Aftonbladet – 7 september 1848, sida 3

krifvelsen, framkalla en reaktion deremot. Manlo an lätt inse att, då regeringen beslutat att frångålf örbudssystemet, det icke skett utan moget öfver-li ägande och mycket motstånd. Vid sådant för-lä vållande kan man icke dölja den förmodan att.v lerest rike!s ständer ginge än längre, skulle detle Blifva en anledning för regeringen att rygga tilllt vaka för bringande till verkställighet af sitt eget)! örslag. Och då, af allt, det sämsta vore att för-lh inleda ett sådant ryggande, så bjuder en nödvän-la lig politik dem, som ifra för en friare handel, att!f cke utsträcka stadganderna derom längre än Kongl.r Maj:t gjort och vid hvilka Kongl. Maj:t de factolr nåste anses bunden. Derföre tror jag det varals dokast att borgarestånd.t icke rör vid förbudenb nera än Kongl. Maj:t ansett lämpligt. k Hr MUREN: För att icke upprepa hvad af hrin ;charlau blifvit på ett klart och fullständigt sätt!S ryss yttradt, kan jag inskränka mig till att meds wonom instämma. Jag vill. blott tillägga, att jagn ade önskat att, såsom utskottet äfven tillstyrkt, örbuden kunnat försvinna äfven mot införsel afls ackoch ballastjern, samt mot utförsel deraf ochle if dermed likartade artiklar samt af malm rå ochlV smält ej specificerad. Hvad ärendets behandlingä iter angår, så kan jag icke finna annat än att, dålv ståndet lagt den Kongl. skrifvelsen till grund förr ina öfverläggnivgar och fatt:nde beslut, samtle denna skrifvelse förbuden, med undantag af nyss-s nämnde artiklar, blifvit genom ett enda räsonne-!t narg upphäfne, Borgareståndet ej blott kan, utans vör på enahanda sätt tillvägagå. Beträffande återf len närvarande otjenliga tiden för tullsystemets för-)Y indring, så är det en anmärkningsvärd reflektion, r att för dem, som älska förbud, aldrig någon tidlk unnits tjenlig för deras borttagande, likasom manll ryggt kan förutspå, att aldrig någon tid skall blifvals let, så framt förbuden skulle komma att än längres Ivarstå. Mig synes ingen tid vara lämpligare, änt den närvarande. I detta afseende har hr Schartaue redan yttrat hvad jag ämnade säga. Jag tror attlr vid slutet af detta år man svårligen skall kunnalt köpa manulakturvaror för det pris, som de gälldelr början af året. Det är nemligen en sanning,! srundad på erfarenhet, att under den djupaste fred,le conkurrensen är störst och produktionen uppdrif-a ven till dess högsta potens. Icke så under krig,)f då både kapitaler och arbetskrafter dragas utur rö-s relsen. Må man icke förblanda arbetslöshet med öfyerproduktion. De hafva med hyarandra ingening annat gemensamt, än att den förra radikalt motverkar den sednare och således åstadkommer just motsatsen utaf det hvad man vanligen vill an.Lyda, den åstadkommer nemligen brist i stället för öfverflöd af produkter. Hr EKHOLM: Jag skulle kunna inskränka mig till att instämma med de begge sista värde talarena, men i anledning af hvad hr Lagergren anfört, har jag åtskilligt på bjertat, hvaråt jag behöfver gifva luft, helst som det skulle kunna vittna om en förutfattad envis id att icke redogöra för sina åsigter i denna vigtiga fråga. Redan vid 1840 års riksdag hörde man omtalas den förfärliga handelskrisen, som hotade att öfversvämma landet med manufakturartiklar, dem man snart sagdt skulle be-7. komma till skänks. Detta thema är sedermera varieradt på mångfaldigt sätt, och vid sista riksdagen; yttrades derjemte farhågor, att silfret skulle strömma ut ur banken. Hr Schartau har lemnat en nöjaktig redogörelse i denna del. -Jag vill blott till-. lägga, att skälet till den nuvarande silfverutförseln ligger i den hämmade varuexporten, som åter har sin grund i den rådande osäkerheten i andra länder. Men det är ledsamt att höra, när man dis-! kuterar en sak, att mången skall ingå på det enskilda gebietet och tillåta sig bedömande af andras motiver. Jag bestrider hvar och ens rättighet att! anses för räringarnes målsman. Detta är förbuds-! förfäktarnes zowrox wsödos; ty ingen sitter här! såsom målsman för bevakande af ett och annat särskildt intresse, utan för beredande af möjligaste största fördelar för hela landet. Må manicke hänföra sig af ensidiga kommittenter, att förbise det allmänna bästa och misstänka att de, som hysa en: stadig öfvertygelse, handla i syftning att vilja för-! qväfva ett visst intresse. Hvarje vald representants ovilkorliga skyldighet är, att noga göra sig reda! för sina beslut och förfara med afseende å fäder-! neslandets bästa. Den som handlar annorlunda: kan med mera skäl beskyllas för ensidighet, än den som icke vill lemna enskildta intressen ett så stort öfvertag, som de nu ega. Jag påstår att fäderneslandet hittills suckat under hvarje intresses försök! att undertrycka det allmänna bästa, som dock bäst och säkrast befrämjås, när hvarje samhällsmedlems: fördel afses, Att den indirekta beskattningen genom monopolier och förbud är tryckande, kan be-! visas genom siffror. Detta är ett bland skälen till: deras upphörande. Man har talat om vådan afnäringarnes bestånd. Då det likväl är en erkänd; sanning att inga näringar så högt uppblomstrat eller förkofrat sig till den grad, att de kunnat konkurrera på veridsmarknaden, som de hvilka odlats: i ett fritt land, hvilket är enda medlet för att uppbringa ett lands välstånd, och att deremot de näringar, som åtnjutit förbudsskyddet, ald:ig kunnatj upparbeta sig öfver en viss medelmåttans ståndpunkt, är denna förespeglade våda icke synnerligen; stor. Likaså är förhållandet med handtverkerierna; och husfliten. Jag har aldrig förstått med bvad: skäl fabrikanterne eller deras ombud tillvälla sig enkom rättigheten att uppträda såsom målsmän för nämnde näringar. Må man ta sig till vara för att nämna husfliten på samma gång som fabrikerne.l Den förra har ingen farligare fiende än de sed-! nare, med deras machinerier. Den täflan som för de inhemska fabrikerne uppkommer med de ut-, ländska är icke eller mera äfventyrlig, än konkurrensea inom landet understundom kan vara, då t. ex. vid inträffande konkurs, en större manufaktu-. rists hela varulager till underpris försäljes. Däåjag pu i korthet beaft äran redogöra för hvad jag tänker, äterstår mig blott att yrka bifall till hvad Kongl. Maj:ts skrifvelse i fråga om förbuden innehåller, med uttryckande af den önskan, att man måtte slippa höra härstädes några förebråelser för bristande fosterlandskärlek. (Forts.) — 1 Bondeståndets plenum d. 29 Juli, då frågan förevar om statens garanti för 1äntebetalningen åt aktiebolag för jernvägsanläggning mellan Örebro och Hult, yttrade, ibland andra: Jöns Månsson från Malmöhus län: Under åberopande af den af mig såsom Utskottsledamot afgifna reservation, utbeder jag mig endast att