Aftonbladet – 7 september 1848, sida 3

DU BB KR ES AR VE Ba Ae bi Diskussion hos vällofl. borgareståndet vid fö-)d redragning af bevillnings-utskoltets betlän-) kande MVM: 43, angående tullbevillningen. (Forts. från 33 201) Uti formfrågan yttrade sig vidare hrr Schartau. Almgren och IVahlgren. Hrr Westin och Spångberg instämde med hr Lagergren. I motsatt syfte ta lade åter hrr Ekholm och Brinck; och beslöts att 1ill grund för föredragningen lägga det af Kongl Maj:t aflåtne förslag till tulltaxa. k Under en diskussion, som ännu länge hvälfde sig li kring formela frågor, uppläste hr Valley en peti-lg tion från handelsfrihetsföreningen i Gefle samt hrik Wahlgren en annan från -förläggare, manufakturi-ly ster och arbetare i Eskiltuna, deruti skydd begär-la des för ståloch smidesförädlingen. Sedan före-lr togs frågan om förbuden. Under diskussionen ödf-lö ver denna fråga yttrade hr Lagergren: Jag har förr tj sett ett bevillningsutskott lika liberalt, som det nu-lm varande. Det var vid 1840—4841 årens riksdag. lj Detta utskott tillstyrkte också alla förbudens bort-!t, tagande; men borgareståndet, så väl som de andrelö stånden, satte ändå in i tulltaxan 26 eller 27 särskilta förbud. Då ansåg man icke ett förslag läggal hinder i vägen för den fria pröfningen. Jag sade nyss, att jag skulle betrakta, såsom ett bevis på ståndets liberalitet, om den högst vigtiga frågan angående förbuden, lemnades öppen, och rättighet gafs att, vid genomgående af tarifferne, yrka förbud på deri förekommande artiklar, för hvilka man ansåg ett sådant skydd oumbärligt. Men här tyckes man icke vilja tillvägagå på ett liberalt sätt. utan genom en föregående votering helt och hället afskära mojligheten att vidare tala om förbud. Ja! man synes till och med ämna gå så långt, att med omsorg afhålla sig från all diskussion i detta på hela landets välstånd och industri inverkande och inflytelserika ämne. Vid sådant förhållande, och då jag ej erhållit något svar på mitt skriftliga anförande, upprepar jag ånyo, att aldrig någon sämre konjunktur funnits för förbudens borttagande, än den närvarande. Aldrig har tiden för ett nytt tullsystems införande varit så otjenlig, som nu. Man måste hesitera dubbelt att frånträda förbudssystemet i en tidpunkt, då nästan hela Europa befinner sig i ett jäsningsoch upplösniogstillstånd, då silfver strömmar ur bankens hvalf, då vår egen ex-lg port är himmad, och då arbetslöshet och arbetareslg s f AA Aacs as afskedande omtalas från flere håll. Då hemställer jag, om det kan vara tjenligt, att upphäfva förbuden, som utgöra en borgen för att vi icke skola blifva öfversvämmade af utländska varor, hvilkas låga priser locka till inköp, utan att medel finnes till deres gäldande. Då frågar jag, om tiden kan vara inne för förbuden att maka åt sig? Ar det patriotiskt, att nu frångå ett system, som ökat :statensl, inkomster genom tulluppbörden, och under hvilket system näringarne upphunnit en förr ej 2nad höjd? Bör man blott för en sinnesförlustelses skull afskaffa de gagneliga förbuden? Jag hemställer än en gång till ståndets liberalitet, om det kan vara rätt ochl; billigt att afskära friheten att yttra sig om förbud mot införsel af särskilda artiklar när dessa förekomma. a S q f f I L s 0 1 ( f r Hr SCHEARTAU: Jag kan ej finna tjenligt att, vid hvar och en af de med förbud nu belagda ar-!c tiklar, serskildt besluta om förbudens bibehållande lr eller afskaffande, ty derigenom skulle lätt kunnajs hända att förbud blefve åsett en artikel, men, icke ll! en annan, som likväl med denna vore fullt jem-il i l I LI I E S 1 I J I ( l I r 1 I I l förlig och tulltaxan på sådant sätt blifva, hvad den li alltid varit, ett virrvarr, en