Aftonbladet – 8 september 1848, sida 2

ar m, fl, som varit beordrade till Skåne, hit terkommit. — Vid Frimurarelogen på Rddareholmen ände i dag på förmiddagen den olyckan, att låtslagareålderman Pettersson, hvilken uppgått å taket å huset, för att efterse sina arbetare, om voro sysselsatta med takets reparerande, edföll i gården och krossade hufvudet så att an genast afled. — Gårdagens Posttidning gör följande beiktigande i dess äfven uti vårt blad intagne ppgift om de ifrån Berlin hitkomna ritninarne till nationalmuseum : Uti vår notis i förrgår har, enligt hvad oss dag blifvit från tillförlitlig hand meddeladt, tt misstag influtit så till vida, att de från erlin ankomna ritningarne icke varit af något ostnadsförslag åtföljda. Ett sådant har dermot K. M. anbefallt byggnadskommitteen att tarbeta, men detta är icke ännu färdigt. — Calmarposten, meddelar att, sedan Götha ofrätt återförvisat magister Sylvanders tryckrihetsmål mot doktor Engström på grund af n jurymans ansedda jäfvighet, ny jury blifvit ald, samt att, uti dess sammanträde den 2 eptember, doktor Engström blifvit frikänd. — I Carlskrona Veckoblad läses: Enskilda bref från de utevarande ångkoretterna Thor och Gefle omtala, att täflingsörsök emellan dessa fartyg blifvit anställda ch så utfallit, att Gefle, i hvad vind som helst, Mtid varit före Thor. — ttä— — Tidningen Upsala innehåller följande Ippsats: Med stort skäl klagar en insändare i Aftonblalet öfver lektor Ljungdahls i Westerås utnämning ill pastor i Skepplanda pastorat — ett bland de törsta i Götheborgs stift, och som sökts af 8 till 0 andra väl meriterade prestmän. Hr L. är en ing, mindre betydande man, som på tvenne rikslagar blott utmärkt sig för det mest okristliga, relatensiska motstånd mot allt förnuftigt framåtkridande. Att ett sådant antinationelt beteende an i regeringens och vår nya cultusministers ögon ckommendera en småsjäl, hedrar icke systemetp. Jtnämningen synes tyda på, att statsrådet Genberg welt och hållet står under hr erkebiskopens inpektion. ee — Den fortsättning, som gårdagsposten hitörde af fransyska mnationalförsamlingens disussion i anledning af den berättelse, som den ;åkallade undersökningskommissionen hade afifvit öfver oroligheterna efter februarirevoluionen och anledningarne dertill, sprider, i örening med de dokumenter, som åtfölja beättelsen, åtskilligt ljus öfver de olika politiska raktionerna och deras anförare. Och då allt, som kan bidraga till närmare kännedom om lessa på dagens ställning i en stor del af Euopa så mäktigt inverkande förhållanden, fortar att ega det största intresse, är det skäl att innu något uppehålla sig dervid. Såsom redan efter förra postens ankomst beättades, hade representanterne Louis Blanc och Caussidiere ordet mot slutet af den märkvärliga långa sessionen, hvilken slutades med föramlingens bifall till deras ställande under tillal, på grund af hvad mot dem förekommit. fidningarne medföra nu slutet af Louis Blancs al, äfvensom hela Caussidieres. Den förre ytrade sig med mycken häftighet, beskyllde flera vf vittnena att hafva sagt osanning, och fortatte för öfrigt sina deklamationer mot den fria conkurrensen i arbetet. Märkvärdigt är att äsa, hurusom han med största ifver i verlden, och på ett sätt, som visar att han antingen alar af full öfvertygelse, eller ock är en ganka långt drifven skrymtare, påstod att han var den, hvilken Frankrike efter februarirevolutionen haft att tacka för ordningens bibehållande. Han nekade alldeles, att han hade haft någon lel i nationalverkstädernas upprättande, och åstod alt han aldrig hade satt sin fot inom lem. Att han likväl derjemte har en stark portion högmod och ilska, synes af det bref han skrifvit till general Cavaignac efter sin lykt. (Vi berättade i går, att när polisen sökte honom för att arrestera honom, var han redan på väg till Belgien. Också dröjdes det 42 timmar med arresteringsbeslutets verkställighet, hvaröfver anmärkning göres ett par tidningar, äfvensom deröfyver, att poisen icke visste hvarest en så märkvärdig person bodde.) Han har nemligen uti en biljeti till generalen yttrat, att han förföljes, icke såsom en brottsling, utan såsom en fiende till män, hvilkas politiska passioner nedtystat all känsla af rättvisa. Han drog sig derföre undan, för att desto bättre kunna protestera emot följderna af belägringstillståndet och af styrkans välde. Han kunde icke tro, att Frankrike länge skall tåla att rättvisans regelbundna gång är upphälven. Han slutar med att försäkra, att han skall infinna sig på den dag, då undersökningen blir utsatt att börja. Representanten Caussiditre, som först efter revolutionen var polisprefekt, försvarade sig egentligen genom att jäfva vitlnenas trovärdighet och genom producerande af intyg, som —6——LLLp— LA LL Lt tt