Aftonbladet – 16 september 1848, sida 2

tänkesättet länge högljudt utdömt, förutsätter sådant det tydligaste omdömet, att våra institaioner innefatta motsatsen af fasthet. Också lära väl ganska få, med undantag måhända af Aftonposten, finnas, som ej befara, att ett ängre motstånd mot reformen eller försök att mussla bort folkets rättigheter, aldrig slutligen kan aflöpa utan enväldsam skakning; och man behöfver ej vara tveksam derom, att, med undantag af de servila och privilegii-intressena, skulle enhvar vara serdeles belåten, om-Sverige kunde få norska konstitutionen, Tror cke Altonposten, uppriktigt sagdt, att om det ät sig göra i verkställigheten lika lätt, som blotta tanken, att i en handvändning gifva Sverige Norges representation (d. v. s. en på samma principer bygd) tror icke vår f. d. vän, uppriktigt sagdt, att en så lycklig förändring här allmänt skulle firas med glädjefester och illuminationer, hvilkas make vi icke sett i vår lifstid? Ja, oaktadt alla invändningar, vilje vi å vår sida nästan pslå.vadp, att Aftonposten sjelf gjorde sig en glad dag vid tillfället, och att Aftonposten och Aftonbladet efter den betan åter skulle vara goda vänner. Märkvärdigt är att iakttagas, huru Aftonposten i den sednare delen af det här citerade stycket griper fast i samma allmänna nödfras, som man såg tidningarna Granskaren, Axplockaren, Biet, m. fl. på sin tid begagnade om norska systemet när de kommo i klämman, nemligen att det väl kan passa för Norge, men icke för Sverige... Annu har aldrig något dugligt skäl blifvit anfördt till stöd för detta toma inkast, som vi också derföre hade trott vara förlegadt; men det skadar icke, som man ser, att stundom äfven gömma på gammalt skräp; man kan ej veta när det kan användas, Höjden af naivetet är det dock, när Aftonposten bland sina skäl äfven påminner om att Norge var nyss frigjordt ur despotismens bojor, men tror att det statsskick, som der visat sig välgörande, icke skulle duga för Sverige (nemligen icke ens hvad representationens fördelning beträffar, hvarom här egentligen varit fråga). Detta strider ju emot all erfarenhet. Eit folk, som nyss träder ur despotismens bojor, skulle väl, enligt sakens natur, vara mindre moget för demokratiska inrättniovgar, än det, som åtminstone till namnet varit längre i åtnjutande af politisk frihet, huru obetydligt detta än må vares För öfrigt förekommer det, att döma af den sista punkten, ,att Norge ej kunde skapa af andra elementer än der finnasn, som om Aftonposten icke kände, att Norge före revolutionen eller föreningen hade i flera hänseenden mera feodala elementer än Sverge. Vi kunna hänvisa författaren i Aftonposten till en tryckt afhandling: af. hr lektor W. Tham, som innehåller särdeles intressanta upplysningar i detta hänseende, och som, enligt hvad vi vilja minnas, förekom i tidskriften Freys första årgång. Af dess innehåll kan man se, att det visst icke hade varit någon svårighet för norrmännen att tillsätta en representation med två karaktersskilda kamrar, om de velat, och alt antingen göra vare sig en ståndsförfattning eller på annat sätt inrymma särskilda fördelar åt privilegiintressena, om ej de utmärkte män, som uppgjorde konstitutionen, varit mera skarpsynte för framtiden. Vi tro emedlertid, alt det icke hade varit någon lycka för Norge, om kommitteen på Eidswold år 4844 hade bestått af Aftonposter, med all aktning i öfrigt för vår svenska Aftonpost. Att icke alla in: rättningar kunna passa alldeles lika på alla ställen är en allmänt känd sak, som vi knappt skulle tro att: någon bestridt. Att anföra denna allmänna sats såsom ett bevis, att den norska representationsfördelningen icke skulle duga för Sverige, anse vi således icke rätt gjordt af Aftonposten, icke heller att sätta frågan om norska representationens antaglighet i paritet med den frågan, huruvida republik skulle passa för Sverige eller icke. En republiks införande här, äfven om sådant vore tänkbart för ett ögonblick, skulle säkert utgöra ett ytterst vådligt försök, som endast kunde räcka en kort tid bland en nation, hos hvilken allt snart sagdti sekler varit stäldt på att döda eller förderfva den allmänna andan, och der institutiorernas orättvisa, statens förmynderskap och klassväldet alstrat afund, njutningsbegär och lättsinnighet, såsom rådande drag i lynnet, Vårt läge nära till den mäktiga östra makten skulle dessutom, enligt hvad det förekommit oss allt hittills, göra ett regeringssätt med vald och ombytlig statschef här nästan omöjligt och sjelfva rikets sjelfständighet derigenom sättas på spel. Annorlunda anse vi resultatet -af den reform, som skulle vinnas genom en representation med fördelning på samma sätt som den norska, eller om icke precist så, åtminstone på det viset, att den ena kammaren vore vald af den andra och icke hade annat än suspensift veto. Detta skulle bidraga till den politiska medborgerlighetens och den allmänna patriotismens pånyttfödande, och derigenom äfven verka