Aftonbladet – 16 september 1848, sida 2

er för det ni gör, för att rädda hr kapten Hinango och hans vän!... Er skål, miss Carolina! tillade han, medan han åter betjenade sig af det stora glaset; hvarefter han tog afsked och gick. Han hastade öfver Campo da Santa Anna och vidare till Praya do Pescadores, der han steg i er negerbåt och styrde öfver tili Astrala. Han fann kapten Hinango i hans kajuta, syssalsatt med expeditionen till Rio Grande, dit Horatio inom få dagar skulle begifva sig. Efter et: kort och mycket obegripligt företal om lady Hamlet, och miss Csrolins, och Campo da Santa Ånna, och en lång, ling gata, som hette Rua do S.bottes, och om den unga Jadyn från La Platafloden, och faran för lifvet och dylikt, drog Patrick fram brefvet och räckte det till köptenen på Astrala. Den värde Patrick var alls icke drucken; de par dropparna vin han fått hos miss Sara hade icke gifvit honom minsta tecken tll rus; men hvad han sade var ganska osammanhängande. . Hinango öppnade konvolutet och hegynte lisa, i hopp att få veta mera genom brefvet än genom Patricks vältalighet. Kzappt hade han öfverfarit de första raderna, när han betraktada det på båda sidor, vände det pånytt, såg på Patrick och frågade: Hvyar har ni öfverkommit detta bref? Ber om förlåtelse, ers herrlighet, återtog Patrick, det är den naturligaste sak i lifvet. En ung flicka, som kallar sig Carolina, från Norfolkshirei England, gaf mig brefyet, och hon löper fara för sitt lif. om jag icke lemnar det tillbaka inom en timme. Hvad som står I brefvet, vet jag icke, emedan jag icke kan tala franska; jag vat endast, att miss Carolina har den goda afsigten att rädda några personers lif, som hon icke mycket känner. Och det är alltsammans jag hade ait säga er, jag ber ers herrlighat om förlåtelse. Och sou lärer ers herrlighet förstå brefvet och allt, som dermed äger sammenhang.d . Hin2ngo läste nu vidare, och pspperet darrade i hans band. Icke att pigon fruxian för hans-egen ferson fick makt med honom; hen känds ingen sår äan. Hans mod växta med hvarje fara, såvidt den endast rörde honom. Men med hela. sin nordiska inbillningskrafis lifligbet förflyttade han sig i den! arma flicvans ställning, som hade skickat honom: ett dokument, hvilket ionehöll haus egen och Dotores dödsdom, och på sådant sätt, utan något parsonligt interesse, vågade sitt eget lif för deras rägdnipg; Hvar är fileken, som lemnade er detta bret? frågade han hastigt och ifrigt; fattande en Penna