Aftonbladet – 5 september 1848, sida 2

rande menniskor emellan; ty i grunden reducera sig alla mindre stridsämnen till detta. Sympatierna för eller emot Republiken såsom sådan) bestämma den färg, hvari berättelserna från Frankrike skildras i tidniogarna, eller hvarmed de framställas under samtal. Men just härunder gör man sig sällan reda för hvilket slags republik man menar, och hvarför man kämpar. Monarkismens gamla stridsmän i Tiden och Posttidningen vilja ingen republik. För dem var februarirevolutionen i Frankrike ett dunderslag; men de hafva hemtat mod i samma mån händelserna började utvisa tillvaron af ett så starkt ultrarevolutionärt parti i Frankrike, att monarkisterna kunde hoppas, det detta parti skulle sönderbryta den sansade republiken. Genom striden midsommarsdagarna besegrades detta parti. Komma icke nya företeelser från samma ultraeller s. k. röda (blodiga, jakobinska) republikaner att uppdyka till förnyade avfall på den närvarande styrelsen i Frankrike, så har denna onekligen goda utsigter för sitt bestånd. Alla verkliga och sanna vänner af en möjlig, lycklig och gagnelig republik måste således betrakta junisegrarna med glada ögon. Men hvad gör Tiden? Jo, den anser alla de publicister som apostater, hvilka förut framställt franska republiken som en progressiv händelse i den europeiska politiken, men deremot icke hylla de ödes framfart. Man borde sörja i Juni, så vida man gledt sig i Februari, tror Tiden; ty om samma sek kämpsdes begge gårgerna, tänker Tiden, hvarföre man icke, utan att vara affålling från sina egna ider, kunnat underlåta att önska framgårg för irsurgenterna i Juni, om man var en vän af det som segrade i Februari. Vi förmoda väl icke våra svenska konservative vera så slöa, att de ej förmå inse skillnaden? mellan en savsad, klok och rimlig republik, å ena sidan, och en subversion, som icke kan göra reda för sina syften, å den andra. Men de vilja nödvändigt sammsnblanda dessa saker, för att på den förra öfverflytta allt hvad man med skäl har emot den sednare. Om man skulle tro deras språk, så begripa de med Republik ingenting annat än oreda, tvister, uppoch nedvändning; hvarföre, så fort en republikansk statsorm visar sig med hufvud, förståpvd och ordning, de genast äro färdiga att hånande utropa: se så, hur går det nu med republizen? nu är det slut! Omöjligen kunna de vara så enfaldiga, att de icke känna, det til ex. Förenta Staterna i Amerika utgöra en republik, oaktedt dessa stater hafva ea fullkomigt ordnad styrelse, och i presidenten besitta ew öfverhufvud med ganska stor makt och med en i flera fall absolut afgörande vilja. Republik är der, emedan presidenten utöfvar denna makt blott inom vissa, genom konstitutionen bestämda gränser, samt sjelf är underkastad nytt val efter en kort tids förlopp, hvarigenom det för honom snart sagdt är omöjligt att till statens skada missbruka sin viljs, oaktadt den är absolut i de åt honom af folket uppdragna ärenden. När således våra konservative tala om inkonseqverser hos de liberala i afseende på franska revolutionens bedömande, så bevisa de dermed antingen en mer än tänkbar okunnighet, eller — hvad som är troligare — ett begär att, jemte orättvisa mot sina politiska vedersakare, tillika söka bortblanda förhållandet för allmänheten. För vår del hafva vi i djupet ingen annan grundsats för bedömandet af en statsforms företräde framför en annan, än den, att hvilken form som lyfter menniskorna i staten semtligen högst i andligt och derjemte lekamligt afseende, har att få företrädet sig tillerkändt; denna statsform må nu för öfrigt inträffa med hvad man brukat kalla repubiik eller ej. Namnet gör ingenting. Hvem vet icke af historien, at till ex. alla de stater i forntid och medeltid, som i våra böcker benämnas republiker, alldeles icke motsvarade hvad man nu förstår med detta ord, då men talar om den statsform man såsom progressist önskar? Kallades icke Venedig och Genua republiker? Men hvsd voro de annat än aristokratiska och argyrokratiska oligarkier? De utgjorde fåvälden, ofta ganska tyranniska för folket i det hela. Ej åsyftas dylikt i våra dagar. Och hvad var Romerska republiken? Det Istinska ordet res publica betyder endast den offentliga, allmänna seken; det utmärker slitså egentligen blott samhälle, detta må nu vara af hvad sleg som helst; hvarföre romerska staten äfven under de mest absoluta imperatorer hette res publice lika väl som förut. . Då vi så!edes icko bygga på namn, utan på sak, är det deröre så mycket vigtigare, att uppmärksamheten fästes vid den sednare. Frågan blir då: her samhällets sak vunnit genom bändelserna i Frankrike i Februari? Och har den vidare vunnit genom segrarne i Juni? Ja, svara vi, enligt vår öfvertygelse. Detta må de kalla inkonseqvens, som ej med republik) förstå annat än den röda. Men vi tillhöra ej den bekännelsen. Vi tro slutligen ej, att konungadömet återkommer i Frankrike genom hvad man nu så beställsamt kallar reaktion i detta land. Men vi gå ännu längre: vi tro, att om ock den besynnerliga händelse skulle inträffa, att konpungadömet der återkom, så skedde det likväl bestämd: endast under så förändrade sociala former, mot hvad detta slags stetsform förut i Frankrike burit, att det i alla fall förtjensde kalias en stor vinst för samhället, en gifven progression, nemligen ifrån det statsskick man hittills känt under monarkismens namn. Hvad har man då att befara? Det kan blifva en mer eller mindre stor vinst för menskligheten; men alltid en stor. Frihetens vänner må således med glad tillförsigt fortgå på banan. Hvad framtiden bär i sitt sköte, kan ingen veta; men hvad än der ligger, återgåvg) i Tidens mening ligger der icke. Troligast blir, att Europa först har att vänta en krigisk demokrati, och slutligen en fredlig. De, som icke förstå hvad en fredlig demokrati vill säga, hafva ännu ganska mycket att lära sig. Europa sjelf, i stort taget, bar detta att lära sig. Innan Europa hinner lära sig det, torde mycket blod komma att flyta. Ila; men hvem kan hjelpa det? Frihetens motständare kunde bje!pa det genom förnuftiga eftergifter och medgifvanden. Men sädant vilja de icke. Alltså — Konklusionen göra ivkae vi; men tiden.n SEKEREEREERRERA2