Aftonbladet – 11 september 1848, sida 3

Friherre Palmstjerna gjorde under diskussionen det bemedlingsförslaget, att de nuvarande hufvudränte-persedlarne: spacmil af alla slag, mjöl, smör, fläsk, hö, ved, kol, jern och dagsverken skulle på samma sätt som hittills utgå in natura, men de mindre och i brutna tal debiterade persedlarne på en gång efter medelmarkegång förvandlas till en fix penningeränta. I detta förslag instämde hr Rosenblad samt grefvarne Sparre och Lagerbjelke, hvilka flera gånger sökte ådagalägga fördelarne deraf. Hr von Hartmansdorff och hans anhängare satte sig åter emot förslagets antagande, dels derföre att äfven detta utgjorde ett iogrepp i äganderät:en och fordråde räntegifvarnes hörande, dels emedan staten äfven genom småpersedlarnes förvandling i penningeskatt skulle kunna blifva lidande, dels emedan ärendet ännu vore för litet utredt och längre betänketid af nöden, dels slutligen derföre, att om ståndet antoge förslaget, så vore, enär två andra stånd förut bifallit Statsutskottets förslag, trenne stånds beslut för. en förändring i det nuvarande systemet; när frågan derigenom komme under voteriog i förstärkt Statsutskott, skulle det troligen hända, att de, som understödt kommitterades förslag, finge öfverhanden. Hrr Sanrdströmer, Stuart och Gripensted: samt grefve Anckarsvärd försvarade utskottets förslag. Det vore mycket tvifvel underkastadt, sade de, om silfvervärdet faller i jemförelse med varuvärdena. En tid fanns då det föll, nemligen efter Amerikas upptäckt, då tillgången blef större, men nu är produktionen åter minskad. Hö och halm samt trävaror äro de enda räntepersedlar, som stiga i värde. Och om äfven någon minskning skulle inträffa. så måste den dels blifva obetydlig och j jemförlig med den som uppkom vid förändringen med byggnadsbjelpen och salpeterbjelpen, dels uppgå de ordinarie räntorna icke till mer än 2V, millioner rdr, under det att hela statsregleringen utgör 43—44 millioner, och silfvervärdets möj liga fall komme således att inverka ganska litet på det hela. Myntförsämringen voreicke sannolik, sedan myntväsendet blifvit regleradt och banken stode under offentlig granskning; det låge i allas intressen att upprätthålla myntvärdet; om någon hade nog inflytande att kunna åstadkomma en myntförsämring, för att derigenom få de ordinarie skatterna obetydligt nedsatta, så vore det lika lätt och mera fördelaktigt för honom att tillvägabringa sjelfva skatternås afskaffande; och samma intresse, som det blifvit påstådt att räntegifvarne skulle hafva vid myntförsämring, hafva alla skuldsatta nu dervid, men det skulle lika litet för de förra, som för de sednare, lyckas att åvägabringa dem, emedan äfven ett motsatt intresse hos räntetagarne och fordringsegarne gör sig gällande. Någon fara för konungamakten att ständerna skulle neka bevillning har icke visat sig hittills, hvarföre man icke heller har verklig anledning att frukta någon sådan för framtiden. Dä s:aten hittills efter förmåga dragit försorg om löntagaren, lärer den äfven komma att göra det hädanefter. Han slipper genom förvandlingen obehagei att ligga i händerna på sitt ombud. Dessutom har minsta delen af den civila embetsmannaklassen indelta löner. Tndelta armeen hvarken är eller har varit väl lönad, men saknar likväl icke sjelfständiga officerare. Någon vinst för jordegaren genom skattenedsättning vore icke i förenklingsförslaget åsyftad, utan blott säkrare kontroller, mera jemnlikhet samt större enkelhet och reda. Något vanpris genom tvungen försäljnipg kunde icke uppkomma mera nu än förr, ty kronan och räntetagarne göra sig ju också af med den spanmål de erhålla; och beloppet af denna spanmål är ringa: af 60,000 tunpor, som skolat utgöras, har man exempel att blott 3,000 blifvit uppsagda till leverering in mnalura, men de öfriga lösta med penningar. . Den mest misshagliga olikheten mellan räntegifvarne är den, att en del, som äro indelta, betala forsellön, under det andra, som äro kronan beh MUne, äro fria derifrån. Grefve Lagerbjelke och hr Stuart vindicerade lagstiftande maktens rätt att fatta det föreslagna beslutet. De fästade uppmärksamheten derpå, att frågan icke vore om att förändra skatternas belopp, utan endast sättet för deras utgörande, och att ständerna, under konungens sanktion, vid andra tillfällen vidtagit flera likartade åtgärder. Mot slutet af diskussionen sökte hr von Hartmansdorff visa, att om två stånd stannade mot två i denna fråga, skulle den icke kunna gå till förstärkt statsutskott, utan borde förfalla, emedan den hvarken vore af beskattnings: eller ekonomisk, utan af lagstiftniogsnatur. Denna åsigt delades af hr Carlheim Gyllenskjöld, men bestreds deremot af hr grefve Lagerbjelke. Utgången blef den vi nämnt: att friberre Palmstjernas förslag förkastades med en ringa pluralitet och statsutskottets med dubbelt antal röster. De följande punkterna af betänkandet, t. o. m. den nittonde, dels förföllo, de!s afslogos, sedan diskussioner hållits öfver de flesta. Den tjugonde punkten, innehållande det förslag, att alla till embetsoch tjenstemäns aflönande anslagna räntor och kronotionde måtte, så fort ske kan, till statsverket indragas, samt deras belopp sedermera af landtränteriet qvartalsvis utbetalas åt löptagarne, diskuterades i lördags, föroch eftermiddagen. Endast hrr von Hartmansdorff, Printzenskjöld och Raäf yttrade sig emot en förändring i denna syftning, som deremot förordades af friherre Palmstjerna (hvilken likväl föreslog andra föreskrifter för verkställigheten), hrr Sandströmer, Gripenstedt, Rosenblad, grefvarne Sparre och Lagerbjelke m, fl... Vid anställd votering vann hr yon Hartmansdorff med 8 rösters pluralitet (59 mot 54). i —— —VL — Ridderskapet och adeln har i dagens förmiddagspleiuim fortfarit att diskutera skatwteregleringsfrågan till. och med 51 punkten. Alla besluten fera samma. väg. som under de föregående dagarna. or Prestesltåndet skulle i dag rådgöra oto en uaderdånig hemställan i skattejemkningsfrågan; men på biskop Holtoströms förslag beslöts att ytterligare uppskjuta öfverlåggningen härom. Hr biskopen. anförde, att man skulle kunna vänta till Aasc utekattet afoifvit k iemkninoshoetänkande i