Aftonbladet – 29 augusti 1848, sida 2

Kepten Finnsren uraktlät icke att inbjuda sna väoner till tn afstedsmiddag ombord, och Hinango, Alvarez, Horatio och Robert Walker infunno sig, äfven dr Tho:fia och de kejserliga prinsessornas alltid godlynte luftpumpkontrollör. Allahanda skålar druckos, och först miss Fannys, hvars incognito sorgfälligt iakttogs. Vidare druckos skålar: För sydamerikas frihet, beledsagad af ett ljudligt vivat och För Skandinaviens enhet och utvecklingen af den sjömakt, hvartill det synes bestämdt af naturen. Må våra skilda stammar,, ropade kapten Finngren med glaset i hand, erkännpa sitt värde och sin kallelse att såsom ett förenadt folk med en mäktig flotta göra sitt värt till Europas befrielse och tala ur kanonmynningar, Där det en gång bryter ut — när Ryssland och Eogland i förening vilja upprätthålla depotismens sak! Skandinavien, nordens stjerna, träd fram uti din glans! tillade han lifligt, OCh alla skandinaver instämde och tömde sina glas . Eogland och Ryssland i förening? inföll Robert, afbrytande tystnaden och seende sig omkring med ett uttryck af förvåning. Det skulle vara en besynne:lig förenipg: Den friaste nationen förenad med den personifierade despotismen ! Och icke destomindre den naturligasteiverlden! inöll Hinango, som pi skall fiona sjell, min vän, när ni besinnar Englands och Rysslands ställning. Endast på frihetens bekostnad, genom andra nationers cch sitt eget folks slafveri och underkufvande, äro båda staterna starka och 8:0ra.s Hyad? afbröt den unge britten. — bVill ni påstå, att vi engelsmän, det friaste foli i Europa äro underkufvade ? oo . Om förlåtelse, min gode Vän, jag påstår det på det bestämdaste. Ert folk trälar icke allenast under edra ar:stokraters sköldemärken och andra fabrikanters ok, utan är försänkt i djupare elände än ryssarna. Den ryske slafven är åtminstone klädd och född. I England gör man de fattiga tillkrymplingar i fabrikerna, alltifrån derss barndom, eller omkomma de af svält och nöd på gator och i fattighus, osktadt all filantropi och all ömhet hos edra högre klasser. . Skandinaverna sjöngo derpå sin folksång, hvars första rader kapten Finngren reciterade; och Alvarez starka bas ackompagnerade Horatios milda tenor i afsjungandet af en omtyckt sydamerikansk sång. Astronomens glädtighet steg med hvarje glas, och gick slutligen till öfverdrift, och som en komisk intermezzo i det allvarsamma muntliga samtalet sjöng han med verklig hänförelse sin favoritvisa. Slutligen drack man ett glas för kapten Finpgrent