Aftonbladet – 1 september 1848, sida 2

nr — — — — bedragit mig. Han borde hafva valt en ljum qvinna — en fullkomligt ljum qvinsa — icke en qvlnna med känsla — ice ena qvinna som... hade ett bjerta ... lkt detta. Hoa såg stelt framför sgs, medan hon yttrade dessa ord. Trycksnde bars arm med sia högra band, stödde hon sin venstra och sin panna rot bana sku:dra. Robert darrade. Sitt ned, sennora. Vil ni gå! ert rum? Skol! jag gifva er min arm ? N-j! Nej! Icko i mitt rum — jag vill sluta... min berättelsa — ni måste veta all. Min onkel, såsom jag kallar sennor Moreto, förebrådde mig nu mitt giftermål; det uppstod en häftig scen; men han tog mitt förhållande som en förslåndig men, och föreslog mig att inflytta i denna paviljong, som tillhör honom. Jag hade likväl knappt hunait hit, innan baronen äfven visste hvar jeg boide, kan hända genom mina negrinnor, som då och då nödgas gå ull staden, och dem han följde på afstånd, kanhända äfven genom min oförstgtighet att spela den melodi, som jag nämnde för er. Nog; ban försötto alt äfven komma in hit; han lät göra sig en falsk nyckel till trädgården, och en aftor ganska sent, Återstod för mig intet annat än att lossa en pistol genom trädgårdsporten öfver hans hufvud. Hvarföra sigtado ni icke lägre?n frågade Robert, ban är visst icke tjock, men På skulle ärdå kunnat träffa.n ; Ni känner honom då? Ni vet hvem jag talar om? Om baron von Spandau, svarade Robert; och jog tackar er af allt mitt bjerta att Di har gifvit mig denna underrättelse. Den usiingen har äfven nästlat sig in i vårt hus, och jag känner bangs afi fr.n sleter Golee för min onkel namnet på min förföljare, emedan jag — emedan jeg icke ville anklege honom, då ban ver en bekant till min man. Jag beundrar er grannlegerhet emot en men, som icke förtjenar der. Ni förstår nu, sennor Roberto, orsaken till min bön, att ni måtte bo qvar, tills min man kommer. Om jag... om jag än icke älskar bonom, så är han likväl en god man, ech...n Ni sade imedlertid pyss att ben bedrsgit 0;