Aftonbladet – 7 september 1848, sida 3

sörja en massa latluga arbetare, som vi ej nalva att erbjuda sysselsältning. Jag tror således det ej vara välbetänkt stt staten garanterar någon procent, ännu mindre fyra, hvilket redan är en temlig önskvärd räntefot i vårt land, åt jernvägsanläggningar i riket; heldre kunde den då låta sjelf utföra den, ehuru jag visst ej vill tillstyrka detta. Men hvad som förundrar mig är, att vår Regering kunnat till Rikets Ständer öfverlemna ett sådant ärende som detia, på blott en enskild mans underdåniga j framställning, utan att sjelf afgifva det ringastel yttrande, som kan tjena Rikets Ständer till ledning, ja, utan att en gång infordra någon myndig hets eller styrelsens för vägoch vattubyggnader utlätande och det Ständerne meddela. Detta skulle, såsom mig synes, antingen utvisa, att Regeringen sjelf icke vill åtaga sig ringaste andel i det betänkliga beslutet, utan framlocka Rikets Ständer ji ett så kinkigt ämne, eller ock att enskilte förmå mera än rikets myndigheter och förtroende-embeten. Jag anbål!er om återremiss af utlåtandet till ny pröfoing, och vågar yrka, att Utskottet endast må tillstyrka Rikets Ständer att för sin del medgifva. att de bolag, som önska bilda sig för anläggning af jernvägar i riket, få åtnjuta de förmåner, som finnas antydda i sjette punkten af Utskottets förslag, litterie a, b, och c. Jöns Jönsson från Skåne: Utan att dela den dystra åsigt af uppfinningars och industris verkan på slägtet och samhället, som hr L. F.. Rääf i sin reservation framställt, utan tvärtom öfvertygad, att mensklighetens tillgodogörande af såväl naturens som konstens krafter och utveckling, är till de efterkommande generationernas fördel; måste jag dock ansluta mig till dem, som anse staten, under närvarande förbållanden, icke böra inlåta sig i något slags förlagsförsträckning, hvarken direkt eller indirekt, till jernvägsanläggningarne. Jag vill ingalunda förneka nyttan af den hastighet och lätthet i kommunikationer, som genom jernvägar uppstå; icke eller afskrämmer mig den skogsförödelse man föregifver att ångfarten skall komma att medföra; ty vi behöfva blott se en vanlig dragvägs nytta för att begripa det förra, och den, som lugnt betraktar hvad som verkat menligt på vår skogsskötsel, skall snart öfvertyga sig, stt det varit tvångslagarne för skogens begagnande, som i fordna Itider ingifvit folket förakt och likgiltighet för skogshushållning, samt att i samma mån eganderätten blifvit erkänd, handeln säker, och skogsprodukten får värde, den enskilda omtankan nog skall framkalla en förbättring af skogsvården, planteringar i en stor del marker, som dertill äro tjenligare Jän till andra odlingssätt, trakthuggning som bevarar tillgång och värdet; o. s. Vv. Men deremot anser jag, att på otaliga sätt de allmänna och enskilda förhållandena rubbas, om staten inblandar sig i företag af denna art; och att dessa rubbningar återverka vida skadligare, än den Nytta som ett jernvägssystem kan för landet medI föra, såvida ej de öfriga kapitaloch industrikrafI terna äro så pass färdiga att begagna detsamma, jatt de sjelfva. finna räkning vid att bekosta anläggningarne. Följderna af statens mellankomst miste blifva: i dels att företag börjas, utan säker beräkning, att :kapitalen som derå användas blifva åter fruktbäl rande; ty man vet att staten ändock slutligen får l uppbära förlusten, åtminstone till största delen: I dels att en stor mängd enskilde kasta sig på dylika företag, med samma anspråk som de, hvilka först förskaffat sig statens anslagslån eller garantier; hvarigenom företagen angripas i större mängd, än landets kapitaloch arbetskrafter bordt tillåta: dels latt derigenom en öfveransträngning af kapitaler och arbete uppbjudes, som medför stora och våldsamma rubbningar i penningoch varuvärden, daglöner och kreditförhållanden, hvarigenom ett tillstånd uppstår, som knappast tillåter en återgång, utan tvingar regering, lagstiftning och hela folket, att fortgå på en bana, som, då den blifvit lagd på en falsk grund, förr eller sednare måste föra till ett förskräckligt fall. Så her man ock, i vår tid, oaktadt erfarenbeten redan bordt varit vunnen och verkningarne visat sig allt påtagligare, sett stora, I mäktiga stater undergå de väldseammaste skakningar, till följd af omöjligheten att fortsätta ett af staten börjadt öfverdrifvet skyddssystem för all-männa företog, hvilka öfvergått landets egna naturliga kapitaloch arbetskrafter. Men om jag ock icke betraktade saken utur den allmänna synpunkten, som likväl blifver den enda rätta för bedöI mandet af dessa förhållanden, då staten blandar sig I deri; om jag endast håller mig till den ringa början, som nu är i fråga: eller en jernväg mellan I Örebro och Hult: och om jag antoge att inga viI dare dylika företag skulle uppträda med anspråk I på statens biträde; så förefaller det mig lika klart, att Rikets Ständer skulle handla oklokt och orättvist, om de medgåfve andra understöd af staten dertill, än på sin böjd upplåtelse af kronans jord, der sådan fanns odisponerad, samt utsyning af virke och begagnande af kronans stenoch kalkbrott. Allt penningunderstöd — all garanti för ränta ät bolaget — är af natur, att inleda i de ofvan anförda betänkliga förhållanden. Det är — om före. taget lyckas — att uppkalla krafter, som den enskilda industrien och landets naturliga rörelse icke I kunna uppehålla; och då det misslyckas — att med de skattdragandes ansträngda uppoffringar ersätta Alde förluster, som beräkningarne på statens lättfär. dighet ådragit några vinningslystne. Antingen äl det en sanning, att en sådan personaltrafik oci varutransport kan motses mellan Örebro och Hult så att en jernväg kan gagna och betala sig. I de fallet må enskilda-omtankan och spekulationen obe hindradt företaga anläggningen: den skallej under Jåta det! Eller ock äro dessa förutsättningar ogrun dade; och då är det en orimlighet, att staten skal bortslösa medel på ett dylikt företag, då vi, unde åberopande af statsverkets behof och de skattdra gandes redan alltför tunga bördor, afslagit ansla; och lånebiträden åt en del påtagligt nyttiga före tag, till och med fortsättning af redan, på grunc af allmänna understöd, påbörjade arbeten. Reser I vationerna innehålla så många sanna och vigtig: anmärkningar emot utlåtandet, att jag ej behöfve vidare yttra mig i ämnet; utan åberopar jag i syn nerbet hvad professor Tbomander samt mine stånds bröder emöt detsamma i utskottet anfört; anbål i lande om proposition till afslag. oeR rm (-) ba m . KÄMNERSRÄTTENS UNDERSÖKNING Oh UPPTRÄDENA DEN 48 OCH 49 MARS. r(Forts. från gårdagsbl).