sammsngyttring af olika grundsatser, ricliga och orimliga om hvarandra, inom några få blad. Jeg får derföre tillstyrka alt ståndet på en gång beslutar, om ståndet vill hafva andra eller flere förbud än Kongl. Maj:t antagit. Skäl till klagan öfver illiberalitet tror jag icke häraf kan hemtas, då det står öppet för hvar och en att före beslutets fattande debattera så länge och väl, han kan och förmår. Så synes mig ock hr Lagergren hafva uppfattat sin ställnicg och sina rättigheter, då han nu mera ryckt in närmare på sjelfva saken. Med upptagande af detta sätt att tillvägsgå får jag till en början, hvad angår den omordade otjenligheten i afseende på tiden attsätta det nya systemet i verkställigbet, anmärka, att fråga icke är om någon förändring i denna månad eller ens på detta år. Då skulle äfven jag :nse tiden vara olyckligt vald. Men vi veta alla att de nya tulltarifferne icke skola tillämpas förr än från och med början af nästa år och att de, i anledning af naturförhållanderne, icke komma att utöfva något inflytande förr än 4 till 5 månader inpå det instundande året, Således åtgår nära ett helt år innan det beslut, som nu fät:as, träder i verkställighet. Det kan visserligen sägas att till följd af den närvarande ställningen i Europa många vVeroriutlandet nedsjunkit under det normala värdet; men skälet till detta fall, som skulle inverka förderfligt på våra fabriker, hvilka icke kunna uthärda konkurrensen, är den allmänna stagnationen, som nu är rådande, och den deraf härflytande brist på afsättning. Men sedan denna stagnation uppphört och årets oro öfvergått till lugn, skall konsumtio Den höja sig till sin vanliga punkt, ja 1. o. m. derutöfver; och då produktionen, under den oroliga tiden, också varit förminskad, skola varorna snart återtaga deras rätta värde. Vid sådant förhållande och då, :om sagdt är, effekten af förbudens borttagande icke uppkommer förr än efter en afligsen tid, tror jag skäl icke förefinnas att moträtta sig hvad den kongl. skrifvelsen i denna del innehåller. Man har också påminnt derom, att landets ädla I metaller nu för tiden i stor mängd utföras för att Ibetala importen. Det är sannt, och önsligt vore att sådant kunde. förekommas; men, icke undvikes denna export genom förbudssystemets bibehållande. Jag tror det åtminstone icke, ty i sådant fall skulle i närvarande tidpunkt, då just de förbud, hvilkas Iborttagande skulle verka så menligt, äro tillämpaIde, ingen utförsel af ädla metaller ega rum. Då sådant likväl sker, bevisar just det att förbuden licke kunna hindra samma export. Jag lemnar förlöfrigt derhän egentliga orsaken till den omtalade ISilfverutförseln; men mig förefaller det sannolikt att värt land har en icke obetydlig import, som icke ISynes, men som måste betalas. Flerfadiga gånger I förut har den frågan varit bragt å bane om för -Ibudens borttagande, men ständigt har man invändt att tiden vore otjenlig. Sä också nu. Hadedenna invändning först fremkommit, under de förhållanden, som nu existera, så bade man måhända studsat tillbaka för detta argument, men Du är det ut , Bött. Efter mitt cmdöme ädraga Vi ej Sveriges ,Jindustri tågon väda genom att utbyta det på pap: peret befintliga förbudet emot et tillräckligt skydd i verkligheten. Om annat är icke fråga. Jag vet väl att Kongl. Maj:t gjort i det liberalare sys em-is införande ett undanteg för artikeln jern; men utan alt vilja yttra mig om behofset af deta undantag, bör jag hkväl erkänna mig anse denna artikel va 8 den al:ra vig:igaste för vårt land och att tullagstiftningen i detta fall således har ett vidsträckt infiytande på en stor del af landets befolkning, hvilket onekligen ökar beiänkligheten af att i afsernie