Aftonbladet – 11 september 1848, sida 1

UTSKEOTTSBETANKANDEN. . : Lagutskottets Betänkande, i anledning af dels Kgl. Maj:!s nådiga proposition, om antagande af NY Sr SPRAFPEAGKaRed: flera tillhörande lagbestämmelser, dels ock åtskilliga särskildt väckta motioner i afseende på kriminallagstiftningen. (Forts. fr. Lördeageb!(: 20 Kap. Om äktenskapsbrott. Ehuru utskottet, lika med lagberedningen, anser det vara mot äktenskapets natur stridande, att den ena maken under fortfarande äktenskap drager straff öfver den andra, äfvensom att allmän åklagare åtalar af ena maken föröfvadt horsbrott, när den förnärmade makan vill fortsätta sammanlefnaden med den brottsliga; kan likväl utskottet icke biträda den åsigt, som i 4 af detta Kap. utalas, att nemligen horsbrott ej må till bestraffoing åtalas, der ej för det brott till skilnad i äktenskapet dömdt är. Då den förnärmade makan för brottet sökt skilnad, synas alla band mellan makarne vara brustne. Den förnärmade har dermed förklarat, alt den ej vill fortsätta äktenskapet, och den har sjelf gifvit offentlighet åt den andras brott. Då qvarstå ej heiler de skäl emot åtals anställande, som förut funnits, och således synes rättigheten att utkräfva straff böra inträda, då skilnad blifvit sökt. Derigenom undvikes jemväl en ny rättegång; hyvadan utskottet, i enlighet med denna åsigt, förändrat ifrågavarande . 21 Kap. Om sedlighetsörott. För det i 4 mom. af 4. 8 upptagna, i gällande jag med dödsstraff belagda blodskamsbrott anser Utskottet mindre ansvar än lifstidsfängelse ej böra kunna i lagen utsättas; och som, efter Utskottets omdöme, väsendtlig olikhet i anseende till brottsigheten är emellan de-i 4 och 2 mom. af 6 omjalade sedlighetsbrott, måste straffen äfven derefter lämpas. Det lärer nemligen ej kunna ifrågasättas det ju icke den religionslärare, som öfvar otukt med ungdom, hvars undervisning bonom är ombetrodd, är vida brottsligare, mera bryter emot sedlighetens och moralens bud, än om en vaktbetjent vid straffanstalt inlåter sig i kärlekshandel med en häktad qvinna. Den förre, hvars pligt det är att i det ännu oförderfvade sinnet inplanta religionens läror, alt stärka detsamma mot frestelsen och förörelser, handlar i uppenbar strid mot denna pligt; hvaremot den andre vanligen har fremför sig en redan genom brottet fallen, inför verlden prostiturad varelse. Med afseende härå och på det strafet må kunna lämpeas till alla de fall omförmälte agrum i öfrigt afser, har Utskottet trott straffet i 1 mom. böra bestämmas till straffarbete på högst fyra år, och i det sednare, till dylikt arbete på sex månader eller fängelse. Derigenom syna brott och straff komma i ett, så vidt möjligt är, med rättvisans fordran öfverensstämmande förhållande.