Aftonbladet – 5 september 1848, sida 2

RS Aer nerligen säger jag eder, j ären slafvar så långe, under eder egen sjelfviskhet. Tron icke att en kommande generations frihet kan utveckla sig ur eder partiandas stinkande träsk, ur förklenande och förnedrande prat mot personer af det eller det partiet i eder stat. Friheten gör ej anseende till personen; frihet är en princip, och en princip vet icke af något parti bland folket, utan engår hela folket. Tron icke, stt edra barn ekola växa upp till republikaner, som ett palmträd växer upp till ett palmträd och en tistel till en tistel. Uppfostren edra barn till män; då skall edert fäderneeland blomstra som republik. J förakten pöbeln ibland ert folk i dess råhet och grofhet; men ju råare och gröfce pöbeln är, Ju större är eder egen skam; ty en sann republik vet icke af någon pöbel. Republiken skall, lik en moder, draga omsorg för alla sina barn mod samma kärlek; och försummandet af ett enda är ett brott mot mensklighetenp. Märken det! Vi höra mycket talas om menniskars och folkens rättigheter; men ingen talar om menniskans pligter mot sitt folk och om folkens pligter mot menniskoslägtet. : Veten, ett folk, som förkunnar sin frihet cch icke på samma gång erkänner och fullgör sina pligter mot menniskosiägtet, är ett sjelfviskt folk och står ganska lågt. Ik oslg Ert folks pligter mot menniskoslägtet består närmast deruti: att j stiften lagar i enlighet med tidens framsteg till edra afkomlingars förbättring och förädling, såsom ett efterdöme för andra folk; att ) läggen menniskans bestämmelse i dagen, som up penbarligen är en vida högre än tillfridsställandet af djurlifvets materlella behof; att j röjen ibland er frihetens anda och inskärpen den i edra skolor; att j församlen de visa männen af ert folk i untversiteter, och stadgen pris för det, som mest befordra: menniskoslägtets heder, likasom j hittills hafven utfäst priser för boskapens förbättring. Ty ssnnerligen säger jag eder: menniskoslägtet har anspråk på hvarje folk, och hvarje folk hat anspråk på der ringaste bland sina söner! Betänken det! I Der menniekans värde skattas efter hennes rike i Idom, der är menniskan sjelf en vara, som kan kö pas af hvarje despot, som vill betala köpskillingenp