Aftonbladet – 16 september 1848, sida 2

och afskrifvande några ställen ur brefvet, medan har talade med Patrick. På den lilla gatan, när man viker af omkring hörnet till venster från det stora vida långa torget der nogerqvinnorna tvättar, svarade han, och Hi nango fortsatte skrifningen. Vet ni, om jag kan få tala med henne, om hon skulle vilja mottaga ett besök ?o — Jeg tviflar på det, hr kapten, sade Patrick; ty ser ers herrlighet, om ni kommeg dit, kunde baro: nen få veta det. Hinango studsade cch såg på honom med spände ögon. Baronen? ropade han. Flickan känner då baronen? Detta bref är stäåldt till: barönen; de! kan jag begripa, men jag begriper icke flickan derföre skulle jag vilja tala med henne. Ni är er man, som har sett många skutor; såg mig då; Pa trick, hvad tänker ni om denna flicka? Till hvil ken klass hör hon? Jag vill då göra milg så djerf att säga, hr kap ten, att hon håller en god kurs, då hon försökel rädda ers berrlighet och den unga ladyn; och de är redon vackert såp, återtog Patrick. För rester förekommer hon mig som en gånska solid, väl bygge och välseglande brigg, som fcke många år varit tjenst, utan knappt brukad. Som det förekomme mig, ers herrlighet, har hon: blifvit landsatt här a! någon kapten och lemnad qvar, tills en annan gå till sjös med henne igen. Det är hvad jag tänke a den fina Carolina från Norfolk. Men det är tid för mig att gå i båten igen, ers herrlighet, för att föra brefvet tillbska. sInango hads under tiden antecknat hvad han Rn digt, inlade åter brefvet 1 konvolutet, reste s!g upp och sade till Patrick med hela sin natur: aliver: Skynda er ner tillbaka till den ädelsipnade flicran, Patrick, med brefvet, och helsa henne från mig. Säg henna, att jag tack:r hente i den unga lidyns namn, och att jag önskar tecka henne sjel för hennes vackra förhållande. Säg henne, att, hvem hon må vara, så har hon en hög och helig plats i min aktning, och om jag kan göra det minsta fö: att befordra hennes lycka, så får hon icke vägra a! tala med mig derom, när och hvar det må vara. Imediertid öfverlåter jag åt henna att bestämma härom; se nu fill blott, att ni icke förlorar tiden. Jag skall framföra allt, ers herrlighet, sade Petrick förtroligt och hastade i sin nya båt, som vän3: , tade på honom vid sidan om Astrala. Besynnerligt! tänkte H.nango, när han åter var ensam. Detta är nu tredje gången: inom min er; ferenhets krets, som en fattig varelse ur denna klasr;