Aftonbladet – 1 september 1848, sida 2

och kom efterhand fram mad vissa förslag — med iåga skamliga otidighe:er? Har jeg gissat rätt?, Den olycäliga barättarinnan blossade upp till purpurrodnad vid minnet af en låghet, som ynglingen hade noga och träffande genomskådat. Hennes sårade känslor funno omsider uttryck i bittra tåra. NI har riktigt afmålat min förfärliga belägenhet, sennor Roberto, men ni känner ännu icke slutei, fortsatto hon, när hom hade återvunnit sin fattning. Hör nu baronens oerhörda djerfbet. I stället för att sa mig affårded genom de svar, som jag flere gånger gaf underhandlerskap, infann ban sig sjelf, ville taga mig med öfverumpling, om jag så må viga, i mitt eget hus — och truga penningar på mig. Sr Moreto, kvilken er morbror känner, är min slägting; jag hastade till honom och sökte skydd, atan att nämna baronen. Ett förbållande mellan honom och min man hade likväl ägt rum, som icke var behagligt för mig: allahanda förtal, tiil och med innan vi blefvo gifta, intriger af dem, som afundades min man, synnerligast af några unga brasilienare, som ... som voro ganska förekommande mot mig ... Jag kan förstå det allt,, menade Robat; galanta unza män, som ville ega er band, sade er onkel sanningen om hr Closting ---! Sanningen! ropade den exemplariska hustrun; hvad menar ni med det, sennor Roberto?, och hennes svarta ögonbryn sammandrogos: Ni vill väl icke säga att min man ...? . Förlåt mig sennora, afbröt bar, jag ville söga att ni älskar er man så högt, som Någon hustru kan älska sin man. pJag ... jag... jag älska min man? svarade hon I en förvirring, som spridde en blekhet öfver hennes ansigte; jag ... älska honom? Jog kan hvarken älska eller högakta honom. Förfärligt! O Guc!n suckade hor. O, om jag blott kunde älska honom, som han älskar mig! Om ni blott visste hur han hänger efter mig ... han -.. Robert stog upp; frun fattade honom konvulsiviskt vid handen. Sennor Roberto!, suckade hon, meden hon äfven steg upp och bokstafligen höll honom fast. Förlåt mig! förlåt mig! för bimlen skull missförstå mig icke; jag besvär er, gör ickt idet! Nej! jag älskar honom... icke. Han har::