittå, sammansatt af män, om hvilka folket visste att de vorc dess friheter och rättigheter uppriktigt tillgifna, Jag kan icke här beskrifva huru många svårigheter del stora reformverket har varit underkastadt, innan det hunnit :illvägabringas. Jag har i föregående bre! omnämnt det motstånd. som dessa åtgärder mötte i skötet af generalstaternas tvenne kamrar, hvilka påstodo sig representera nationen, men hvilkas syftning endast syntes vara att mota dess önskningar och tillintetgöra de goda verkningarna a! konungens och hans ministrars bemödanden. Den goda saken bar emellertid segrat; oppositionen i andra kammaren har omärkligt försvunnit och den dåliga anda, som ännu för få dagar sedan visade sig så våldsamt i den första, har, i följd af konungens kraftfulla beslutsamhet att genomdrifva reformen, gifvit vika för ett slags resignation, som tillåtit regeringen att genomföra reformen med en öfvervägande majoritet. Det stora steget är derföre taget, och nationens önskan nära att blifva uppfylid. Vi skola hädanefter hafva direkta val, och derigenom en verklig representation af folket, och icke blott något som jag kan kalla en representation af rikedomen. Det är sannt att det beslut, som kamrarne nu fattat, icke är definitift; ty det måste ännu en gång förekomma för att stadfåstas. Den andra kammaren skall för detta ändamål ånyo sammanträda, då antalet af dess medlemmar skall fördubblas, och ?; af röstantalet fordras, att göra beslutet till lag; men ingen byser det minsta tvifvel om reformens antagande. Reaktionen, besegrad i kamrarne, vågar icke att visa sig i de valdistrikter i provinserna, som enligt närvarande lag skola utse det tillökade antal ledamöter, hvilka fordras att fördubbla den andra kammaren. De reaktionära inse tillräckligt att, hvilka bemödanden de än må göra sig, kan dock reformen anses såsom ett fullbordadt factum och att de icke längre kunna hålla stånd emot allmänna opinionen. För öfrigt försvinner all oro i detta hänseende, då man läser namnen på dem, som blifvit valda — ty valdistrikterna hafva för det ifrågavarande ändamålet sammanträdt sistlidne lördag, och kämmaren skall den 48 dennes sammanträda för att afsluta detta ärende. Vi anse på grund af inledningen till detta bref nödigt försvara oss mot ett sådant missförstånd af dess tolkning, som om vår mening vore alt alla uti brefvet uppräknade omständigheter rörande ställningen i Holland skulle inträffa på Sverige. Rättvisan fordrar att erkänna, att hvad beträffar den omnämnda dåliga ekonomiska regimen, icke obetingadt kan tillämpas på vårt land; ty om det icke kan nekas, att statsutgifterna äfven bär utvisat en beständig progression, som utan tvifvel till en del kunde undvikas genom reformer i institutionerna, så kan dock vår financiella ställning, jemförd med flera andra länders, icke kallas olycklig. Det hos oss bristande i detta hänseende ligger mindre i öfverdriften af utgiftssummorna, än det härleder sig ifrån det bhinder mot ökad produktion och belåtenhet, som ett stationärt system i allmänbet tillskapar. Men hvad allt det öfriga beträffar, så synes jemförelsen fullkomligt tillämplig; och i flera afseenden stå vi ännu långt tillbaka för Holland, t. ex. i all fråga om personlig. rält, i afseende på rättigheter till jordbesittning, i sjelfva sättet för skatternas beräkning af fastigheter å landet, m. m. Hvad slutet af brefvet beträffar, så kan man med anledning deraf endast önska, att regeringen må visa samma fasta vilja, som der omtalas angående styrelsen i Holland, att antaga sig folkets sak, utan att skygga tillbaka för reaktionens skrämningsförsök. Vi tro nästan att den sednare då snart skulle taga det förnuftigare partiet att heldre offra något af sina egna inbillade fördelar på fosterlandets altare, än att genom en alltför långt drifven bholsstarrighet spänna bågen till det yttersta.