Aftonbladet – 30 augusti 1848, sida 3

brittens hand; jag afundas den qvinna som ... Hon afbröt och läste vidare i boken: — den onaturliga och skamligt tidiga ålder, vid hvilken de få gifta sig. Deras första goda lynne nötes snart bort; de blifva ofta motsatsen mot kvad de voro, och visa detta alltför tydligt. De tyckas af mäansrna betraktas som dockor, eller som förderfyade barn, hvilzas nycker måste tillfredsställar, och detta till och med på förhand; och den, som har den största mängden af dylika, behandlas med mesta uppmärksamhet. Mängden af fruntimmer, då de behandlas på sådant sätt, blifva mestadels onda och retliga, och uttömma sitt onda lynne på sina slafvar. Medan hon öfvesfor dessa rader, afmålade sig på hennes fina ansigte alla de stridiga rörelser, som intrycket af dem gjorde. pDen onaturliga och skamligt tidiga ålder, hviskade hon, och slängde hastigt boken ifrån sig, En dödlig blekhet spred sig öffer hennes ansigto; en feberlining tycktes komma öfver henne. Thorfin och Robert sågö på hvsrandra med ett uttryck af hjeriligt deltagande och tego: Gud för:åte mig! Men det var icke mitt fom, utropade hon till slut, och lu:ade sig hastigt utom fönstret, för att dölja en ström af tårar. De bida vännerna funpo i sin ordning att gå bort ett ögonbl:cv, och gingo in i Roberts paviljong, dit den lilla följde dem med elina fjäderblommor. Är delta verkligen hennes dotter ? frågade Robart I a efier en lång paus Jag tillåter mig dsoana a, utan att vilja intränga i detta fruniimmersa gaio, hvilket var vilxoret för min inflytiniog Ja vigsi I svarade Thorfin skrattande. Jag tänkte ni visste det för läggesedan. . Källa det för spieen, eller hvad ri vill; men jag hvarken kan eller vill tro det. pHyåarföre icke pEmedan jag icke kan tänka mig, att hon är gilt. Thofia såg åter på ypglingen med ett småleende och anmärkte: Ni må vilja tro det eller icka — kunna eller icko; så är det ändå sannt. Er granne her verit gilt i fyra år. Med hvem, behöfver jag icke väga er, Omedan pi vet det. Utom denna ililia