Aftonbladet – 2 september 1848, sida 3

rr pareskepp på Rio Gråndes och Banda Orientals kust, så ålade honom å andra sidan den besynnerliga ställning, hvari Dolores befann sig, den moraliska förpligtelsen att icke afresa, innan hennes personliga säkerhet blifvit bättre betryggad. Hennes lyckade flykt ifrån Buenos Ayres till Rio Janeiro hade varit mer en följd af gynnande omständigheter, än af hennes egen vilja och plan. Hon skulle hafva föredragit att begifva sig till Montevideo, der hon, åtminstone i sällskapsverlden, skulle funnit sig mera hemmastadd. MNödvändigheten af hennes skyndsamma affärd, och svårigheten att finna en säker passage und:r en neutral flagga, hade påskyndat Nordstjernans afsegling; hvilten befrämjades af mr Walkers passion för hemligheter och rättvisligen lika onekliga begär att vara tjenstaktig och förbindande. Han hade ingen direkt handelsförbindelse med Montevideo, och skulle följaktligen varit nödsokad att gifva upp hela hemligheten. En viss stolthet, att i en sådan fara affårda sin väns dotter om bord på ett fariyg från hans eget hus till hans eget hus i Rio, torde på botten hafva legat till grund för den tjenstaktighet, som ban i denna sak så nitiskt ådagalade. Ehuru mr Walker på det varsammaste sätt och med all tillbörlig vigt hads vidrört författareskapets hemlighet för sin svåger i Rio, tviflade han icke det minsta på den förföljda skaldinnans personliga säkerhet, under mr Thomsons beskydd. Lik så många affärsmän af hans slag, hade han för liten insigt i de politiska förhållanden, som omgåfro honom, för att märka hans skyddlings fara i Rio. Män af hans klass, som icke taga någon afgjord del i politiska tvister, och icke höra till hvärken det ena eller andra partiet, utan, för att betrygga sin personliga säkerhst, till en juste milieu, af hvilken de aldrig kompromettersas, begripa sällan huru långt en politisk eller religiös förföljelse kan gå. Dylika män, hos hvilka ingen princip kommit till den klarhet, att de skulle för den vilja sätta sin yttre existens, för att ej säga slet lil, på spel, kunna icke göra sis en föreställning om öfvertygelsens: rmäkt;, pet är Så for: lig för den,;henne: motsatta principen. De begripa således pj. att hvarje författares ord, hvarje aäls skaldestycke, som besjälas åf frihetebhs anda, är en nagel i despotismens öga, tills författaren eller skalden blifvit omvänd till den motsatta principen, eller