Aftonbladet – 2 september 1848, sida 2

gon mån afbörda de kostnader, han tillskyndar samhället:-men om man erkänner nödvändigheten, att dela frihetsstraffet i olika arter, i svårare och lindrigare, måste man äfven medgifva att någon annan utväg, än nu omförmälde, icke finnes ätt tillvägabringa denna skilnad. lade man arbetstvång i bäda, så upphäfdes skilnaden utom till namnet; och dermed vore ej det ändamål vunnet, som utskottet sökt, eller att, genom olika arter af frihetsstraffet, kunna lämpa samma straff efter brottens olika modifikationer, för att såmedelst uppfylla rättvisans fordran. Att ålägga arbetstvång endast på den grund, att de kostnader, som samhället får vidkännas i och för straffets verkställighet, dermed måtte ersättas, skulle hvarken låta förena sig med berörde fordran, eller med begreppet straff; och derföre har utskottet ej ansett sig kunna lemna ett sådant tillstyrkande. För att emellertid denna art af fängelsestraffet må blifva ett ändamälsenligt straff, bar utskottet funnit den, som dömes till enkelt fängelse, alltid böra hållas i enrum om tillgång dertill är, och i öfrigt behandlas med lika allvar, som straffarbetsfånge. Rättigheten att arbeta bör deremot förvaras den, som dömes till detta fängelse; men om han vill arbeta, synes han i första rummet böra arbeta för det allmännas räkning, och blott i det fall att, inom häktet, tillgång på arbete ej finnes, få sjelf förskaffa sig sådant. Härigenom kännes ytterligare straffets tyngd, samt att frihetens förlust icke blott bestär i ett till tid och: rum inskränkt tvång. Och härmed har utskottet uppgifvit karaktären af fängelsestraffets särskilda modifikationer. Uti fängelselagen omnämnes emellertid en art af fängelse, hvars hela svårhet ligger i frihetens förlust, nemligen det fängelse, hvartill böter, vid bristande tillgång skola förvandlas; men att för detta fall ordna en särskild art af fängelse anser utskottet icke lämpligt. För den, som icke orkar böta, som är beröfvad alla lifvets njutningar och beqvämligheter, är det icke svårt att någon kortare tid hållas innestängd, då han derunder blir underhållen och ej betages tillfället att njuta af umgänget med vänner och bekanta, eller att efter behag välja sysselsättniog; och fara är att mången skulle, i förlusten af sina tillgångar, se ett svårare straff, än detta milda fängelse, och derföre undandölja hvad han äger, för att få försona sin förbrytelse med en icke fruktad påföljd. Redan i det betänkande, som Lagutsköottet vid sista riksdag afgaf, an gående de uti förevarande lagförslag upptagna straffarter, anmärktes ock den öfverdrifna mildheten i det föreslagna förvandlingsfängelset, och man ansåg straffet böra vara sådant, att den brottslige ej kan komma att glömma sin belägenhet, samt att han, för öfverträdelse af lag, gjort sig hemfallen under lagens straffande hand. — I. gällande lag göres icke heller någon skilnad emellan urbotaoch förvandlingsfängelse. Det är ofvan nämndt att, enligt denna lag, den, som icke förmår böta, kan i stället åläggas antingen enkelt fängelse eller fängelse vid vatten och bröd; och i denna del tror utskottet giltigt skäl ej vara att göra någon förändring; hvadan utskottet anser, att den, som ej gitter gälda ädömda böter, bör undergå fängelse på ett af de sätt utskottet här förut föreslagit. Dessa äro hufvuddragen i de modifikationer eller förändringar, som utskottet anser böra ega rum i omförmälda hänseenden, af förevarande förslag. Fråga har emellertid inom vällofl. Borgareståndet och hederv. Bondeståndet blifvit af herr Indebetou och riksdagsfulmäktigen. Andreas Bengtsson från Jönköpings län väckt om deportationsstråffets upptagande bland allmänna straffarter; med domaren lemnad rättighet att: utbyta längvarigare fångelsestraff emot deportation; men ehurudetta straff, vid första anblicken; synes kunna medföra många fördelar, inser man likväl, vid närmare undersökning, ett betänkligheter af väsendtlig vigt deremot förekomma. För att derom öfyvertygas, behöfver man endast rådfråga erfarenheten i det land, hvarest deporttationsstraffet mest varit användt, eller England. De oerhörda kostnader, som deraf varit en följd, de ogynsamma resultater, som detsamma medfört, hafva längt före detta kommit detta land att ångra sitt försök på denna väg; och likväl är England, genom sina många och vidsträckta besittninger på snart sagdt alla delar af jorden, det land, som med minsta svärighet bort kunna begagna ifrågavarande straff. Om man emellertid, i besittning af en ort, dit fångar kunde deporteras, endast behöfde inskränka sin åtgärd till. deras handlösa utsläppande, så vore vissefligen detta. ew beqvämt sätt att skilja sig från brottslingar; men dervid lärer man icke kunna stanna; och då uppkomma alla kostnader, alla svårigheter, som man i England öfverklagat. Dessutom är detta straff oförenligt med den rättvisa, hvarpå allt straff mäste grundas. Den dömde ådömes icke något visst lidande; I han -förskjutes egentligen från samhället och öfverlemnas åt oförutsedda äfventyr och vådor; och allt hvad som blifvit sagdt emot lämpligheten af landsflykt. gäller äfven här. Den landsflyktige är dock i så :måtto bättre lottad, att:ban fri lemnar fosterjorden för att söka ett hem :der han finner sig bäst. Men härförutan bör ej en omständighet förglömmas, som i än högre grad uppenbarar olämpligheten af deportätionssträffet. Efter hvad erfarenheten i England visat, åstadkom deportationsstraffet en fruktansvärd tillväxt af brott. Mången i hemlandet nödställd ansåg fördelaktigt att blifva Ideporterad till. någon af deportationsorterna, och Ibegick brott endast för att blifva på statens bekostnad förflyttad till ett ställe, der ban hoppades förändring i en för honom tryckande belägenhet; och i stället att afskräcka från brott, blef ifrågaI varande straff således en uppmuntran dertill. Man fann derföre nödigt att, jemte deportation, använda lett verkligt straff; men om så äfven här i landet blefve nödigt, hvilka voro då fördelarne af depor.Itationsstraffets upptagande? För Utskottet synas I det allt faH-ej-kunna blifva betydliga;-mot alla de Tolägenheter och svårigheter, som deportation enligt erfarenheten medför; och då erfarenhetens lärdoI mar i detta fall ej kunna förbises, anser Utskottet sig ej hafva anledning tillstyrka deportationsstraffets lupptagande i ny lag Bland allmänna straffarter, hvilka, enär Utskottet ej hyser.någon tvekan om nödvändigheten för det närvarande af dödsstraffet; loch lämpligheten af bötesstraffet, såsom det ringa-Iste-af alla straff, således skulle blifva dödsstraff -I straffarbete, fängelse och böter. a — Bland öfriga straff, . som i lagförslaget upptagas, äro för embetsmän särskildt: afsäftning och Mist -Ining af embete; medförande afsättning förlust a SEINE TSAREN ETEN SAR MINER SONENS TARAS TEK IE ATT ER ET EE