OM RIKSDAGSMERITER SÅSOM BEFORDRINGSGRUND TILL PASTORATER. För vid pass åtta dagar sedan inkom till Aftonbladet en insänd artikel, hvars författare anför vidlyftiga klagomål öfver tvenne föregående artiklar i denva tidning, den ena insänd, den andra aftryckt ur tidningen Upsala, angående lektor Ljupgdals utnämning till det stora regala. pastoratet Skepplanda i Götheborgs stift, hvilken utnämning förmodades, i anseende till hr Ljupgdals ungdom, till en god del bafva baft sin grund egentligen uti hans pit i de konservativas leder inom presteståndet, i egenskap af riksdagsman. Det är egentligen denna förmodan, som stött den snonyme förf. till den sednast insända artikeln, Han finner innebållet af denna opinionsyttring, för patt icke tala om det obehöriga deruti me afseende på den höga samhällsmyndighet, ge nom hvilken utnämningen skett, så förnärmande för den utnämnde, att den väckt en allmän förtrytelse hos dem, som närmare känna bans redbarhet och förtjenster — — En temligen lång erfarenhet har dock visat, att Aftonbladets redaktion icke ansett sig af moraliska betänkligheter förbindrad, att om olika tänkande personer fälla orättvisa och förnärmande omdömen. Detta sätt att begagna en nibland folkets dyrbaraste rättigheter, tryckfripbeten, kan ej annat än beklagas af hvarje rättsinnad mann, 0. 5. V. Läsaren finner bäraf, att insändaren lärer vara en af dessa öma personer, som sätta ett obeskrifligt värde på tryckfiibeten, men likväl med vilkor, att den icke ma användas till klandet af Utnämningar eller andra åtgärder, som vidtagas af höga sambhällsmyndigbeter. Låtom oss nu se, bvysd insändaren baft att invända i sak emot de i A.-B. upptegna artiklarna. Anmärkaren bade talat om hr Ljung dals ungdom; bärpå svarar insändaren; al Ljungdal i år fyller 40 år, och att det för ett pastorat, som har fyra kyrkor, måste varadörs möånligt alt dess kyrkoherde vid tillträdet be