Aftonbladet – 5 september 1848, sida 2

liga af de punkter, som utgöra föremål för de lifligaste tvister inom den politiska verlden, icke blott i Frankrike, utan äfven i det öfriga Europa. Det förekommer oss, som om man, utan afseende på politiska meningar i öfrigt, efter läsningen af detta tal måste bibehålla det intrycket, att Ledru Kollin är en ädd och storsinnad karakter, samt en man med bjerta i bröstet; och man kan icke heller undgå att göra rättvisa åt flere af de skäl, hvarmed han motiverat sin åsigt om nödvändigheten, alt, sedan Februarirevolutionen inträffat, förekomma, att icke landet genast derpå lemnades till pris åt reaktionsförsök, som skulle kastat nationen i ett långvarigt inbördes krig. Att öfverdrifter egt rum i de mesyrer, som för detta ändamal vidtogos, är en sak för sig, som också burit sina beklsgliga frukter. I fall monarkien ännu hade många anhängare i Frankrike, såsom de konservative påstå, och hvari de till en del kunna hafva rätt, så var det väl icke utan nytta, sedan händelsernas makt störtat thronen, att den provisoriska regeringen utvecklade någon kraft i ändamål att frälsa, bibehålla och befästa det nya statsskick, som hade blifvit proklameradt i stäl:et. I detta hänseende, som kunde kalias det rent politiska, synes Ledru Rollin också hafva temligen tillfredsställande motiverat sitt handlingssätt, och med detsamma undanröjt de anklagelser, som blifvit emot honom framkastade. Mindre lycklig synes talaren hafva varit i de delar, som angå den sociala frågan. Det stora misstaget i denna del hos en viss politisk fraktion står, om vi så få uttrycka oss, på visst sätt i sammanhang med sjelfva sanningen deraf, att i allmänhet alltför litet hittills blifvit gjordt inom samhällena för den stora massan af folket. Denna omständighet har icke kunnat undgå att mer och mer erkännas, och att göra ett sådant erkännande gällande i de positiva sambällsförhållandena, tillhör tidens stora problem. Men de så kallade socialisterna, bland hvilka äfven Ledru Rollin till en viss grad måste räknas, hafva tillika baft den fåfänga förmätenheten, att tro sig på förhand bafva uppfunnit någon sorts universalrecept för det ondas afbjelpande; hvilket recept de kallat än arbetets organisation,, än någonting annat; och ett sådant recept hafva de velat tillämpa på en hel stat, utan afseende derpå, att försök, som på enskild väg förut blifvit gjorda, misslyckats. Här stöta vi på deras stora misstag. Det består nemligen deruti, att de helt och hållet förbisett, att det stora gemensamma målet för alla filosofens, moralistens, statsmannens, mnationalekonomens, folklärarens och menniskovännens arbeten, sedda ifrån deras rätta synpunkt, icke är eller kan vara annat än just denna sociala fråga. Häraf måste å ena sidan följa, att denna fråga icke kan lösas med ens eller genom någon viss universalkur, utan måste fordra en länge fortfarande omtanka och samverkan, och å den andra, att om hittills alltför litet kunnat uträttas för det stora målet, så har felet bestått hufvudsakligen deri, att makten legat i händerna på sådana egoistiska intressen af flera slag, som hindrat folkets önskningar och anspråk på de reformer i samhällets inrättningar och lagar; hvarigenom man kunde närma sig ändamålet. Häraf den oafvisliga fordran på ett sådant representatift statsskick, hvarigenom majoritetens röst kan göra sig gällande. Men sedan detta första mål är vunnet, till den grad som i Frankrike: då till och med hvarje till myndiga år kommet person öger att direkt välja till representanter, och dessa inom kort tid kunna omväljas, samt majoriteten sålunda är i obestridlig utöfning af rättigheten att göra sin vilja börd, så måste hvarje vidare positilt intrång i desse representanters rätt, att på den vanliga rådplägningens väg bestämma om det allmänmännas kraf, leda endast till ett annat fraktionseller fåvälde i stället för det man velat och behöft afskaff2, samt utgör sålunda et! brott både emot den sanna friheten och mot samhället. Vi hafve ansett lämpligt, att med anlednivg af Ledru Rollins tal sålunda angifva, hvad som i vår tanka är dem sannt liberala synpunkten. Det är för öfrigt klart, att hvarken de konservative, som vilja bibehålla det gamla, eller de egentlige så kallade socialisterne, som med en sektfanatism inbilla sig kunna bota alla samhällsbrister i ett tag, älska denna synpunkt, likasom icke någondera tycker om den verkliga friheten. . Då vi kommit att yitra oss öfver denna fråga, tro vi att det i sammanhang dermed skall intressera läsaren att se en artikel ur Jönköpingsbladet för förra veckan, hvari man finner enasbanda ämne afbandladt med mycken klarbet och förtjenst, och hvilken artikel vi derföre här nedan meddela: Republik? SEn gigantisk fråg:, som af ganska begripliga orsaker måste sysselsätta alla politiskt tänkande i våra dagar, är hutuvida den republikanska statsformen kan vara att förvänta under kommande tid för Europa i det hela, samt om denna händelse,