Aftonbladet – 14 september 1848, sida 3

HSalnv adv JÖFRIFUL vi ALL LUILIBGTIGA SITUDDOG.: ULIaL UL såsom biträde åt folket. Larsson bestred denna angifvelse och förklarade, att då han isällskap med några s!ussa-betare ärnat besöka en krog på Prestgatan, hade man utan all anledning arresterat t:onom. Näringsidkerskan Carlsson, hvilken aktor angaf latt hafva under oroligheterna gratis utdelat bränvin, bestred detta helt och hållet och åberopade såsom vittne vid rätten närvarande kusken Claes Petter Lind. Häårefier afhördes på ed följande vittnen, hvilka berättade: Glasmästaregesällen Falk: att han, dagen efter! den då fönsterne inslagits hos fabrikören Sjöberg, ! utanför ett näringsställe midt emot källaren Mäster Anders händelsevis sammanträffet med mälararbetaren Svensson, som först frågat vittnet om det varit och insatt fönstren hos Sjöberg, samt derefter tillagt att han, Svensson, vaiit med och sett på fönsterinslagningen. Svensson bestred att han den dagen hvarken sett elier samtalat med vittnet, och anmärkte, att i fall han skulle hafva varit med, han nog då skulle vavit för klok att omtala detta för någon. Notarien Rundqvist: at han, som om lördagsatonen kl. !, 44 på Gustaf. Adolfs torg varseblifvit en större fo:khop, hvilken under bur:ande och oljud kastat stenar emot Kastenhoffshuset, derstädes någon stund qvardröjt för att se hvad folket vidare ämnade företaga sig, samt att vittnet der sammanträffat med expeditionssekreteraren Gyllenskjöld: Vittnets berättelse öfverensstämde bärefter med hr Gylienskjölds förut afgifna; och etinrade vittnet! sig väl, att den förut omnämnde unge mannens tal gått ut på att uppegga folket; men som talet varit osammanbängande, hade viltnet icke vid tillfället kunnat rätt uppfatta det, än mindre pu påminna sig detsamma. För öfrigt hade icke vittnet, i anseende till det då rådande mörkret, kunnat urskilja den unge mannens drägt och utseende. Icke heller hade vittnet iakttagit att de, som egentligen anfört massan, varit hvitklädda eller haft ljusa förskinn. Regissören Kjellberg: att han, som om lördagsaftonen omkring kl. :, 40 sutit inne på operakälllaren, derifrån hört fönsterrutor sönderklinga, hvarföre han begifvit sig ut på torget, derifrån han åsett fönsterivslagningen bos Leja. Sedan Kjellberg åter ingått på operekällaren, hade en person med mustacher, som kallat sig. Vegesach, åtföljd af 2:ne i buldansbyxor och förskinn klädde karlar, med häftighet rusat in i källarsalen, likasom om de varit af sandra förföljde. De Vegesach åtföljande karlarre hade varit till ovaniig grad! bleka i ansigtet och med all k-aft hållit emot dörrea, då folket sökt att intränga i källarsalen. Afi nämnde karlars sätt och åtbörder hade Kjellberg! icke förnummit något, som fört honom på den tanken om en förklädnad; och hade deras blekhet licke härrört af hvitt smink, utan af verklig förskräckelse öfver den fara, som hotat dem. ) Apothekaren Hornung: att då ban han söndagseftermiddagen kl. emellan 6—7 inkommit å källaren Applet, hade Gnosspelius der innevarit i söällskap med en för honom okänd herre. Då en på! Istället anställd kypare omtalat att skott lossats på Ifolket i Storkyrkobrinken, hade Gnosspelius yturat: Idet är futtigt att skjuta på egna landsminp, hyarjemte Gnosspelius hållit i handen några papperslappar, som Hornung sedermera fått höra skulle vara: lemningar efter en af öfverståthållareembetet sam-! ma dag utfärdad kungörelse, den Gnospelius rifI vit sönder. Hornunrg