Aftonbladet – 14 september 1848, sida 3

någon stund derefter sett Almgren omgifven af en mangd personer, till hvilka han talat uti de ordatag, som Almgren sjelf uppgifvit, samt slutligen stt då vittnet frågat någon bland folket hvem taIsren vore, till svar derå yttrats: pDet är en som heter Almgren; det är inte värdt att höra på honom. han vill endast narra oss härifrån, hvarefter åter andra bland hopen ropit: vHurra för Alm-gren ! derefter hopen, med Almgren i spetsen, tågat uppför brinken; och förklarade vittnet, alt det, som flera gånger hört Almgren tala till folket, bestämat kunde intyga, att talet uppenbarligen gått ut på att lugna och stilla folge:, ehuru det på messsn gjort olika intryck. På Almgrens begäran tillfrågades vittnet, om det mä:kt att fönsterza hos presidsnten v. Hartmansdorff voro inslegra, samt våldet emot porten hufvudsakligen verkställdt förr än vittnet sett Almgren i Storkyrkobrinken, hvi:ket vittnet jakande besvarade: samt om vittnet kunde erinra sig tiden då vittnet sett Almgren, hvarpå vittnet icke kunde lemna appsat svar, än att klockan varit omkring 8; tilläggande vittner, att det erinrade sig Almgren till fo ket hafva fällt det yttrande: ett det icke var på våldets väg men skulle söka vinna rättelse i de örhällanden, öfver hvilka man möjligen hade att beklaga sig. Aktor yttrade sig visserligen önska, att det:a vittne, som lördagsaftonen i Storkyrkobrinken tillstädesvarit under de häftigaste våldsamheterna, upplyste hvad vittnet derunder iakttagit; men rättens nyss förut afkunnade beslut hindrade aktor att begära vittnets tillspörjande härom. Kyparen Norling: att han i Storkyrkobrinken hört Almgren yttra till folket: Vill ni ha en reform, ska ni inte söka den på detta sätt, utan på laglig väg — — om jag får tillstånd, skola vi om 14 dagar samles vid brunnen på Adolf Fredriks torg — .— jag är ledamot af Reformsällskapet. — Sedermera hade vittret sett Almgren å Myntgatan I sällskap med en mängd dåligt klädda karlar, hvilka, sedan Almgren förgäfves sökt inkomma å Gamla Malmens källare, biifvit näsvisa samt hört en karl, som på klädseln liknat en smedsarbetare, förltrytsamt yttra: bjuder ej herrn, så bjuda vVi.p : (Forts. följer.)