hadeen kort stund före Gnosspelius sflägsnat sig, och då Gnosspelius gått förbi I Hornung, som då ännu qvarstått på gården, hade! Ihban slagit Hornung på sxeln med yttrande: Sel Ider en riktig medborgare; den behöfver vi icke fruktan. I Gnospelius anmärkte i anledning häraf, att han mycket väl erinrade sig hafva under det samtal, som föreföll på källaren emellan honom och Sjöberger, yttrat i afseende å sättet för truppernas användande emot folket, det han ansett det olämpligt att begagna sådane medel. Eyparen Fredlund: att han, som konditionerar på källaren Applet, väl sett Sjöberger och Gnospelius ryckas om öfverståtbållareembetets kungörelse, som dervid gått sönder, och att Gnospelius sedermera uppträdt bitarna på en å ena väggen befintlig spik, men icke hört det omnämnda yttrandet af Gnospelius. Flera af gästerna hade varit sysselsatta att läsa kungörelsen, då Gnospelius och Sjöberger in kommit. . Gnosspelius, häröfver hörd, trodde sig ihågkomma att Sjoberger läste kungörelsen förr än den af dem g.mensamt sönderrefs, men vidhöll dock ett ban för sin del icke vetat annat; än. att det varit en affisch, som de gemensamt förstört. Då vittnesförhörct nu skulle fortsättas med pigan Hammarström, tillspordes aktor om de omstäncigheter öfver hvilka ban äskade hennes hörande, och Tförklarade han dervid, det han icke åberopade benIne emot någon af de nu tilltalade, utan endast önIskade att bon, som tfjenat uti huset J4 35 vid Storkyrkobrinken, och således i brännpunkten af deorokgheter, om hvilka nu ransakades, måte höras öfver hvad hon deraf iakttagit eller kunde hafva sig bekart; och dä skijakttiga meningar yppades huruvida vittnesförhör i så obcstämdt hänseende kunde tillstädjas, fipgo vederbörande afträda under öfverläggningen till följande afsagde beslut: . Då pigan Hammarström icke blifvit af allmänna åklagaren åberopad till bestyrkande af något, som ban emot de tilltalade angifvit, eller till utredande af något bestämdt sakförbållande, anser rätten viltnesförhör med pigan Hammarström af den vidIsträckta omfattning, som allmänna åklagaren påsrI kat, icke kunna tillåtas; emot hvilket beslut likväl ordföranden br rådmannen Alexandersson reserve-Irade sig, ) Aktor anmälte missnöje emot beslutet, som skulle till protokollet antecknas; hvarefter pigan HemI marström fick afträde. : Härefter hördes och berättade: I Jernbäraren Sellander, om om söngagsaftonen I varit inne på bustru Carlssons näringssälte, att har der icke sett någon erhålla fri förtäring, eller rå-Igot sådant yttrande fällas, samt att antelet af de l gäster, som på en gång varit inne, icke öfverstigit 144, eiler som det vid andra tillfälen brukade vara. i Jernbäraren Jansson bestyrkte genom sin berätItelse, angående fru Carlssons näringsställe, föregåTlende viltnets uppgift. Styrmannen Insulin, sem verit för tillfället ovtagen såsom extra polisbetjest, hade allenest att upplysa, det hän sett tilltalade Ebgström om söndagsJlaftonen kl. 4—35 i Storkyrkobrinken iblend det I derstädes församlade folket, genom mössars stänlganda i luften gifva uppmarcircgar till fortsättandet leaf stojet och skriket. Han hade sedermera på ar Istånd åtföljt samma hop, då den tågade till NOT, I Isamt åsets buru den inslog försterna hos viktualieThandlanden Öberg, hvarefter hopen äfven begått ldylika våldsamheter emot ett bus på DroitningI gatan. I Härefter bördes följande af Almgren åberopade vittcen. Kenton Cdsllarvnmhselamn att han fala anved LL. AL